För att ifrågasätta socialismen har jag lite tankar:
Socialismen och dess sympatisörer talar ofta om att "bry sig om andra" och om "när du blir sjuk får du hjälp som förtjänst för ditt arbete".
Om vi tänker att
altruism är något som ger människan glädje och gynnar henne väl. Varför gör det då det?
Mitt svar är att en altruistisk handling sällan är altruistisk, den ser till den egna vinningen och framtida förhoppningar om egennytta.
Hur kan vi veta om handlingen i grund och botten är av altruistiska skäl? Är vår moral och vårt förnuft såpass pålitliga att vi kan tänka fullständigt klart alla gånger?
Vem har aldrig bekantat sig med dubbelmoral?
Det jag vill säga är att en altruistisk handling kan vara god, om det görs i rätt tid och av
rätta skäl. Problemet är att inom socialismen betyder det egoism, när tvånget spelar in. För du vet inte exakt vad dina pengar går till, om det är för "allas bästa" osv.
Du skänker pengar för egenintresse, för att i framtiden försäkra dig om ett drägligt liv.
Min huvudpoäng är att jag är trött på att höra hur fina människor vänstern är. Hur mycket de bryr sig om samhället och medborgarna.
För i grund och botten tycker jag det är okej med altruism. Frågan är hur altruismen ska bedrivas, av människan eller staten?
Jag avslutar med ett tänkvärt citat:
"He will avoid giving to any and everybody, so that he may have something to give
to the right people at the right time and in circumstances in which it is a fine thing to do."