Jag har som sagt skummat igenom en massa sidor i denna tråd men har några frågetecken som kanske kan fixas... För när jag läser detta får jag ont i magen. Kan Oskar eller den Oskar riktar sig till kanske förklara detta lite kort för mig? Vem har påstått att Oskar (eller någon annan) ska hållas under armarna? Vem tycker på riktigt, synd om sig själv och påstår att det är andras ansvar att försörja denne?
Jag är röd, men jag har aldrig använt en enda slant för att ligga hemma i soffan och rulla tummarna. Jag har aldrig stämplat. Aldrig fått ut några pengar från soc eller försäkringskassan. Jag har jobbat och studerat, precis som de flesta andra. Jag har ingen som helst idé om att staten ska försörja mig. Men OM jag blir sjuk, OM jag förlorar jobbet... ja då hoppas jag naturligtvis att jag ska få den hjälp jag behöver. Just nu ligger min faster med tumörer och metastaser i hela kroppen. Hon har varit sjukskriven sedan 2008. Och sedan juni i år så är hon utförsäkrad. För försäkringskassan menar att hon visst kan arbeta. Jag vet inte vilket jobb hon skulle kunna utföra men det är ändå så det är. Hon har, sedan oktober, soc-bidrag. Något hon skäms för att ens erkänna. Det är en riktig person, som enligt mig behandlas som skräp av Alliansen. Hon är ingen parasit. Hon har arbetat som barnmorska sedan tidigt 70-tal och de enda gånger hon varit hemma med bidrag har varit under hennes föräldrarledighet. Alliansens "ursäkt" till detta är att vissa faller igenom i detta system. Som om det vore en värdig ursäkt. Som att okej, vi sparar en massa miljarder och vi får människor att arbeta, det får vara värt priset att vissa hamnar i kläm. Jag blir ledsen och arg när människor på riktigt kan stödja sådant. För mig känns det helt galet.