Politik

[Oskar]

Desperata argument har vi så det räcker i ditt inlägg här. Nu kom du med idel misstolkningar av vad jag har sagt - och ser inte vilka invändningar jag självklart har (och har haft 50-elva gånger tidigare). Klassiskt av dig - eller jag kanske ska säga episkt!

Du pratar alltid om att jag misstolkar och inte förstår, men sen förklarar du aldrig VAD det är jag inte förstår och hur det EGENTLIGEN är. Samma med Rand: hon har fel, är ologisk, subjektiv osv. Påståenden helt utan motivering, och när jag ber dig utveckla säger du antingen att du inte orkar eller att du redan har gjort det. Två alternativ har du som jag ser det.

1. Ta dig tid att skriva ned din smarta argumentation mot Rand en gång för alla, om inte för att jag ska fatta att hon hade fel så för att alla andra ska göra det. Du gnäller ju hela tiden om att jag ändå inte kommer förstå, men så få då alla andra att förstå att det är jag som är ute och cyklar!

2. Länka till det eller de inlägg där du redan har gjort ovanstående. Jag har ju mina referensinlägg som jag länkar till lite då och då när du kommer med samma trams som jag redan bemött dussintals gånger. Gör samma sak du.

*

Här påstår du att en "helt ostyrd marknad" ger ett "sämre resultat", det är ett direkt citat.

Nej, en helt ostyrd marknad ger sämre resultat

Utan motivering, utan bevis, utan exempel. Ett påstående, enbart.


Här påstod du de facto att jag tycker att "orättvisor" är "bra".

men kanske inte i dina 1800-talsglasögon som får dig att se orättvisor som något bra.

Du kan bortförklara denna pinsamhet med att det är jag som feltolkar, men citatet står där oförfalskat i all sin prakt. Jag tycker alltså att "orättvisor" är "bra" för att jag har "1800-talsglasögon".

Först och främst förklarar du inte vad en orättvisa är, och det har du aldrig gjort. Det lutar åt att en "orättvisa" är när någon har mer än någon annan, men jag tror inte att du i själva verket ställer upp på den principen. Är det tex rätt att en ensamstående invandrad mamma som sliter arslet av sig tjänar mer pengar än Gustaf von Snobb som lever i en lägenhet pappa har köpt och vägrar jobba för att det är tråkigt? Antagligen ja, alltså måste du välja en annan princip. Vad är en orättvisa?

Och när vi har kommit så långt, varför tycker jag att sådana är "bra"? Du får det att låta som om mitt perspektiv på den politiska debatten är att jag vill förespråka det som är "bra", ur samhällets synvinkel. Det betyder typ "bäst för alla", "bäst för tillväxten" eller "bäst för samhället". Oavsett vilket så har du fel. Jag förespråkar det som är RÄTT, oavsett om det är bra för den ena eller den andra. Jag ger blanka fan i om mänskligheten begår kollektivt självmord när de får sin frihet, det är liksom inte min poäng. Jag vill att alla ska få vara fria för att det är RÄTT, inte för att det är BRA. Fattar du den distinktionen?

Du å andra sidan pratar alltid om konsekvenser och vad som är bäst för alla, bäst för samhället osv. Bäst för de rika är tex att de skänker bort sina pengar, annars får de stryk. En våldsprincip som även maffian använder sig av. "Fin butik du har här. Trist om det skulle... hända nåt". Underförstått: om du inte betalar oss så slår vi dig, och vi erbjuder inte ett skit i motinsats, bara avsaknaden av våld.

Tänk då så här: vad är "bäst för alla", dvs hur får "alla" det bra? Enkelt, man slår ihjäl alla som inte har det bra. Målet är uppnått, alla har det bra. Ställer du upp på den principen? Nej, antagligen inte. Varför? Hur motiverar du en ny?

Tänk också såhär: du anser att min framgång är en skuld gentemot den som inte har någon egen framgång. Om du och jag lever i ett samhälle och ingen av oss jobbar är samhället "perfekt" eftersom det inte finns någon orättvisa, vi har båda lika mycket (dvs ingenting). Så fort jag börjar arbeta blir samhället "orättvist" och det tycker jag är "bra" (varför?). Egentligen har ingenting hänt dig, det enda som har skett är att jag har tagit mig i kragen och börjat arbeta. Varför skulle det innebära att jag är skyldig dig pengar, att det som är "bäst för alla" är att jag delar med mig till dig? Varför har du plötsligt rätt att hota mig med våld om jag inte ger dig mina pengar?

Kort sagt, jag förstår mycket väl dina små invändningar, men de är fruktansvärt dåligt motiverade på det principiella planet. Du "tycker" att jag har fel, att det är "bäst för alla" om några får arbetsfria inkomster på andras bekostnad, och att jag inte "förstår" det är helt makalöst! Tänk att jag inte begriper att det är bättre för dig att få bidrag från staten än att bli utan! Att jag inte ser denna självklarhet!

Dina invändningar mot Rand existerar inte, du "tycker" bara att hon hade fel. Fel i vad? Eh, hon är ologisk. Jaså, hur? Amen asså, du är ju fascist och fattar inte vad jag säger.

Okej.

[Oskar]

Coolt, jag loggar in just när du svarar.

Tyvärr tappar du alla klara resonemang när du skriver så här långt. Det skulle underlätta om du försökte hålla dig till var vår diskussion började. Då skulle du både kunna skriva kortare och mer begripligt. Försöker jag svara på ett jätteinlägg som ditt sista här, brukar du förvänta dig detaljsvar - men det blir bara löjliga mastodontdiskussioner som mest handlar om att du har missuppfattat vad vi talade om från början.

Skriv gärna långa inlägg om vad du lärt dig på dina ekonomikurser. Det brukar bli intressant - även om det oftast går att tolka saker annorlunda av politiska skäl. Samhällsvetenskap är ingen exakt vetenskap men du är påläst åtminstone.

Det är svårt att vara kortfattad när du har fel i så mycket och på så många olika sätt. Här ett försök:

* Du pratar om konsekvenser, vad som är "bäst" ur godtycklig synvinkel, antagligen "bäst för alla". Jag är intresserad av vad som är RÄTT, ur en moralisk synvinkel, oavsett om det är "bra" eller "dåligt" för någon specifik individ. Jag angriper problemet ur ett allmänmänskligt perspektiv där jag betraktar alla individer som innehavare av en moralisk rätt till sin egen frihet.

* Du hävdar att jag tycker att "orättvisor är bra", vilket faller på två punkter. Dels för att jag aldrig har pratat om vad som är "bra" (se ovan), men också för att du inte berättar vad dessa "orättvisor" består i. Om du menar att olika människor har olika mycket pengar så har du mycket att svara på både praktiskt och principiellt. Alltså: utveckla.

* Du hävdar att en "helt ostyrd marknad" ger ett "sämre resultat", men utan hänvisningar till varken teori eller empiri. Vad menas? Vilka "helt ostyrda marknader" är det du pratar om, och vilka "resultat" är det som är "sämre" än vilka?

* Sen pratade vi ju om Sverige som du låtsas är ett socialistiskt land, att vi har lyckats bra för att vi tillämpar socialism. Det är direkt osant, Sverige är ett av världens mest ekonomiskt liberala länder och har klarat oss tack vare det. Palmes galna utgiftspolitik höll på att ruinera oss och ledde fram till 90-talskrisen, men med rätt reformer är vi på någorlunda rätt väg igen. Vårt problem sett ur ett effektivitetsperspektiv är den offantliga sektorn och statens omfattning, inte att den styr och kontrollerar ekonomin (vilket den inte gör).

[Oskar]

Det där är dina tolkningar utifrån diverse missuppfattningar. För dig kan tydligen inte socialism och liberalism samexistera. För dig gäller bara dina tolkningar av vad som gör ett bra samhälle och vad som är rättvist. Pinsamt att du inte har förstått än att diskussionen mellan oss handlar om dina extremt svartvita tolkningar av världen.

Återigen:

* Jag har aldrig pratat om "bra". Det är helt sant att för en drönare som inte orkar jobba och hellre lever på andra bekostnad via statens tvångsmakt är mitt samhälle mycket dåligt. En människa som i det bara vill göra minimal insats och tvinga till sig resten av sin konsumtion utan att erbjuda en motinsats kommer förlora ganska mycket. Det skiter jag i, jag kan till och med sträcka mig till att hävda att det är "bra". Huvudpoängen är dock att det är "rätt", som i "rättvist", som i "i enlighet med en god mänsklig moral". Den moralen har jag härlett gång på gång från vad jag anser är objektiva premisser, alltså axiom. Ifrågasätt dem gärna, men inte genom att hävda att du "tycker" något annat.

* Ja, jag har en tolkning av vad som är "rättvist", i enlighet med samma moral. Du har en annan tolkning, och du är inte beredd att ifrågasätta den. Istället säger du att ett samhälle som leder till det slutmål du önskar (som alltså är fritt från det du kallar "orättvisor") är "perfekt", till skillnad från dagens samhälle (som jag inte försvarar).

* Socialism och liberalism kan inte samexistera eftersom de är varandras motsatser: ofrihet och frihet. Däremot kan element av de båda ideologierna sammanföras till en ny ideologi som kallas socialliberalism. Denna bygger i alla sina konstalationer på kompromisser med principer och rättigheter och är den feges utväg från en jobbig diskussion. Dock, och notera detta: inte ens en principlös människa - som vi har så många av här på forumet - kommer undan principerna. Du förespråkar nån form av socialliberalism för att den är "bäst för alla", för att "alla" tjänar på den. Gissa vad det är? Just det, en princip! Att du inte vill diskutera de principerna och kallar dem "flummiga" beror på att du inte har något hållbart försvar, inga argument, inga genomtänkta resonemang. Bara en magkänsla av att det vore bra om alla hade det bra. I både praktik och teori faller ett sådant intellektuellt korthus lätt ihop som, tja, ett korthus. Det märks när du hela tiden blir sur istället för att diskutera.

Mina "extremt svartvita tolkningar" är en diskussion om vilka principer som är rätt och fel. Jag har inte ohederlighet nog att låtsas som att man kan frångå en bra princip och applicera lite av en dålig för att uppnå någon sorts ursäktande halvmesyr. Jag har resonerat mig fram till att frihet är moraliskt rätt, att det är en god mänsklig princip att individen ska vara fri från tvång. Det tänker jag inte kompromissa med för att du inte "tycker" så.

Vad detta har för bäring på verkligheten kan vi gärna diskutera. Jag hävdar tex att Sverige är ett förhållandevis liberalt land ekonomiskt och att vi har klarat oss bra tack vare det och trots en galen utgiftspolitik och svällande stat under Palme. Jag hävdar vidare att de länder som har tillämpat marknadsekonomi, handel och relativ frihet har lyckats bäst, och att de som slutit sig och jobbat med planekonomi "efter behov, inte profit" har misslyckats, undantagslöst. Detta gäller i praktiken, och det förklaras genom teori. Du å andra sidan hävdar att Sverige är socialistiskt och därför har lyckats bättre än de som har en "helt ostyrd marknad".

Vem är det som är svartvit?

Jag undrar fortfarande om du verkligen tror på dina egna anklagelser, eller om du innerst inne förstår att du pratar med din egen spegelbild.

[Ginger Fish]

Vi borde riva upp Regeringsformen 2 kap 18§ som i princip tillåter staten att konfiskera all ens egendom om den känner för det. Lagboken är full med sånna här 1800-tals grejer.

[Oskar]

Du är svartvit. Det här inlägget bekräftar bara det. Som vanligt tror jag att du bättre skulle kunna beskriva dig själv med de psykologiska tolkningar du gör av andra.

Du kan inte hitta på ursäkter för att inte svara i all oändlighet. Hur är jag svartvit, i vilket avseende? Hur "bekräftade" det inlägget det? För att jag förklarade hur jag ser på principer, och hur jag skiljer dessa principer från praktisk politik och hur världen ser ut idag?

Om du menar principiellt så ja, där är jag tämligen "svartvit", av den anledning jag nämnde: jag ser inga goda skäl till att kompromissa med något som är gott, lika lite som jag bara snattar "ibland" för att jag vet att det fel, lika lite som jag bara laddar ned "några" låtar eftersom jag anser det vara moraliskt klandervärt, eller lika lite som jag skriver "lite" fel svar på en tenta. Är en princip god så är den god, den kan inte både vara god och ond samtidigt, och det finns inga anledningar till att frångå den lite då och då, efter eget godtycke.

Och even so, varför gör det att du slipper bemöta mina argument? Du är en mästare på att slänga ur dig anklagelser och angrepp, helst om min karaktär, och i synnerhet om vad du tycker om mina argument. Men varför inte svara på dem, varför inte visa att jag har fel? Om jag nu har fel om principer - om en god princip inte ska tillämpas - motivera det då! Eller om du har en princip som du anser är mer god, motivera! Vad du inte kan göra är att hela tiden fly undan genom att hävda något jag har redan motiverat.

[Oskar]

Du är svartvit. Det här inlägget bekräftar bara det. Som vanligt tror jag att du bättre skulle kunna beskriva dig själv med de psykologiska tolkningar du gör av andra.

Du kan inte hitta på ursäkter för att inte svara i all oändlighet. Hur är jag svartvit, i vilket avseende? Hur "bekräftade" det inlägget det? För att jag förklarade hur jag ser på principer, och hur jag skiljer dessa principer från praktisk politik och hur världen ser ut idag?

Om du menar principiellt så ja, där är jag tämligen "svartvit", av den anledning jag nämnde: jag ser inga goda skäl till att kompromissa med något som är gott, lika lite som jag bara snattar "ibland" för att jag vet att det fel, lika lite som jag bara laddar ned "några" låtar eftersom jag anser det vara moraliskt klandervärt, eller lika lite som jag skriver "lite" fel svar på en tenta. Är en princip god så är den god, den kan inte både vara god och ond samtidigt, och det finns inga anledningar till att frångå den lite då och då, efter eget godtycke.

Och even so, varför gör det att du slipper bemöta mina argument? Du är en mästare på att slänga ur dig anklagelser och angrepp, helst om min karaktär, och i synnerhet om vad du tycker om mina argument. Men varför inte svara på dem, varför inte visa att jag har fel? Om jag nu har fel om principer - om en god princip inte ska tillämpas - motivera det då! Eller om du har en princip som du anser är mer god, motivera! Vad du inte kan göra är att hela tiden fly undan genom att hävda något jag har redan motiverat.

Haha, ja som sagt. Mitt förra svar stämmer in på det här inlägget med.

Vad är det som "stämmer"? Jag förklarade oerhört tydligt varför jag är "svartvit" i fråga om principer, och varför jag faktiskt inte är det när det gäller sakpolitik i verkligheten. Om du bedrev tesen att jag tycker att en princip är god och att avsteg från den inte är goda så har du rätt, men vad ville du säga med det? Att det är dumt att vara svartvit? Eller bara att jag ÄR svartvit? Vilken är din poäng, förutom att du inte kan eller vill bemöta mina argument utan istället använder dig av person- och karaktärsangrepp?

[Oskar]

Du inledde den här diskussionen så du bör veta vad den handlar om och fatta vad min poäng var (och är). Om du inte minns så handlade det om Ohly och 1800-tal, innan du började spåra ur.

Jag anser att Vänsterpartiet i sitt partiprogram förespråkar en mycket långtgående socialism där marknaden i princip ska förintas. Staten ska kontrollera ekonomin för samhällets bästa. Detta är själva den politiska vägen mot det slutmål som kallas kommunism, varför det inte är helt tokigt att kalla Vänsterpartiet för "kommunister".

Vad gäller 1800-talet så anser jag att lejonparten av de problem som var giltiga då är utraderade i dagens moderna samhälle. Friheten för individen är större, det finns inga kapitalister som kedjar fast arbetarna vid maskinerna, och fattigdomen är så gott som utplånad. (Obs att detta gäller i västvärlden som tillämpat mest marknadsekonomi). Pga detta anser jag att Vänsterpartiets bild av en förtryckt arbetarklass som slavar för svältlöner under onda kapitalister är daterad och felaktig, och lösningarna (förstatliga alla företag) är omoderna och bevisat ineffektiva. Socialismen har visat sig vara värdelös ur i stort sett alla hänseenden, det enda den skapar är misär och slaveri.

Det är sant att Vänsterpartiet inte imorgon vill införa totalitär planekonomi, men deras mål är socialism - vilket är motsatsen till marknadsekonomi - och det motsätter jag mig både praktiskt och principiellt.

Svara på vad jag skriver och rätta dina felaktiga angrepp ("du tycker att orättvisor är bra", "länder med helt ostyrda marknader uppnår sämre resultat" osv).

[Oskar]

Nu försöker du förklara det där om att vänsterpartiet skulle vara kommunister och att socialismen inte har någon roll att spela i samhället idag - igen. Fattar du inte att det enda smarta du kan göra (eller borde ha gjort - för nu är det nog för sent för att du ska komma ur med hedern i behåll) är att erkänna att det var meningslösa påhopp?

Med hedern i behåll? Är Vänsterpartiet inte socialister? Tror de inte på socialismen? Är socialismen inte vägen mot slutmålet kommunism? Vad är det egentligen du försöker säga? Vad har det med min påstådda svartvithet att göra?

Nej, socialismen i form av en statligt kontrollerad ekonomi har ingenting i dagens samhälle att göra. Obs nu att "socialism" inte betyder "skatt" utan just avsaknad av en fri marknad där staten kontrollerar och driver alla företag "efter behov, inte profit". Har du en annan definition så dra gärna upp den.

Och apropå hedern i behåll, hur blev det med ditt påstående att länder med "helt ostyrda marknader" har "uppnått sämre resultat"? Hur blev det med ditt påstående att jag tycker att "orättvisor är bra"?

[Oktjabrj]

Hongkong är en ostyrd marknadsekonomi som jag har förstått det. Där förekommer rätt extrem fattigdom.

Socialismen har många inriktningar. Kommunismen är en och den bygger på att arbetarklassen ska bestämma över resten. Den är alltså inte demokratisk. Vänsterpartiet idag har en socialdemokratisk politik. Jag tycker att det är fel att kalla någon för något de inte är helt och hållet. Det är att ta billiga poänger.

[Oskar]

Äntligen! Se, det var väl inte så svårt?

Hongkong är en ostyrd marknadsekonomi som jag har förstått det. Där förekommer rätt extrem fattigdom.

Nej, Hongkong är inte en "ostyrd marknadsekonomi", även om den ofta klassas som den friaste i världen. Statens utgifter ligger på ca 15% av BNP och den äger företag inom tex transport samt driver verksamheter inom sjukvård (85% av den totala) och utbildning. Skattetrycket ligger på 24%.

Vad gäller fattigdomen så har 5% av befolkningen inkomster som är lägre än 50% av medianinkomsten. Notera att detta gäller relativ fattigdom, där den som klassas som "fattig" i Hongkong tjänar mer än medelinkomsttagaren i Bosnien, tex.

Och om vi ska sätta detta i lite perspektiv så kan vi konstatera att Hongkong kunde utveckla sin ekonomi först på 1960-talet, efter ockupation, krig och kolonialism. BNP/capita har stigit med 8700% sedan 1961.

Socialismen har många inriktningar. Kommunismen är en och den bygger på att arbetarklassen ska bestämma över resten. Den är alltså inte demokratisk. Vänsterpartiet idag har en socialdemokratisk politik. Jag tycker att det är fel att kalla någon för något de inte är helt och hållet. Det är att ta billiga poänger.

Kommunismen är det statslösa samhället som ska uppstå spontant ur socialismen, som i sin tur bygger på proletariatets diktatur och förstatligande av ekonomin. Det är just en statligt kontrollerad ekonomi som Vänsterpartiet eftersträvar, det är deras vision.

[Oktjabrj]

Nej, Hongkong är inte en "ostyrd marknadsekonomi", även om den ofta klassas som den friaste i världen. Statens utgifter ligger på ca 15% av BNP och den äger företag inom tex transport samt driver verksamheter inom sjukvård (85% av den totala) och utbildning. Skattetrycket ligger på 24%.

Vad gäller fattigdomen så har 5% av befolkningen inkomster som är lägre än 50% av medianinkomsten. Notera att detta gäller relativ fattigdom, där den som klassas som "fattig" i Hongkong tjänar mer än medelinkomsttagaren i Bosnien, tex.

Och om vi ska sätta detta i lite perspektiv så kan vi konstatera att Hongkong kunde utveckla sin ekonomi först på 1960-talet, efter ockupation, krig och kolonialism. BNP/capita har stigit med 8700% sedan 1961.


Kommunismen är det statslösa samhället som ska uppstå spontant ur socialismen, som i sin tur bygger på proletariatets diktatur och förstatligande av ekonomin. Det är just en statligt kontrollerad ekonomi som Vänsterpartiet eftersträvar, det är deras vision.

Hongkong är såklart styrt i viss mån men det var att de (eventuellt) var minst styrda som var det intressanta egentligen. Jag har läst (och sett) att människor i Hongkong kan bo i kvadratmeterstora celler. Det tycker jag är ett fattigdomsbevis.

Det fetstilta säger mig bara att du inte tycker att vänsterpartiet är kommunister. Vad tycker du om det jag sa om att de är för demokrati istället för arbetarklassens diktatur? Är inte det också okommunistiskt av dem?

[Oskar]

Hongkong är såklart styrt i viss mån men det var att de (eventuellt) var minst styrda som var det intressanta egentligen. Jag har läst (och sett) att människor i Hongkong kan bo i kvadratmeterstora celler. Det tycker jag är ett fattigdomsbevis.

För mig är det intressant om den är ostyrd eller inte, och det är den bevisligen inte. Jag förespråkar ingen styrning alls, men det betyder inte att jag inte uppskattar HongKong som ett exempel på en relativt sett fri ekonomi som uppnåt makalösa resultat på bara 50 år. Jämför med Kina där den absoluta fattigdomen ligger på ca 15%. Och betänk då ändå att den låg på 64% innan reformerna bort från planekonomi till vad som börjar likna en friare marknad.

Det fetstilta säger mig bara att du inte tycker att vänsterpartiet är kommunister. Vad tycker du om det jag sa om att de är för demokrati istället för arbetarklassens diktatur? Är inte det också okommunistiskt av dem?

Nja, som sagt, kommunism är ett slutmål, inte en politik. Den som eftersträvar kommunism vill uppnå en viss typ av samhälle, och vägen dit är socialismen. De kanske utåt inte vill ha någon proletariatets diktatur, men historien visar att socialism utan diktatur är en omöjlighet. Människor måste helt enkelt tvingas in i en planekonomi, och planekonomin i sig bygger på tvång som politisk princip, annars blir den helt omöjlig.

[Oktjabrj]

För mig är det intressant om den är ostyrd eller inte, och det är den bevisligen inte. Jag förespråkar ingen styrning alls, men det betyder inte att jag inte uppskattar HongKong som ett exempel på en relativt sett fri ekonomi som uppnåt makalösa resultat på bara 50 år. Jämför med Kina där den absoluta fattigdomen ligger på ca 15%. Och betänk då ändå att den låg på 64% innan reformerna bort från planekonomi till vad som börjar likna en friare marknad.


Nja, som sagt, kommunism är ett slutmål, inte en politik. Den som eftersträvar kommunism vill uppnå en viss typ av samhälle, och vägen dit är socialismen. De kanske utåt inte vill ha någon proletariatets diktatur, men historien visar att socialism utan diktatur är en omöjlighet. Människor måste helt enkelt tvingas in i en planekonomi, och planekonomin i sig bygger på tvång som politisk princip, annars blir den helt omöjlig.

Det är bra men man kan nog förklara fattiga länders framsteg med andra faktorer än liberalisering. Fred och handel med andra länder var viktigt för Sverige och är det nu också för de länder som går framåt som vi gjorde efter 2:a världskriget - med en blandekonomi.

Om våld krävs för socialism, så är det väl för att den är för extrem för en majoritet av befolkningen. Jag skulle säga att vänsterpartiets politik idag inte är extrem med svenska 50-talsmått mätt - för att den påminner mycket om socialdemokraternas politik då - men nu har folket blivit mer höger och det har påverkat alla partier och vänsterpartiet är lika små som då - trots att de har blivit mindre kommunistiska.

[Oskar]

Det är bra men man kan nog förklara fattiga länders framsteg med andra faktorer än liberalisering. Fred och handel med andra länder var viktigt för Sverige och är det nu också för de länder som går framåt som vi gjorde efter 2:a världskriget - med en blandekonomi.

Klart man kan, varav fred, frihet från korruption och välfungerande institutioner är bland de viktigaste, men faktum kvarstår: det finns inga länder som har lyckats med hjälp av en planerad och sluten ekonomin "efter behov, inte profit". De som har lyckats utradera fattigdom har nästan uteslutande gjort det genom att liberalisera, börja handla osv. Sen är resten, de sociala faktorerna, bieffekter av det. Det fundamentala är det vanliga, att resurser måste skapas innan de kan fördelas, och planekonomin skapar inga resurser. När man bygger en hel ekonomi och politisk ideologi på tanken att man ska fördela något som inte redan finns så får man problem, vilket socialismen i praktiken har bevisat.

Om våld krävs för socialism, så är det väl för att den är för extrem för en majoritet av befolkningen. Jag skulle säga att vänsterpartiets politik idag inte är extrem med svenska 50-talsmått mätt - för att den påminner mycket om socialdemokraternas politik då - men nu har folket blivit mer höger och det har påverkat alla partier och vänsterpartiet är lika små som då - trots att de har blivit mindre kommunistiska.

Fast det där handlar faktiskt nästan bara om retorik. Jag har läst sossarnas partiprogram från 50-talet och framåt, och ända fram till 80-nånting pratade de faktiskt om en demokratisk kontroll av hela ekonomin, alltså fullblodig socialism. I praktiken har de dock inte varit i närheten av något sådant på mycket länge, tvärtom har de som sagt sett till att Sverige har blivit en av världens mest välfungerande fria marknadsekonomier. Vänsterpartiets propaganda misstänker jag är den motsatta: mer reformistisk än i praktiken. De låter gärna som ett socialliberalt parti i debatten, men jag är rätt säker på att stödet för marknadsekonomi i någon form eller utsträckning är ganska begränsat inom partiet.

[Oktjabrj]

Klart man kan, varav fred, frihet från korruption och välfungerande institutioner är bland de viktigaste, men faktum kvarstår: det finns inga länder som har lyckats med hjälp av en planerad och sluten ekonomin "efter behov, inte profit". De som har lyckats utradera fattigdom har nästan uteslutande gjort det genom att liberalisera, börja handla osv. Sen är resten, de sociala faktorerna, bieffekter av det. Det fundamentala är det vanliga, att resurser måste skapas innan de kan fördelas, och planekonomin skapar inga resurser. När man bygger en hel ekonomi och politisk ideologi på tanken att man ska fördela något som inte redan finns så får man problem, vilket socialismen i praktiken har bevisat.


Fast det där handlar faktiskt nästan bara om retorik. Jag har läst sossarnas partiprogram från 50-talet och framåt, och ända fram till 80-nånting pratade de faktiskt om en demokratisk kontroll av hela ekonomin, alltså fullblodig socialism. I praktiken har de dock inte varit i närheten av något sådant på mycket länge, tvärtom har de som sagt sett till att Sverige har blivit en av världens mest välfungerande fria marknadsekonomier. Vänsterpartiets propaganda misstänker jag är den motsatta: mer reformistisk än i praktiken. De låter gärna som ett socialliberalt parti i debatten, men jag är rätt säker på att stödet för marknadsekonomi i någon form eller utsträckning är ganska begränsat inom partiet.

Jag kunde ha lagt till det du sa här, att planekonomi inte är särskilt bra i renodlad form. Sedan kan man säkert finna att inget land har styrts helt planekonomiskt någon längre tid. Exempelvis backade väl redan Lenin och tillät privata företag i Sovjet. Andra extremen, helt fri marknadsekonomi, är kanske också ineffektiv på sitt sätt. "Social ingenjörskonst" (utveckling av sådant som ett samhälle behöver för att fungera eller hålla ihop) görs nog lättast med demokratisk och statlig inblandning för att det ger folket inflytande. (Jag tror i alla fall att det leder till bättre sammanhållning om samhällsbygget är demokratiskt.)

De vänsterpartister som förespråkar mer marknadsekonomi, gör nog det på allvar, tror jag. Som sagt ovan (exemplet från Sovjet), så finns olika idéer i all socialism.