Politik

[Myrpou]

Visst, det beror på vad man ser som politik. Jag tycker hellre det handlar om moral, det är ju inte politikerna som i slutänden bestämmer åt oss att vi ska vara kollektivister. Däremot fortplantas en sådan allmän inställning lätt genom politiken, det blir en ond cirkel av allting. Svårt att se hur den ska brytas.

Jag har inte sett något som tyder på att sk kollektivistiska samhällen skulle mer problem med tribalism. Jag tror ofta att det uppstår i samhällen där stora konflikter finns och tryggheten är liten. Tribalism skapas för att man söker en trygghet.

[Oskar]

Jag har inte sett något som tyder på att sk kollektivistiska samhällen skulle mer problem med tribalism. Jag tror ofta att det uppstår i samhällen där stora konflikter finns och tryggheten är liten. Tribalism skapas för att man söker en trygghet.

Ja visst, det individualistiska samhället ställer ju på sätt och vis högre krav på individen eftersom man inte kan gömma sig bakom "samhällets bästa" eller den gällande normen. Det ser jag bara som en fördel.

[Oskar]

http://di.se/Artiklar/2010/11/18/220...r=280978&rlt=0

Var tredje svensk är lurad att tro att hans/hennes liv blir bättre med lägre skatter. Puckon!

[hundradelssekund]

Tvång kan för mig också vara psykologiskt. Reklam kan vara mer eller mindre starkt påverkande. Vänner kan påverka mer. Ju mer yttre påverkan, desto mer tvång. Samma sak gäller för det tvång du talar om: ju mer man är överens med en politik desto mindre tvång känner man när man styrs av den.

Håller med absolut! Oskar ignorerar det. Den "enda" rena form av frivilligheten finns inte.

[Oskar]

Håller med absolut! Oskar ignorerar det. Den "enda" rena form av frivilligheten finns inte.

Vad är det ett argument för? Du har inte karaktär nog att välja att inte äta på McDonalds, varför innebär det att du ska få använda våld som förhandlingsmedel gentemot mig?

[Oktjabrj]

Vad är det ett argument för? Du har inte karaktär nog att välja att inte äta på McDonalds, varför innebär det att du ska få använda våld som förhandlingsmedel gentemot mig?

Jag tror att du kan se mer objektivt på saken. "Ignorerar" har kanske inget med att du skulle ha missat argumentet att göra. Antagligen vill hundradelssekund säga att du struntar i att psykologiskt tvång spelar en stor roll i samhället.

Psykologiskt tvång har för många en lika fysisk påverkan (observera: jag tänker inte på MacDonald's utan mer reklam som går ut på att vi ska försöka förändra oss till någon sorts idealmänniskor, som i grunden inte är vi) som du känner att skattetvånget har på dig. Bara för att du inte upplever det som ett problem, behöver du inte ha objektivt rätt i att det psykologiska tvånget inte behöver motverkas i samhället.

[Oskar]

Bara för att du inte upplever det som ett problem, behöver du inte ha objektivt rätt i att det psykologiska tvånget inte behöver motverkas i samhället.

Det har jag aldrig påstått, jag frågade varför det är ett argument för att man ska få använda våld och hot om våld som förhandlingsmedel gentemot andra människor. Jag kan inte låta bli att röka, alltså ska jag få ta dina pengar och betala min sjukhusräkning? Vad är det egentligen ni vill säga?

[Oktjabrj]

Det har jag aldrig påstått, jag frågade varför det är ett argument för att man ska få använda våld och hot om våld som förhandlingsmedel gentemot andra människor. Jag kan inte låta bli att röka, alltså ska jag få ta dina pengar och betala min sjukhusräkning? Vad är det egentligen ni vill säga?

Jag ville säga - nu - att din koppling till våld är relevant men att det också finns en relevant koppling till våld från samhället när det gäller de som inte följer de oskrivna lagarna, de "lagar" som utgör psykologiskt tvång att bete sig "normalt". "Straffet" för att inte anpassa sig till det psykologiska tvånget från samhället är (för de flesta - kanske inte för alla) att man hamnar utanför i gemenskapen och inte blir lika framgångsrik som man annars skulle bli.

Emellertid är inte kopplingen till våld något som man behöver ta hänsyn till om man annars tycker att tvånget leder till något bra. Du kan vara lycklig trots det psykologiska tvånget (som jag väljer att kalla det) liksom andra kan vara lyckliga trots skattetvånget.

[Oskar]

Jag ville säga - nu - att din koppling till våld är relevant men att det också finns en relevant koppling till våld från samhället när det gäller de som inte följer de oskrivna lagarna, de "lagar" som utgör psykologiskt tvång att bete sig "normalt". "Straffet" för att inte anpassa sig till det psykologiska tvånget från samhället är (för de flesta - kanske inte för alla) att man hamnar utanför i gemenskapen och inte blir lika framgångsrik som man annars skulle bli.

Visst, därför är det så viktigt med en individualistisk moral, så att man inte hänger upp sitt liv på andra istället för att ta ansvar för sig själv.

Emellertid är inte kopplingen till våld något som man behöver ta hänsyn till om man annars tycker att tvånget leder till något bra. Du kan vara lycklig trots det psykologiska tvånget (som jag väljer att kalla det) liksom andra kan vara lyckliga trots skattetvånget.

Så jag behöver inte ta hänsyn till nånting om jag tycker att det leder till nåt som enligt min subjektiva åsikt är bra, är det det du försöker säga?

[Oktjabrj]

Visst, därför är det så viktigt med en individualistisk moral, så att man inte hänger upp sitt liv på andra istället för att ta ansvar för sig själv.


Så jag behöver inte ta hänsyn till nånting om jag tycker att det leder till nåt som enligt min subjektiva åsikt är bra, är det det du försöker säga?

Om du frågar mig så behöver vi mer kollektivism och samhällsanda men moral handlar om andra saker. Det är inte definitionsmässigt omoraliskt vare sig att tänka på sig själv eller att tänka på andra.

Det är bra om man har en så objektiv moral som möjligt. Helt objektiv är man dock aldrig.

[Oskar]

Om du frågar mig så behöver vi mer kollektivism och samhällsanda men moral handlar om andra saker. Det är inte definitionsmässigt omoraliskt vare sig att tänka på sig själv eller att tänka på andra.

Det beror som vanligt på hur man definierar det. Jag tycker absolut inte vi behöver mer av offermoral i samhället, där individen ser som sitt yttersta mål att ge upp sin egen lycka för ett Högre Syfte. Däremot är jag givetvis motståndare till all moral som går ut på att använda andra människor som medel för ens egna mål, med vilken form av tvång du än kan komma på. Det kallar jag däremot inte egoism eftersom den inte är rationell.

Det är bra om man har en så objektiv moral som möjligt. Helt objektiv är man dock aldrig.

Hur kommer man i närheten?

[Oktjabrj]

Det beror som vanligt på hur man definierar det. Jag tycker absolut inte vi behöver mer av offermoral i samhället, där individen ser som sitt yttersta mål att ge upp sin egen lycka för ett Högre Syfte. Däremot är jag givetvis motståndare till all moral som går ut på att använda andra människor som medel för ens egna mål, med vilken form av tvång du än kan komma på. Det kallar jag däremot inte egoism eftersom den inte är rationell.


Hur kommer man i närheten?

Ok.

Genom kunskap och inlevelse i andra människor kommer man närmast en objektiv moral.

[Oskar]

Genom kunskap och inlevelse i andra människor kommer man närmast en objektiv moral.

Tell me more. I vad består objektiviteten, och vilket är svaret?

[Oktjabrj]

Tell me more. I vad består objektiviteten, och vilket är svaret?

Förstår man hur andra tänker, blir man mer objektiv. Svaret? Det finns ingen helt objektiv moral som jag nyss sa.

[Oskar]

Förstår man hur andra tänker, blir man mer objektiv. Svaret? Det finns ingen helt objektiv moral som jag nyss sa.

Så om jag förstår en massmördares motiv så är dödande okej enligt en så objektiv moral det bara kan bli, även om det ingår lite subjektivitet i den? Och om jag samtidigt förstår någon som absolut inte vill mörda så är dödande helt fel enligt en så objektiv moral det bara kan bli, även om det ingår lite subjektivitet i den också?