Alltså, frågan "hur vill du finansiera sjukvård" osv är lite som frågan "hur ska du finansiera en 42" LED-TV?". Ja jag får väl jobba? Man finansierar ytterst allting med arbete, sen är det bara en fråga om vems arbetsinsats som finansierar vad.
Socialismens paradnummer är ju att "nån annan" betalar, och tanken är att "alla" ska få det bättre, dvs få ut mer än de lägger in eller mer än de hade fått utan socialismen. Om alla har en lön på 1000 kronor under liberalismen och där kan köpa saker för 1000 kronor kommer de med socialismen ha en lön på 1000 kronor men kunna köpa saker för 1500, ungefär.
Problemet är att det är en omöjlig ekvation, och det är säkert inte så att socialister inte förstår detta, men det är en så enkel sak att lova: rösta på mig eller mitt system så kommer du få mer pengar. Sen tänker man sig lite enkelt att de rika får betala genom statlig omfördelning.
Men vad händer om "de rika" plötsligt slutar anstränga sig lite mycket som tidigare? Om man hela tiden tar stora summor från dem för att finansiera nån annans välfärd, och de tröttnar och slutar jobba, kommer de där summorna ändå finnas kvar då? Antagligen, de tillfaller väl bara nån annan istället?
Nej, det är där skon klämmer: när någon slutar arbeta eller arbetar mindre hårt (alltså skapar mindre värde med sin ansträngning) försvinner den summan ur ekvationen. Det är därför dogmen "av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov" är så korkad. Varför skulle jag anstränga mig mer än absolut nödvändigt om jag ändå vet att jag alltid får tillbaka vad jag behöver, varken mer eller mindre? Varför skulle nån göra det? Vad innebär det i praktiken? Givetvis att alla "behov" vida kommer överstiga alla "förmågor", och enorma summor pengar kommer försvinna för att de helt enkelt inte skapas. Då finns det inte längre något att fördela efter behov.
Varför är marknadsekonomin överlägsen på att skapa resurser? Jo, för att den som skapar dem också får ta del av dem. Det är klart att människor arbetar för andra syften än bara ekonomiska, men det är ändå en oerhört viktig faktor. Att tro att man kan skifta belöningssystemen och dela inkomsterna mer "jämlikt" utan att påverka totalsumman är ett intellektuellt haveri, och det är detta haveri som bär upp hela socialismen som idé.
Alltså: inget system kan någonsin lova att ge ut något utan att först få in det, och då måste det först skapas. Utan incitament skapas mindre resurser och mindre resurser kan fördelas. Det är därför det är så problematiskt att börja i löftesdelen och säga till folk att det kommer få det ena och det andra "gratis". Det kräver ju att dessa löften först är finansierade, och hur ska det gå till? Äh, det löser sig nog, man kan ju alltid ta från de rika.
Detta är också anledningen till att jag inte tänker svara på hur "jag" ska finansiera social service. Det är inte upp till mig att göra, men den garanti jag kan ge är att det i grund och botten är arbete som finansierar allting, för så är det alltid, vad man än tycker om det. Sen är det upp till var och en hur de vill sprida frukterna av sitt arbete, men den som tror att människor generellt skulle missgynnas av ett liberalt system måste förklara varför.
Varför skulle man i regel få ut mindre ut ett system där man belönas för sitt värdeskapande arbete än ur ett som bygger på att frukten av "nån annans" värdeskapande arbete fördelas till en med tvång?
Alltså, varför skulle människor generellt sett få det sämre utan välfärdsstaten, givet ovanstående resonemang om att ekonomin inte är ett nollsummespel där den enes bröd är den andres död?
Svara med citat
Ursprungligen postat av Oskar
