Det är fanimig du som inte är sann. Du påstår ofta att jag inte vet någon om din levnadssituation, men
du vet inte heller någon om min levnadssituation. Du har ingen aning om huruvida jag
1. Bor i ett lyxigt palatsliknande hus som min stenrika direktörs-farsa har betalt för och bara behöver lägga mina pengar på onödiga konsumtionsprodukter
eller
2. Bor i ett litet kyffe någonstans tillsammans med min blinda fru och mina förståndshandikappade barn som jag försöker försörja så gott jag kan.
Du har ingen aning, men du har gott om förutfattade meningar om mig.
Jag är också hellre en frisk skattebetalare än en sjuk människa. På vilket sätt påverkar detta min argumentation för att individen ska vara fri?
Att vara frikostig med bidragspengar är kanske inte det bästa sättet att vara generös mot nya svenskar.
Och igen, varför berättigar detta att tvinga av andra människor frukten av deras arbete?
Och du tycker att jag försvarar att människor ska betala skatt?
Har jag sagt det?