Jag har funderat lite över det. Om döden var den ultimata värdemätaren skulle ju handlingar som leder till och främjar döden vara goda handlingar. Det skulle också vara fel att leva. Då kan man ju tänka sig att mord skulle vara av godo. Men för att någon ska bli mördad måste ju någon annan leva, dvs mördaren. Därför skulle mördaren ändå begått en moraliskt felaktig handling eftersom han valde att leva när han valde att döda offret. Därför borde rättfärdigandet av "anti-liv" som Rand pratar om inte ha någon relevans med att döden skulle vara en värdemätare. För med döden som värdemätare borde självmord vara den rimligaste och enda moraliska handling en människa kan begå. Och då vore det ändå fel med anti-liv.
Eller nåt. Vet inte hur jag tänkte.
