Senast redigerat av Oktjabrj den 2008-07-09 klockan 20:25.
Ba-ba-da-ba-da-ba-di-di
Ja det kan jag förstå. Bland annat därför tycker jag, precis som Filli, att det bör finnas ett grundläggande allmänt skyddsnät för att samhället ska fungera. Självklart ska ingen människa med alla förutsättningar för att jobba kunna få gå ett helt liv utan att göra det, men vi kan inte heller totalt frysa ut den som saknar möjligheter.
Henrik / MrHenko / Kalkyl
Hemsida/Blogg: http://henrikcarlsson.se Musiken: http://henrikcarlsson.se/category/musiken/ - Podcast: henrikcarlsson.se
MySpace: http://www.myspace.com/professorkalkyl - Twitter: http://twitter.com/synvila
Om vi flyttar svensken till ett fattigt samhälle så kommer han att känna sig som en kung. Då kommer han att konsumera en massa och driva upp efterfrågan på varor och tjänster; snurra igång karusellen. Och vips har vi ett nytt svenskt samhälle!
Varje samhälle har sin gräns för existens och det bör vara de starka som överlever. För vilken framtid har mänskligheten om de svaga gynnas och de starka missgynnas?
Vad är det för skämtfråga? Vill du låta lite halvfascistisk eller kanske evolutionsfanatisk? När mänskligheten började gynna både svaga och starka startade samhällets utveckling mot vad vi har idag. Nazister och några andra har visserligen argumenterat mot det moderna samhället - men det skulle vara fint att få veta om du menar allvar och i så fall hur.
Ba-ba-da-ba-da-ba-di-di
Du skrev:
Dessutom kan den som inte jobbat överhuvudtaget få bidrag, medan den som har slitit hela sitt inte har rätt till bidrag för t ex tandläkararvode.
Jag frågade:
Hur menar du? Antingen så har man tillräckligt hög ersättning och då kvalificerar man ju sig inte för ytterligare ekonomisk hjälp. Eller menar du att den som aldrig har jobbat kan få ut mer ersättning än den som har slitit hela livet?
Du svarade:Det är precis vad jag menar. En pensionär som har arbetat hela sitt liv har t ex inte rätt till bidrag för att fixa tänderna. Jag pratat om fall från verkligheten.
Vad är det jag har rört ihop? Jag uppfattade det som att du är upprörd över att den som aldrig har jobbat tydligen (jag ifrågasätter detta) kan få ut mer i totalt bidrag än vad en stackars fattigpensionär som har slitit hela livet får i statlig garantipension. Men det du i själva verket är uppröd över är alltså att en person som inte har jobbat överhuvudtaget kan få någon form av bidrag (även om bidraget är lägre än vad fattigpensionären får ut)? Har jag uppfattat dig rätt nu?
Jag har för mig att jag har läst att man, som arbetssökande, måste redovisa vilka arbeten man söker för att ha rätt till ersättning. Tror att både soc och a-kassan ibland ringer och stämmer av med arbetsgivaren att personen i fråga verkligen har skickat in ansökan osv. Jag har svårt att se att man kan slingra sig någon längre tid. Men du kanske är mer insatt i detta. Om det verkligen går till så som du beskriver så är det givetvist förjävligt.
Därför att alternativet är att personen i fråga inte får något jobb alls och att samhället följaktligen måste betala full ersättning (a-kassa/socialbidrag). Men visst, skriker företagen efter arbetskraft och är villiga att anställa dessa människor, så finns det ju ingen anledning till att staten ska subventionera några kostnader för företagen, det trodde jag var underförstått.
Missförstå mig rätt - jag pratar inte om rasbiologi eller någon form av fysisk överlevnad. De ekonomiskt starka gynnar de svaga enbart därför att de själva kan hamna i samma situation någon gång i sitt liv. Människor gör allting för sin egen överlevnad och inte för någon annans. Nu tycker jag att det är en överdrift att ha så hög inkomstskatt som vi har i Sverige idag till förmån för att ge folk socialbidrag. Därmed menar jag att de som arbetar missgynnas av systemet eftersom de får mindre pengar för sitt arbete - vad är det då för mening att jobba om man lika gärna kan få bidrag? De som lever på bidrag blir inte heller motiverade att arbeta eftersom skatten ändå äter upp mellanskillnaden.
Yes.
Det stämmer, men samtidigt kan du sitta och gäspa igenom en intervju, eller gnälla på att det är för långt att åka till jobbet. Även här handlar det helt om vilja.Jag har för mig att jag har läst att man, som arbetssökande, måste redovisa vilka arbeten man söker för att ha rätt till ersättning. Tror att både soc och a-kassan ibland ringer och stämmer av med arbetsgivaren att personen i fråga verkligen har skickat in ansökan osv. Jag har svårt att se att man kan slingra sig någon längre tid. Men du kanske är mer insatt i detta. Om det verkligen går till så som du beskriver så är det givetvist förjävligt.
Det är ju skumt att det finns jobb för dem, men att de får socialbidrag för att jobba. Går inte ihop i min värld.Därför att alternativet är att personen i fråga inte får något jobb alls och att samhället följaktligen måste betala full ersättning (a-kassa/socialbidrag). Men visst, skriker företagen efter arbetskraft och är villiga att anställa dessa människor, så finns det ju ingen anledning till att staten ska subventionera några kostnader för företagen, det trodde jag var underförstått.
Skulle vilja fortsätta lite på halka_pås spår, tror också det handlar mycket om vilja. Det är så mycket lättare att sätta sig på tvären och säga "jag vill inte, det går inte, ta hand om mig". Det är där hjälpen istället blir ett problem.
Om vi då istället pratar om dom som verkligen vill få ett jobb och klara sig själv borde det förstås finnas viss hjälp, men inte utan krav. Får man hjälp att få nångonstans att bo (dvs lön i förskott), är väl då ett rimligt krav är väl att man då samtidigt skaffar sig ett jobb.
inget.
som jag sa tror jag de flesta helst vill ha ett arbete som de trivs med, istället för att sitta hemma och leva på bidrag, det är bara vad jag tror (:
eller hur var det med din morsa, fick hon inget bidrag?
förresten vill jag bara få det bekräftat: tycker du ALLA de som inte lyckas med livet och utbildningen, eller inte haft tillgång till utbildning o.s.v (alla klarar inte av att leva så samhället är bestämt och uppbyggt att man ska leva, människor är olika) ska leva på gatan?
Nja, det är viktigt vilka ord vi använder (Det är genom orden - det vi säger - som vi möter medborgarna. - Palme) och jag undrar fortfarande varför du rekommenderar att de (ekonomiskt) svaga inte ska stödjas. Det övertygar verkligen inte mig att påstå att samhället blir bättre om klyftorna ökar - vilket är det jag nu läser i dina ord.
Människors psykologi handlar i grunden om överlevnad - men att samhället skapar något utöver detta borde väl de flesta vara överens om.
Ba-ba-da-ba-da-ba-di-di
Missförstå mig inte, jag är inte emot äganderätten - såsom vi har konstruerat den idag. Det jag ville poängtera är att den ändock är en social konstruktion och därmed svår att härleda från något slags allmängiltig naturrätt- sett ur ett vidare filosofiskt perspektiv. Detta var egentligen riktat åt Oskar, i vår diskussion om hur ett statsskick ska kunna inrättas "från början". För att ett statsskick ska vara rättvist ur något slags objektivt perspektiv, så bör de också härledas ur objektiva sanningar. Jag hävdar att äganderätten inte är en objektiv sanning. Det enda du äger är det som du har skapat utifrån din egen kropp, som en fläta gjord av ditt hår. Du kan inte äga grenarna i din hydda. Med vilken rätt har du tillskrivit dig dem bara för att du har plockat upp dem från marken? De kanske användes som bo/skydd åt något djur, men bara för att du är fysiskt och mentalt överlägsen detta djur, så är grenarna dina? Om jag är fysiskt och mentalt överlägsen dig och med våld tar dina grenar, borde de inte vara mina då? Du har inte varit förmögen att skydda dem så varför ska de då anses vara dina.
Dock kan en grupp människor bestämma sig för att vissa premisser ska råda i deras samhälle och definiera i vilka situationer man har rätt att tillskriva sig yttre ting (mer) i förhållande till de andra människorna i överenskommelsen.
Men jag anser inte riktigt att sådana filosofiska diskussioner hör hemma i denna tråd, det blir för abstrakt...om nu inte någon på allvar motsätter sig äganderätten och formar sin politiska uppfattning därefter förstås.
Tvärtom, jag har lätt(are) att motivera äganderätten under rådande omständigheter.
Mmm, precis, det var dit jag ville komma när jag diskuterade med Oskar.
Ja, verkligen.
Vadå leva på gatan? De som inte lyfter ett finger för att skaffa ett jobb eller ens anstränger sig för att lära sig svenska har inte förtjänat något bidrag överhuvudtaget. Ska de kräva något av samhället måste de bidra med något också. Kalla mig hjärtlös kapitalist, men jag står för det jag säger.
Precisering önskar jag också :-)
Det är för övrigt typiskt med vissa personliga exempel som dyker upp. De säger i det här fallet ingenting om varför man vi måste hjälpa varandra. Solidaritet innebär i slutändan att alla, inte bara en självgående arbetssökande, är en värdefull del av samhället.
Ba-ba-da-ba-da-ba-di-di
Oskar är för långsam.
Dags att gräva upp min gamla filosofitråd?Men jag anser inte riktigt att sådana filosofiska diskussioner hör hemma i denna tråd, det blir för abstrakt...om nu inte någon på allvar motsätter sig äganderätten och formar sin politiska uppfattning därefter förstås.
Utveckla!Tvärtom, jag har lätt(are) att motivera äganderätten under rådande omständigheter.
Senast redigerat av halka_på den 2008-07-09 klockan 21:20.