Sláinte Mhath!
(kentidiot, jag vet inte om Myrpou var ironisk, men lite skojsig måste han ha varit ...)
Nej, det kanske inte blev helt i fas med Oskar här. Men det är en intressant fråga det här. För att jag överhuvudtaget ska kunna ha någon tilltro till vänsterextremister så antar jag att seriösa sådana "kommunister" förmodar att alla människor är goda och gärna vill bidra med något, oavsett om de tjänar på det eller inte, att vi alla vill bidra till kollektivet. Själv tror jag helt enkelt inte att människor fungerar så, utan att de vill ha sin frihet att leva sitt eget liv och att ta sitt eget ansvar för sin överlevnad. Och här trodde jag att Oskars syn på människan kunde komma in ... Själv är jag ju uppenbarligen lite förvirrad eftersom jag inte lyckas förmedla mina tankar ...
EDIT: Utveckla gärna din tankegång "Staten är folket, folket är vi, så vi är våra egna föräldrar och våra egna barn." så att jag förstår lite bättre ...
Senast redigerat av namokab den 2008-07-07 klockan 18:27.
När ni äntligen kan se vem som drar i alla trådar
Så blir ni aldrig rädda mer
När ni äntligen kan se kejsaren stå naken
Så vänder allt igen
Jag går ensam genom mörkret
/Jo©ke\
Ironisk var jag inte.
Det finns rötägg i varje system, det kommer alltid att finnas rötägg, men jag tycker inte att vi ska bygga vårat samhälle kring dom.
Jag tror att en massiv majoritet av de som är sjukskrivna är det av en anledning, och jag tror att en massiv majoritet av de arbetslösa egentligen vill ha jobb.
"Staten är folket, folket är vi, så vi är våra egna föräldrar och våra egna barn."
Staten är vi det vet du väll? alla vi som bor i Sverige.
Om staten ska vara våra föräldrar och vi ska vara statens barn så måste det fungera tvärtom också, eftersom att staten och folket är synonymer.
Sláinte Mhath!
Jag håller med om att det är en god tanke och jag tycker att typiska "högermänniskor" lätt fastnar i fällan att bara fokusera alla fuskare som något slags argument för att "vänstermänniskor" är lata. Men det hindrar inte att i första hand föräldrar (och i andra hand samhället) har ett ansvar att lära oss "barn" att vi måste ta ansvar för oss själva. Nu kanske du menar att alla "barn" har en sådan önskan och att höga krav från föräldrarna endast har en negativ inverkan på barn som har svårt för sig. Ja, det gäller onekligen att hitta en balans här, men i slutänden måste det ändå löna sig att arbeta. Det är det enda logiska, sett ur ett biologiskt evolutionärt perspektiv. Själv hade jag gärna sett att fler människor jobbade, men att alla jobbade mindre tid (eftersom vi ändå producerar mer än vad vi behöver konsumera; ökad produktion/konsumtion är inte nödvändigtvis vägen till lycka).
Onekligen kan det vara så, men det hindrar inte att det först är när man jobbar som man verkligen förtjänar sin del av moderskakan. Om man inte jobbar får man helt enkelt rätta munnen efter matsäcken. Självklart är det viktigt att vi hjälper folk som vill jobba att komma in på marknaden.Jag tror att en massiv majoritet av de som är sjukskrivna är det av en anledning, och jag tror att en massiv majoritet av de arbetslösa egentligen vill ha jobb.
Ja förstår att människorna utgör staten och att människorna utgör de privata individerna. Och att människor som jobbar för staten kan fungera som föräldrar åt oss privata individer. Och du vill även säga att vi privata individer även agerar föräldrar åt den kollektiva staten i betydelsen att vi värnar om "statens" överlevnad."Staten är folket, folket är vi, så vi är våra egna föräldrar och våra egna barn."
Staten är vi det vet du väll? alla vi som bor i Sverige.
Om staten ska vara våra föräldrar och vi ska vara statens barn så måste det fungera tvärtom också, eftersom att staten och folket är synonymer.
Förlåt om jag blir lite förvirrad här ... Jag kopplar inte riktigt hur det hänger ihop med resten av diskussionen.
Till viss grad kommer vi alltid att vara beroende av staten (t.ex. skola, vård) men det är ju aldrig fel om vi kan stå på egna ben (helst skulle inte lärarna i skolan behöva uppfostra oss barn men dessvärre behövs det i många fall). Nej, nu tappar jag tråden för jag vet inte riktigt vart den här diskussionen leder ... men men det är inte så noga. Vi lär inte lösa världsproblemen här och nu ändå.![]()
När ni äntligen kan se vem som drar i alla trådar
Så blir ni aldrig rädda mer
När ni äntligen kan se kejsaren stå naken
Så vänder allt igen
Jag går ensam genom mörkret
/Jo©ke\
Jo, men du verkar antyda att en person som aldrig har jobbat får ut mer i totalt bidrag än en pensionär som har jobbat hela livet, eller?
Alltså, om pensionären inte får ut bidrag till att fixa tänderna men den som aldrig har jobbat och har någon form av ersättning (oklart vilken) får extra bidrag till att fixa tänderna, så borde ju rimligtvis pensionären också ha en högre pension än grundbidraget den-som-aldrig-har-jobbat får ut? Eller menar du att pensionärens ersättning är mindre än bidraget till den som aldrig har jobbat inkl. de öronmärkta fixa-tänderna-pengarna?
Jag förstår din frustration och håller med dig till hundra. Men du menar alltså att dessa människor lever flott och samtidigt får socialbidrag? Socialbidrag får man väl endast under förutsättning att man söker arbete? Alltså bör inte ovanstående leverne kunna fortgå speciellt länge, eftersom att man förr eller senare måste ta (tacka ja till) ett arbete, eller har jag fel?
Det har jag mycket svårt att tro... Eller ja, det finns ju vissa sådana där arbetsmarknadsåtgärder, men då är det väl försäkringskassan som ansvarar för det? Om jag har förstått det rätt, så brukar det väl handla om att samhället betalar en del av lönen och arbetsgivaren resten.
Denna form av åtgärd tycker jag är bra. Alltså hellre att samhället betalar en del av lönen och personen i fråga faktiskt jobbar än att samhället betalar ut full a-kassa/socialbidrag. Dessa människor som får denna typ av hjälp är väl människor som kanske har någon form av handikapp eller annat, som gör att de är mindre attraktiva på arbetsmarknaden. Ovanstående åtgärd ses väl som en inkörsport till ett "riktigt arbete" och det är ju bra.
Det verkade som att du - i det konkreta exemplet - talar om människor som går på soc och samtidigt jobbar svart. Samt en arbetsgivare som anställer svart arbetskraft. Mao begås det brott från två håll, ett (två) från den anställde och ett från arbetsgivaren. Eller har jag missuppfattat vad du menar?
Senast redigerat av meneca den 2008-07-08 klockan 12:36. Anledning: Stavfel.
Nja... Man har rättigheten att rösta på det system man vill stödja men också skyldigheten att inrätta sig i det system som majoriteten röstar fram.
Ja, man kan gömma sig bakom majoriteten - om man råkar tillhöra den.
Mmm...sant.
Vilket styrelseskick förespråkar du?
Det stämmer väl egentligen inte... Om kommunisten nu tror att alla människor vill väl (läs: handlar och vill det som kommunisten vill) så finns det väl inga hinder för kommunisten att förespråka ett liberalt samhälle. Eftersom att alla vill väl så kommer kommunismens utopi att uppnås, av folkets fria vilja.
Eftersom att kommunisten i verkligheten inte tror att alla vill väl (läs: handlar och vill det som kommunisten vill) så måste kommunisten tvinga (demokratiskt eller odemokratiskt) folk att handla väl, mot folkets vilja.
Nja, om de trodde det skulle de vara liberaler, men de vill ju uppnå ett sådant samhälle medelst tvång vilket innebär att de inte tror på människans "goda vilja". Sen tycker jag heller inte att det är "god vilja" att offra sitt eget välmående för andras vinning, men därmed inte sagt att jag vill förbjuda människor att dela med sig. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: om person A arbetar och tjänar pengar så är det upp till person A och bara person A att bestämma var de pengarna ska ta vägen. Person B eller parti C har inte med saken att göra. Om A vill stoppa sina slantar i madrassen så får han göra det, vill han ge dem till Lars Ohly så får han göra det.
Sen är detta med konsekvenser oerhört viktigt. Nån säger att man måste "inse" att de svaga behöver hjälp, men sen när är behov ett rimligt krav på andras resurser? Naturen fungerar inte på det sättet, man överlever inte för att man behöver utan för att man förmår. Man skapar sin överlevnad med rationella val, inte genom förhoppningar och fantasier. Om det i ett fritt samhälle skulle vara så att ingen delade med sig till de fattiga, ja då är det så folket vill ha det. Varför är det ett problem? Frågan är ju varför person D och E ska tvinga person F att dela med sig av sina pengar bara för att D och E tycker att G behöver dem. De kan väl dela med sig av sitt eget istället, om de nu bryr sig så mycket. Däri ligger det stora hyckleriet: 99.99% av alla som ställs inför en moralisk utopi av liberala mått säger "men de fattiga då, vem tar hand om dem", som om det innebar att utan tvång kommer ingen dela med sig inklusive dessa 99.99% som påstår att de bryr sig så mycket. Vem försöker de lura?
http://foto.stilren.se - portfolio
Jag vill ha en nattväktarstat som bara garanterar individens frihet från tvång och agerar i "självförsvar" snarare än på eget initiativ. Jag tycker inte att någon människa har rätten att utöva tvång gentemot en annan, och statens enda legitima uppgift är därför att se till att sådant tvång inte förekommer.
http://foto.stilren.se - portfolio
Om jag förstår dig rätt så tycker att staten inte ska bestämma över oss hur mycket vi ska betala i skatt och vad skattepengarna ska användas till, utan att vi ska få bidra till de välgörande ändamålen av egen fri vilja, vilket vi troligtvis kommer att göra eftersom de flesta av oss är välvilligt inställda. Ett sådant samhälle skulle uppmuntra individens egna ansvar för att visa barmhärtighet, i stället för att alla förlitar sig på att staten tar hand om de fattiga.
Samtidigt skulle man kunna säga att vi med vårt demokratiska system har valt att ha det som vi har idag, dvs. att överlåta ansvaret till staten. Nu tror ju jag i och för sig inte att politiker som försöker vinna så många röster som möjligt nödvändigtvis är den optimala lösningen för att få fram ett bra system. Med dagens datorer (Internetenkäter) skulle man ju i högre grad kunna låta folk ha åsikter i enskilda frågor i stället för att politikerna får bestämma vilka alternativ som finns att rösta på. Men det är inte säkert att folket har det optimala svaret på alla frågor heller ... (och nu har jag kommit ifrån ämnet)
När ni äntligen kan se vem som drar i alla trådar
Så blir ni aldrig rädda mer
När ni äntligen kan se kejsaren stå naken
Så vänder allt igen
Jag går ensam genom mörkret
/Jo©ke\
Nja, "vi" har inte valt, en del har valt åt en annan del. Det är den principen jag ifrågasätter: varför har en grupp människor automatisk bestämmanderätt över en annan bara för att den är större? Jag gillar ingen tvångsmakt, oavsett hur den ser ut. Jag tror på frihet som ett moraliskt ideal, även om den inte är "bäst för alla".
http://foto.stilren.se - portfolio
Nej, jag håller med om principen. Det borde i så hög grad som möjligt vara upp till den enskilde individen vilka offentliga företeelser som de vill stödja. För de som åker bil kunde t.ex. vägbyggena betalas via bensin- eller bilskatt (eftersom det kanske blir svårt att ha tullar överallt), medan de som cyklar betalar en vägavgift vid köpet av cykeln. Som det är idag måste vi som inte tycker det är så viktigt med teater betala för att andra ska ha råd med denna finkultur medan jag som föredrar "fulkultur" á la Kentkonserter inte får något bidrag. Det är inte rättvist, men likväl är många väldigt snabba på att hävda att "kultur" är viktigt osv. Man kan föra samma resonemang om de flesta områdena. De som engagerar sig i idrottsklubbar får bidrag till sin verksamhet från oss som nöjer sig med att springa i skogen. Osv.
Det är först när det börjar handlar om vård som jag tycker att vi inte får riskera att sjuka människor lämnas åt sitt öde, men frågan är om så skulle ske ... Men man behöver ju å andra sidan inte dra denna liberala princip till sin spets, bara närmare spetsen.
När ni äntligen kan se vem som drar i alla trådar
Så blir ni aldrig rädda mer
När ni äntligen kan se kejsaren stå naken
Så vänder allt igen
Jag går ensam genom mörkret
/Jo©ke\
Man kan ju alltid försvara saker och ting med att "det är bra för mig", exempelvis om nån annan tvingas betala för ens konsumtion så man själv slipper. Dock är det inte rätt bara för att det är bra för någon, och det är kärnan i vad jag vill åt. Om man säger till en bidragstagare att han inte längre får några bidrag (från staten) så blir hans situation givetvis sämre, men det är inte fel.
http://foto.stilren.se - portfolio
Jo, men vilka metoder är legitima för att uppnå detta samhälle rent praktiskt?
Bör nattväktarstaten endast införas på demokratisk väg eller är (även) andra vägar acceptabla?
Förstår du vart jag vill komma?
Edit: Kan man dra några paralleller mellan nattväktarstaten och typ...anarkism? Fast anarkism och kapitalism krockar väl iofs. Förvirrande, det där.
Senast redigerat av meneca den 2008-07-09 klockan 01:29. Anledning: Edit: Kan man dra några paralleller mellan nattväktarstaten och typ...anarkism?