Jag har inga "alternativ" eftersom min politik inte går ut på att diktera människors livsvillkor, men jag kan spekulera. Jag tror att om varje individ fick friheten att bestämma över sitt eget liv skulle en förkrossande majoritet klara detta alldeles utmärkt. De skulle studera, skaffa sig kompetens, förtjäna ett arbete och därmed sitt uppehåll, på frivilliga grunder. De skulle antagligen också betala premier till privata försäkringsbolag som garanterar dem en viss ersättning vid sjukdom eller arbetslöshet, och de skulle säkerligen därtill lägga undan pengar och på så sätt skapa sig en buffert.
De som absolut inte skulle klara av att jobba och tjäna pengar skulle stödjas av frivilligorganisationer och av privatpersoner med stora hjärtan, exempelvis The Plague, Mr.?, Myrpou och tigertindra.
Vad jag tror att somliga inte förstår är att det att staten inte ska ägna sig åt omfördelning inte samtidigt betyder att alla skyddsnät ska vara förbjudna. Tvärtom, alla lösningar som folk kommer på och som bygger på frivillighet är välkomna. Jag tror heller inte att alla begriper att skyddsnäten som staten erbjuder inte är "gratis". Man betalar ohyggliga summor i skatt varje dag, och jag förstår inte hur man kan tro att avkastningen skulle vara lägre och priserna högre på en fri marknad.
Detta är nog det viktigaste missförståndet: att nästan alla tjänar på statens verksamhet. Det är en myt, det är inte hållbart ens i teorin. All verksamhet kostar pengar, skillnaden mellan privat och offentligt är bara hur dessa pengar tas in. Mängden är densamma och antagligen större i ett fritt samhälle. Den som tror sig tjäna på statlig omfördelning gör det antagligen med en medvetenhet om att det är "någon annan" som står för mellanskillnaden, alltså den extra summa som personen i fråga tror sig få utöver det han eller hon hade förtjänat på en fri marknad. Är det moraliskt försvarbart, att förespråka något som gynnar en själv på andras bekostnad?