Nej, återigen (det är så kul att upprepa saker om och om igen) : för att jag ska kunna vara "garanterad" rätten till mitt eget liv och min egen frihet krävs att ingen inskränker den genom användandet av fysiskt angreppsvåld. Enligt logiskt princip får jag inte själv använda sådant våld gentemot andra om jag vill slippa det själv - så begår jag en självmotsägelse. Om jag i alla lägen dessutom vill överleva, alltså klara mig oberoende av sjukdom eller arbetslöshet, krävs bara att jag garanterar gentemot mig en viss mängd av utvalda människor. Jag går till dem och säger "hej människor, vill ni göra en deal med mig: jag räddar er om ni behöver det så räddar ni mig om jag behöver det?" När det avtalet är slutet är jag "garanterad" försörjning vid behov, och min "vilja" att överleva är tryggad. Det kräver inte på något sätt att jag garanterar mig gentemot alla människor, och hjälper alla när de behöver det, direkt eller indirekt (via skatten).
Detta säger du egentligen också: det är rationellt för mig - alltså, det ligger i mitt egenintresse - att hjälpa de som i framtiden kan komma att hjälpa mig. Det är exakt vad Ayn Rand påstår. Du gör dock en fullkomligt ologisk och omotiverad koppling till välfärdsstaten, där varje enskild individ med hjälp av fysiskt angreppsvål tvingas dela med sig till alla. Det finns ingen som helst logisk princip bakom det, enligt ovanstående. Jag kan garantera mig själv och min överlevnad på frivilliga grunder, mot utvalda människor. Din teori - och Rands - säger precis så mycket, men ändå förespråkar du en allomfattande välfärdsstat på altruistiska grunder. Det är väldigt motsägelsefullt.
Skitsnack. Du är aldrig tvingad att ingå i ett företag, och total frihet betyder inte frihet att bryta mot kontrakt.
Nej, det är inte ologiskt (se ovan), och dina populistiska angrepp i Oktjabrjstil imponerar föga. Huruvida jag är en "extremist" eller ej säger ingenting om mina teser, det avgör inte om de stämmer eller ej. Lika lite är era tårfyllda intygelser om "människovärdet", oberoende av produktion, värda någonting i praktiken. Jag förstår mycket väl hur lätt det är att sitta och lova alla människor guld och gröna skogar, rätt till allt men skyldighet till inget, men det är just bara tom populism. På det filosofiska planet blir det löjeväckande, vilket inte minst Oktjabrjs "argumentation" bevisar. Du försöker åtminstone och det ska du ha beröm för, speciellt att du kan erkänna när du har fel, men du måste också förstå vad de felen i praktiken leder till. Tydligast just nu är att du har insett att Gewirths filosofi inte säger att man måste hjälpa alla människor, men att du ändå tror att du med hjälp av den kan motivera repressiv planekonomi ā la Östtyskland. Det håller inte.