1. Jag har aldrig sagt att man inte ska FÅ hjälpa de som inte arbetar. Om det verkligen är bäst för alla att offra sig för andra så kommer de göra det, om de är förnuftiga.
2. Det är inte DU som avgör vad som gynnar eller inte gynnar mig, så använd inte det argumentet för det du faktiskt förespråkar, nämligen tvång.
3. Du kan aldrig visa att jag i alla lägen gynnas av att gynna andra. Om jag ger bort mina besparingar till LadyVelvet så är det självklart att jag missgynnas av det. Jag kommer inte få ett ord till tacksamhet och kommer dessutom vara mycket fattigare än innan. Hur gynnar det mig?
Om du vill tala till mitt förnuft så kan du inte samtidigt förespråka en politik som i praktiken går ut på att jag INTE ska få använda mitt förnuft. Vad du vill är ju faktiskt inte att övertyga mig om att göra det som är bäst för mig, för det kan jag gott avgöra själv utan inblandning av politik. Vad du vill är att jag ska TVINGAS att göra det DU tycker är bäst för NÅGON ANNAN, nämligen att offra mitt eget välmående för andras, oavsett vad de ger mig tillbaka (helst ingenting, då är jag som mest god). Att du sedan hävdar att det är "bäst för mig" är ju helt och hållet irrelevant eftersom du inte försöker övertyga mig om en handling framför en annan. Du försöker motivera varför du ska få TVINGA mig.
Kan du inte bättre än så?