Du säger i princip följande: en åsikt är blott en åsikt och kan aldrig bevisas. Samma sak med filosofi - har man en ståndpunkt är den just bara en ståndpunkt och inget som kan bedömas i termer av rätt och fel.
Okej. Låt oss testa det påståendet lite. Först och främst, när du skaffar dig en ståndpunkt, vad bedömer du den då efter? Någonting, inte sant? Du kan inte bara hitta på något random helt utan syfte, då kan jag lika bra säga "lingondricka" och hoppas att det ska räcka som motivering för en politisk åsikt, eller som politik i sig självt.
"Vilken politik ska Sverige föra för att lösa finanskrisen?"
"Lingondricka"
Om allting är subjektivt kan jag lika gärna säga så, för då behöver jag inte ta hänsyn till någonting. "Finanskrisen" existerar inte objektivt, den är bara ett begrepp helt utan mening och innehåll, och därför kan jag som svar på hur den ska lösas påstå precis vad som helst. Det spelar ingen roll, det får inga konsekvenser.
Resultatet av ett sådant resonemang blir så klart att människans handlingar inte heller spelar någon roll. Om filosofin bakom ett handlingsmönster inte beror av någonting beror inte handlingarna heller av någonting. Då kan jag gå rakt in i en vägg eller äta en vit flugsvamp, det beyder ju ändå ingenting, dvs: det får inga konsekvenser för mig. Min filosofi är att vit flugsvamp är rosa, därför tänker jag äta den, ungefär. So what vad det innebär i både teori och praktik, det är ju filosofi och ingenting som kan bevisas. Min åsikt är bara en åsikt som alla andra.
Att äta en vit flugsvamp leder till att man dör, så redan där bevisas att filosofin faktiskt får objektiva konsekvenser. Att du dör beror inte av om du tror det eller ej, utan av om du äter den vita flugsvampen eller ej. Din filosofi som du påstod var helt och hållet subjektiv och inte kunde leda till någonting påvisbart visade sig visst leda till något: döden. Att jag formulerade en filosofi som sa att vit flugsvamp är ofarlig hjälpte mig inte, jag dog ändå, trots att filosofin är subjektiv och ingen vetenskap.
Nu modifierar du ditt påstående och menar att okej, en filosofi grundar sig så klart på någonting, nämligen rätt eller fel, men det är minsann subjektivt!
Ja, det är delvis sant. Att du tycker att något är rätt är upp till dig, men även detta baserar du ju på något, en måttstock. Är den måttstocken subjektiv? Kan jag använda glass som måttstock? Jag äter en vit flugsvamp för att den är si eller så mycket glass? Nja, det funkar inte riktigt. Rätt eller fel verkar bedömas efter någonting annat, något som inte kan väljas helt och hållet godtyckligt, som glass eller lingondricka.
Rätt eller fel kan för de flesta översättas som bra eller dåligt, och även detta måste ha en grund. Bra eller dåligt i enlighet med vad? Bedömt efter vad? Vilken måttstock?
Den ultimata måttstocken är livet. Alla val står fundamentalt mellan liv eller död, allt där emellan är bara modifikationer av samma ytterligheter. Vad som är rätt eller fel, bra eller dåligt, bedöms alltså ytterst med livet som måttstock. Är detta bra eller dåligt för livet? Gynnar detta livet eller missgynnar det det?
Hur bedömer du det? Subjektivt eller objektivt? Blir en vit flugsvamp bra att äta om du tycker det? Nej, den är alltid dålig att äta eftersom den alltid leder till döden. En subjektiv filosofi skulle bortse från det och säga "jag tycker inte att jag ska dö av att äta den" (och implicit "därför blir det inte så"), beroende på hur mycket subjektivitet man vill blanda in. Vill du formulera en filosofi som gynnar ditt liv - alltså som är rätt - måste du utgå från saker och ting som de facto är sanna. Du måste veta ett och annat. Att acceptera att du kan veta något är själv anledningen till att ens diskutera filosofi. Om allt vore subjektivt gick ingenting att bevisa och då fanns inga diskussioner.
Börjar du se ett mönster? Allting du säger bygger på något, som kan härledas till något, som kan mätas efter något, osv. Att leta efter detta något är att filosofera, och du kan inte legitimera din filosofi fullt ut förrän du kan visa att detta något stämmer överens med verkligheten. Om du inte kan det måste du på något sätt försvara subjektiviteten i filosofin enligt ovanstående, och det får du ganska svårt att göra. Du måste förklara att tankar och de handlingar som bygger på tankarna inte får några påvisbara konsekvenser: det är följden av att påstå att filosofi är något subjektivt. Om du tror att de får konsekvenser måste du motivera varför de konsekvenserna är "bra" eller "rätt", och även då måste du förklara: enligt vilken måttstock? Hur valde du den? Varför ska just den gälla?
Är du med? Vill du utveckla dina tankar lite?
http://foto.stilren.se - portfolio
http://foto.stilren.se - portfolio
Klart jag är med. Du är filosofisk positivist: du tror att alla åsikter kan grundas på något mätbart. Att säga att livet är grundläggande är ett antagande som de flesta kanske kan gå med på. Resten är inte självklart.
Jag kan inte utveckla mig mer än att jag tror att vissa saker går att mäta, andra inte. Positivism kan vara intressant som metod men resultaten blir aldrig fakta som i naturvetenskapen.
Jag ville bara säga att jag inte accepterar retoriska begrepp som stöld för skatt och liknande. Det känns lika konstruktivt som en svordom.
Ba-ba-da-ba-da-ba-di-di
http://foto.stilren.se - portfolio