Politik

[frågg]

Du menar hur det skulle upprätthållas? Tja, det finns ju alltid människor som vill använda våld för att få sin vilja fram, det är bara att läsa i den här tråden. "Mitt" samhälle skulle förbjuda dem att göra det och se till att alla individer är juridiskt skyddade i sin frihet, och staten skulle bara ägna sig åt det skyddet, inget annat. Om några socialister ändå vill leva i tvång och ofrihet så får de gärna gå ihop och göra det tillsammans, så länge deras tvång inte drabbar någon som inte valt det.

Var det svar nog?

Hit har vi diskuterat förr, och där har det tagit stopp eftersom du lutar dig tillbaks mot att det inte spelar så stor roll hur samhället ser ut, utan det handlar enbart om principer. Jag har också för mig att du aldrig riktigt svarat på varför jag ska betala för dina juridiska rättigheter...?

Om man ska vara benhård efter din princip så bör vi heller inte ha något allmänt juridiskt skydd. Eller ska man ha skydd av staten även fast man inte betalar för sig? Det går ju tvärtemot kärnan i dina argument hela tiden. Sen kan man också diskutera var i skyddet av staten ska börja och sluta. Om man ändå börjat ta betalt för att upprätthålla en stat så måste det ju på något sätt bestämmas hur den ska styras, och det är där demokratin kommer in.

Så du kan ju välja mellan att ha ett demokratiskt samhälle som tar avgift för att man ska få leva och försörja sig där och som skyddar den enskilda individen, ELLER ha ett odemokratiskt samhälle som inte har något allmänt juridiskt skydd alls för den enskilde individen (d.v.s. den som inte kan betala för sig är alltså laglös). Kan man verkligen plocka russinen ur kakan på det sättet som du gör?

[Oskar]

Min motiv är din teoritron. Ingen vet varför randismen skulle fungera bättre än "socialismen" som du kritiserar hela tiden. Förklara mig hur randismen skulle förverkligas från imorgon och varför världen förandras med den. Kan du?

Det är spammigt att kritisera samhällsfrågor med en teorimodell utan att kunna presentera hur praktisk-realistisk teorin är.

Återigen: det är inte tänkt att finnas någon speciell "funktion" annat än att du är fri att göra vad du vill. Därför kan jag inte svara på hur dina dagar kommer se ut, för det är upp till dig. Om du vill äta flingor så gör det, om du vill klä dig som en kvinna så gör det, om du vill försöka konkurrera ut Google så gör det. Ingen hindrar dig.

Det beror nog på allmännyttan.

Ett lån som måste betalas tillbaks ser jag inte riktigt problemet med...

Fast varför skulle just staten stå för det lånet? Det är klart om att om man kan få en helt säker garanti för att pengarna kommer betalas tillbaka så är risken neutraliserad, men det blir samtidigt ett sätt att bygga orättvis konkurrens. Ska alla företag få låna pengar när de har problem, eller bara vissa? Och som sagt, varför ska det vara just statens ansvar?

Hit har vi diskuterat förr, och där har det tagit stopp eftersom du lutar dig tillbaks mot att det inte spelar så stor roll hur samhället ser ut, utan det handlar enbart om principer. Jag har också för mig att du aldrig riktigt svarat på varför jag ska betala för dina juridiska rättigheter...?

Den fråga som jag accepterar som intressant är hur staten ska finansieras, och svaret är så klart "utan tvång". Hur det sen kan tänkas gå till i praktiken vet jag inte, men det gör inte principerna ogiltiga.

Om man ska vara benhård efter din princip så bör vi heller inte ha något allmänt juridiskt skydd. Eller ska man ha skydd av staten även fast man inte betalar för sig? Det går ju tvärtemot kärnan i dina argument hela tiden. Sen kan man också diskutera var i skyddet av staten ska börja och sluta. Om man ändå börjat ta betalt för att upprätthålla en stat så måste det ju på något sätt bestämmas hur den ska styras, och det är där demokratin kommer in.

Samma svar som ovan: skyddet ska finansieras på frivillig väg, vill några ha en större "stat" som de själva lever inom så får de göra det, finansiera den själva och styra den som de vill. Enda kravet är att ingen tvingas in i den mot sin vilja, ungefär som att ingen tvingas att handla på COOP om de inte vill.

Så du kan ju välja mellan att ha ett demokratiskt samhälle som tar avgift för att man ska få leva och försörja sig där och som skyddar den enskilda individen, ELLER ha ett odemokratiskt samhälle som inte har något allmänt juridiskt skydd alls för den enskilde individen (d.v.s. den som inte kan betala för sig är alltså laglös). Kan man verkligen plocka russinen ur kakan på det sättet som du gör?

Låt oss bara leka med tanken på att jag skulle vilja ha en tvångsfinansierad stat, är det då ett argument för att ALLT statligt tvång är okej? Jag ger inget svar, jag bara undrar hur du själv tänker kring detta. Om jag skulle vilja ha en tvångsfinansierad stat som skyddar individens frihet, är det då lika giltigt att argumentera för en socialliberal, en socialistisk eller en fascistisk, med samma grund?

[Oskar]

Förresten frågg, det är ett ärligt argument du framför och det ska du ha cred för. Till skillnad från vissa troll i den här tråden har du utgått ifrån vad jag faktiskt säger och bemött det, även om jag nu inte förespråkar tvångsfinansiering. Cudos.

[hundradelssekund]

Återigen: det är inte tänkt att finnas någon speciell "funktion" annat än att du är fri att göra vad du vill. Därför kan jag inte svara på hur dina dagar kommer se ut, för det är upp till dig. Om du vill äta flingor så gör det, om du vill klä dig som en kvinna så gör det, om du vill försöka konkurrera ut Google så gör det. Ingen hindrar dig.

"Att vara fri att göra vad du vill" är en plakativ fras som är begränsad av Rands eget
regelverk. Men det är inte min poäng här. Jag menar att det är osinnigt att argumentera
med en teori som är inte praktiskt-realistiskt utvecklad. Du kan inte visa hur Rands prin-
ciper kunde leda till en samhällssystem som fungerar mer logisk eller mer rättvis än
"socialismen" vi har nu (enligt dig). Du visar bara exemplariskt hur det kunde fungera,
men inte systematiskt.

Med andra ord: Förklara mig hur randismen kan förvandlas från en teori i en praktik under
samtida politiska-sociala omständigheter. Om du kan inte frågar jag dig: Varför är det värd
att diskutera samtidens samhällsfrågor med randistiska argumenter?

[Oskar]

"Att vara fri att göra vad du vill" är en plakativ fras som är begränsad av Rands eget
regelverk. Men det är inte min poäng här. Jag menar att det är osinnigt att argumentera
med en teori som är inte praktiskt-realistiskt utvecklad. Du kan inte visa hur Rands prin-
ciper kunde leder till en samhällssystem som fungerar mer logisk eller mer rättvis än
"socialismen" vi har nu (enligt dig). Du visar bara exemplariskt hur det kunde fungera,
men inte systematiskt.

Nja, det är det exemplariska som är det logiska. Alltså: allt börjar och slutar med hur människor väljer att agera. Även om Oktjabrj lovar dig att du under socialismen kommer få allt du pekar på och total bestämmanderätt över allting så kan den överklass kan tänker suga ut helt enkelt välja att inte arbeta. När den inte arbetar skapas inte längre något välstånd, och Oktjabrj har inte längre något att fördela. Effekten blir att hans löften om hur samhällsproblem ska lösas går om intet.

Båda våra ideologier är ideal, hans är ett pragmatiskt och mitt ett dogmatiskt. Skillnaden är att mitt börjar med människan i förhållande till den värld hon lever i, medan Oktjabrjs tar en massa saker för givna som inte alls är det. Du kan aldrig någonsin lova att socialismen kommer ge allt till alla gratis och ansvarslös makt, det är bara en förhoppning. Jag har också mina förhoppningar om hur ett "randianskt" samhälle skulle kunna fungera, men mitt argument för det samhället är inte, har aldrig varit och kommer aldrig att vara pragmatiskt. Det är "rättvist" och "logiskt" inte för att du klockan 7 kommer äta flingor vid ditt ekbord utan för att du har rätten att agera i enlighet med din egen rationalitet. I socialismen har du det inte, där är det andras fantasier som styr hur du får agera, vägrar du använder de våld.

Om det sedan leder till att de får bättre liv på din bekostnad så fine, det kanske är så, men än sen? Jag tänker inte försvara mitt ideal inför dem med att "randismen" är bättre för dem. Jag tänker försvara det med att du inte är någon slav under deras nycker, du är din egen person som har rätt att leva som du vill. Om du vänder på argumentet kommer jag säga samma sak: jag försvarar inte "randismen" för att den är bättre för dig som väljer att leva på andras bekostnad, jag försvarar den inför dem vars bekostnad du lever på.

Med andra ord: Förklara mig hur randismen kan förvandlas från en teori i en praktik under
samtida politiska-sociala omständigheter. Om du kan inte frågar jag dig: Varför är det värd
att diskutera samtidens samhällsfrågor med randistiska argumenter?

Den förvandlas på praktik när staten slutar använda våld för att driva igenom majoritetens vilja på minoritetens bekostnad. Att den är "värd" att diskutera beror på att människan har en fri vilja och kan välja sina egna ideal. Varför skulle då någon ha rätten att välja att leva på andras bekostnad för att de anser sig tjäna på det? Och varför skulle de kunna begära av mig att jag motiverar för dem varför allas frihet skulle vara bättre för dem?

[hundradelssekund]

Min poäng är att du tror att randismen kan vara en bas för ett samhälle men jag ser
inga praktiska bevis för det. Vem vet var randismen leder till förutom i teorin? Det räcker
inte att försvara den med en steril grundsats: Ingen har rätten att leva på en annans
bekostnad. En samhällssystem bygger på relationala rätter. Min frihet är begränsad av
andras friheter. Rand utgår från en dogma som handlar bara om EN subjekt. Jag-et och
en spegling av Jag-et. Varför skulle en produktiv människans livsrätt vara mer värd än en
människans livsrätt som kan inte försörja sig själv?

Men jag vill inte komma tillbaka till teoridiskussionen. Jag vill förstå hur randismen kunde
yttra och förverkliga sig under samtidens omständigheter. Och det kan du inte beskriver
tydligt men bara med en eller två fraser. Det räcker inte. Det räcker inte för att rättfärdiga
din utdragen samhällskritik i forumet här. Din kritik leder ingenstans. Den är onyttigt och
på lång sikt inget annat än spam.

[Oskar]

Det känns aldrig så tröstlöst att diskutera politik som när samma trötta vantolkningar som man redan bemött dussintals gånger dyker upp igen, från samma personer som redan framför dem. Förra gången vi diskuterade erkände du att du hade missuppfattat en av "randismens" grundsatser och sa att vi resonerade ungefär på samma sätt, men nu är du tillbaka med ytterligare ett missförstånd. Att tigertindra ser det som "intelligent" säger väl egentligen allt, jag förväntar mig inget annat från en person som måste ljuga om vad jag tycker för att kunna bemöta det. Jag är dock besviken på dig som jag har uppfattat som någon som faktiskt vill försöka förstå.

Så är det då inte mitt ansvar att se till att folk begriper vad jag säger?

Jo, i viss mån, men jag har redan förklarat hur allt det du nämner egentligen hänger ihop. Jag har om och om igen skrivit att jag inte är någon anarkist, och argumentet "min frihet inskränks av andras frihet" är så missriktat att jag undrar om du alls har läst vad jag skriver. Rands moral har som grundsats att den är just relationell och relevant i ett socialt sammanhang: den behövs just för att människor interagerar med varandra. Att du inte har tagit till dig detta, och att tigertindra låtsas som om ditt missförstånd "smular sönder" Rands argumentation är inget annat än pinsamt.

Jag tänker alltså inte bemöta det du skriver om "ett subjekt", eftersom det är felaktigt. Jag argumenterar gärna mot relevant kritik, men jag tänker inte om och om igen förklara saker som jag redan har förklarat och som utgår ifrån ett argument som inte existerar.

Detta med "värde" har jag också bemött dussintals gånger, och vi har haft den diskussion på exakt samma premisser. Jag bemötte tigertindra så här, läs det istället:

1. Tesen att jag ser de sjuka, arbetslösa och på annat sätt icke arbetsföra som värdelösa.

tigertindra skriver:


Det har jag aldrig sagt. Jag vidhåller att de inte har något speciellt ekonomiskt värde för mig, de tillför ingenting till mig som har med pengar och produktion att göra. Det är ingen värdering utan ett kallt konstaterande.

Kom inte och påstå att någon ska ha ett "värde" för mig bara för att de existerar, och tro framför allt inte att det "värdet" kan mätas i pengar. Det är ju det du kräver av mig, att jag ska sätta ett pris på dem och ge dem den summan pengar, men varför det? Hur uppstår detta ekonomiska "värde" för mig? Vad är det i deras existens som motiverar att jag ska ge dem pengar? Vad får jag ut av det?

Och ja, det är ju det det handlar om: att jag får något tillbaka om jag ger dem pengar, deras "värde". Vilket "värde" är det?

Hon fortsätter:


Nu är du inne på samma spår igen: du låtsas som att du är en fin människa som ser det själsliga värdet hos människor och struntar i pengar och prylar, men kräver samtidigt av mig att jag ska ge andra människor...pengar! Snacka om hyckleri. Om pengar verkligen inte var viktigt skulle du inte ställa dessa krav på mig, du skulle inte motivera varför jag ska ge bort mina pengar för någon annans påstådda behov, men det är ju precis det du gör.

Tänk om jag skulle bry mig om dessa människor och lida av deras svårigheter, verkligen sympatisera och känna empati med dem. Skulle du vara nöjd då? Nej, du är nöjd först när jag ger dem pengar! Min inställning spelar ingen roll, det är pengarna som räknas. Alltså är det du som ser allting i just ekonomiska termer, det du anklagar mig för att göra.

[...]

Och:

Jobbar du inte skapar du inga ekonomiska värden, det är en objektiv verklighet och ingen åsikt. Dock: säg att du har ett jobb och blir sjuk, vad är det som hindrar arbetsgivaren från att ändå ge dig pengar? Ingenting. Du får helt enkelt bevisa att du är värd dem, att du har ett övergripande värde för den som anställer dig. Men har du ett värde alldeles oavsett? Nej, självklart inte. Det är som du säger, jobbar du inte så producerar du inget.

Sätt dig själv mentalt på en öde ö. Har du ett värde där, som gör att du får allt du behöver utan att lyfta ett finger? Försök övertyga ön om det, att oavsett om du jobbar eller ej så ska du få mat. Det kommer inte funka. Det fina med människor är att du kan övertyga dem om att du har ett värde för dem, så att de kan ställa upp och hjälpa dig, men hur gör du det? Till mig säger du att jag är en idiot som inte förstår att du har ett värde, och det ska göra mig sugen på att ge dig pengar. Tyvärr, det funkar inte, du får prova med nån annan.

Min poäng är att du tror att randismen kan vara en bas för ett samhälle men jag ser
inga praktiska bevis för det. Vem vet var randismen leder till förutom i teorin? Det räcker
inte att försvara den med en steril grundsats: Ingen har rätten att leva på en annans
bekostnad. En samhällssystem bygger på relationala rätter. Min frihet är begränsad av
andras friheter. Rand utgår från en dogma som handlar bara om EN subjekt. Jag-et och
en spegling av Jag-et. Varför skulle en produktiv människans livsrätt vara mer värd än en
människans livsrätt som kan inte försörja sig själv?

Men jag vill inte komma tillbaka till teoridiskussionen. Jag vill förstå hur randismen kunde
yttra och förverkliga sig under samtidens omständigheter. Och det kan du inte beskriver
tydligt men bara med en eller två fraser. Det räcker inte. Det räcker inte för att rättfärdiga
din utdragen samhällskritik i forumet här. Din kritik leder ingenstans. Den är onyttigt och
på lång sikt inget annat än spam.

[hundradelssekund]

Jag har förklarat vad ditt ansvar är: Att beskriver för oss vad randismen har med realiteten och samtiden att göra. Du kan inte
svara hur den kan förverkligas? Och hur den skulle fungera i praktiken? Alltså kan randismen inte vara en fundament för en seriöst
samhällskritik. Det är liksom ett luftslott istället. Och det är verkligen trostlöst. Du förlorar för mycket tid med det.

[Oskar]

Jag har förklarat vad ditt ansvar är: Att beskriver för oss vad randismen har med realiteten och samtiden att göra. Du kan inte
svara hur den kan förverkligas? Och hur den skulle fungera i praktiken? Alltså kan randismen inte vara en fundament för en seriöst
samhällskritik. Det är liksom ett luftslott istället.

Nej och nej igen. Jag kan inte svara på hur dina dagar skulle se ut i detalj eftersom det inte är upp till mig att avgöra, lika lite som du kan svara på hur Barcelonas laguppställning kommer se ut om 10 år. Det är en irrelevant fråga att ta upp, speciellt som du inte kan veta hur dina dagar kommer se ut i någon som helst form av samhälle, du kan bara gissa.

Vad "randismen" har med verkligheten att göra har jag förklarat dussintals gånger, hur den bygger på vad som de facto är verkligt och inte på fantasier eller subjektiva åsikter. Hur den ska "förverkligas" vet jag inte, optimalt är så klart att människor inser vikten och värdet av frihet och röstar fram allt mer liberala regimer, vilket vi också har ett ske över hela världen de senaste 30 åren eller så.

Dessutom är "randismen" ingen "samhällskritik" utan en kritik av en moralisk dogm som säger att man får ta det man vill ha av andra för att man behöver det eller tjänar på det. Om du inte ens har förstått det vid det här laget så antar jag att du befinner dig på tigertindras intellektuella nivå, vilket är ytterst beklagligt. Dock tror jag att du förstår mer än du låtsas om, eftersom den senaste diskussionen vi hade var ganska givande.

[hundradelssekund]

Jo, i viss mån, men jag har redan förklarat hur allt det du nämner egentligen hänger ihop. Jag har om och om igen skrivit att jag inte är någon anarkist, och argumentet "min frihet inskränks av andras frihet" är så missriktat att jag undrar om du alls har läst vad jag skriver.

Det är inte missriktat eftersom du brukar säga allt för oftas att randismen betyder
subjektens frihet från tvång. Men du vet att det är plakativt. Sanningen är att Rand inte
pratar om en absolut frihet av subjekten. Det är bara viktigt för mig att understryka det.

Dessutom är "randismen" ingen "samhällskritik" utan en kritik av en moralisk dogm som säger att man får ta det man vill ha av andra för att man behöver det eller tjänar på det.

Jag påstår inte att budskapet är det värsta men jag ser ingen intellektuell vinst i att
diskutera politiska frågor med dogmen. Randismen må vara sånt. Men varför förknypar du
din socialismkritik hela tiden med den? Vad du kallar "socialismen" är Sveriges eller EU's
politiska realitet. Och jag är övertygad att det är osinnigt att kritisera detta realitet utan
att visa hur man (= jag, andra människor, politiken, sällskapet) kan göra saker och ting
bättre. Om du vill fortsätta din randistisk socialismkritik måste du förklarar oss hur Rands
principer kunde vara en bas för en liberalistisk alternativ eller ersättning av "socialismen".
Allt annat leder diskussionen ad absurdum. Man kan inte kritisera samtidens politiska/sociala
moral (eller principer) med en oförverkligbar principmodell.

Om du inte ens har förstått det vid det här laget så antar jag att du befinner dig på tigertindras intellektuella nivå, vilket är ytterst beklagligt. Dock tror jag att du förstår mer än du låtsas om, eftersom den senaste diskussionen vi hade var ganska givande.

Du vill tävla i intellekt här? Ui... det måste vara mycket viktigt för dig. För mig är det viktig
att diskutera om realiteten och inte om ett luftslott.

[Oskar]

Jag påstår inte att budskapet är det värsta men jag ser ingen intellektuell vinst i att
diskutera politiska frågor med dogmen. Randismen må vara sånt. Men varför förknypar du
din socialismkritik hela tiden med den? Vad du kallar "socialismen" är Sveriges eller EU's
politiska realitet. Och jag är övertygad att det är osinnigt att kritisera detta realitet utan
att visa hur man (= jag, andra människor, politiken, sällskapet) kan göra saker och ting
bättre. Om du vill fortsätta din randistisk socialismkritik måste du förklarar oss hur Rands
principer kunde vara en bas för en liberalistisk alternativ eller ersättning av "socialismen".
Allt annat leder diskussionen ad absurdum. Man kan inte kritisera samtidens politiska/sociala
moral (eller principer) med en öförverkligbar principmodell.

Varför skulle det vara omöjligt för människor att leva i en social kontext utan att bruka angreppsvåld? Titta på dagens "politiska realitet" i dagens Nordkorea, eller varför inte Libyen, Kuba eller Sudan. Hur kan du kritisera deras samhällen via något så dogmatiskt som "demokrati"? Hur skulle "demokratin" kunna fungera i Nordkorea?

Om du inte kan förklara det, betyder det då att man ska acceptera Nordkorea som det är och strunta i att ifrågasätta diktaturen? Självklart inte, och varför? Därför att diktatur är fel. Det är en dogmatisk fråga först och främst, att demokrati antagligen skulle vara bättre rent pragmatiskt är en bisak, en effekt av det logiska i att inte ha diktatur.

Jag har gång på gång sagt att det inte gynnar alla i alla situationer att vara fria, eller att andra är fria. Men, att du hävdar att principen om frihet då är ogiltig betyder i realiteten att du förespråkar en annan dogm, nämligen den pragmatiska. Att välja det system som är "bäst" är inget annat än dogmatik, och varför skulle den vara mer giltig än min? Du utgår bara ifrån det som är just nu, men det kan man lika bra göra med vilken diktatur som helst, på samma grunder.

Kopplingen mellan mina ideal och den "politiska realiteten" är att den bygger på helt andra ideal. I dagens samhälle är det lagligt att använda angreppsvåld för att få det man vill ha av andra om de inte frivilligt ger en det, jag vill ha ett samhälle där det är förbjudet. Varför det skulle vara omöjligt får du gärna förklara, men angrip då inte någon fantasi om vad du vill att jag ska tycka, angrip det jag faktiskt tycker.

Du vill tävla i intellekt här? Ui... det måste vara mycket viktigt för dig. För mig är det viktig
att diskutera om realiteten och inte om ett luftslott.

Ett led i att diskutera realiteter är ju att faktiskt angripa någons åsikt, och inte ljuga om vad den personen tycker, så som tigertindra gör. Den intellektuella nivå hon håller är pinsam just för att hon bygger hela sin kritik av mig på lögner om vad jag står för, och hon vägrar lyssna och ta till sig när jag rättar de lögnerna. Du är på väg att göra samma sak, men jag ger dig chansen att ändra på det.

[Oskar]

Det är inte missriktat eftersom du brukar säga allt för oftas att randismen betyder
subjektens frihet från tvång. Men du vet att det är plakativt. Sanningen är att Rand inte
pratar om en absolut frihet av subjekten. Det är bara viktigt för mig att understryka det.

Detta är en sån sak som jag har förklarat om och om och om och om igen, du har verkligen chansen att själv fundera över hur det hänger upp, så slipper du säga saker som "min frihet hindras av andras frihet". Ingen har någonsin påstått något annat.

[hundradelssekund]

Jag har gång på gång sagt att det inte gynnar alla i alla situationer att vara fria, eller att andra är fria.

(Och man kan inte säga det ofta nog!) Du skulle inte glömma att repetera det alltid när du
kritisera "socialismen". Problemet är att du uppträder här som om du har funnit ett
realistiskt och nyttigt alternativ. Men så är det inte.

[QUOTE=Oskar;1006103]

Varför skulle det vara omöjligt för människor att leva i en social kontext utan att bruka angreppsvåld? ...
Kopplingen mellan mina ideal och den "politiska realiteten" är att den bygger på helt andra ideal. I dagens samhälle är det lagligt att använda angreppsvåld för att få det man vill ha av andra om de inte frivilligt ger en det, jag vill ha ett samhälle där det är förbjudet. Varför det skulle vara omöjligt får du gärna förklara, men angrip då inte någon fantasi om vad du vill att jag ska tycka, angrip det jag faktiskt tycker.

Det var jag som frågade först: Hur kan din idealsamhälle vara möjligt? Idag, imorgon? Om
du kan inte förklara det är det osinnigt att jämföra eller förknypa den med dagens
politiska/sociala realitet.

[Oskar]

(Och man kan inte säga det ofta nog!) Du skulle inte glömma att repetera det alltid när du
kritisera "socialismen". Problemet är att du uppträder här som om du har funnit ett
realistiskt och nyttigt alternativ. Men så är det inte.

Varför inte?

Och om du nu svarar att det inte är "bäst för alla" med frihet, varför är det en relevant kritik? Det är ju också en dogm, som du betraktar som fakta.

Det var jag som frågade först: Hur kan din idealsamhälle vara möjligt? Idag, imorgon? Om
du kan inte förklara det är det osinnigt att jämföra eller förknypa den med dagens
politiska/sociala realitet.

Det är en helt obegriplig fråga. Hur skulle det kunna vara möjligt för människor att inte bruka oprovocerat angreppsvåld mot varandra? Jag vet inte ens varför jag ska behöva svara på det.

[Oskar]

Du är förresten riktigt dålig på att svara på motfrågor: hur kan du kritisera dagens politiska realitet i Nordkorea utan att förklara hur det samhället skulle fungera utan diktatur?