haha...precis. och speciellt till de som verkligen behöver det. extra mycket god jul till dom inkl annat.Ursprungligen postat av Oktjabrj
Hon önskade en god jul.
Det gör jag med! En varm och god jul till er allihop!
haha...precis. och speciellt till de som verkligen behöver det. extra mycket god jul till dom inkl annat.Hon önskade en god jul.
Det gör jag med! En varm och god jul till er allihop!
oj..förlåt om du tog illa upp. de var inte meningen. och hoppas du kan överse med min "knaggliga" svenska nu men eftersom jag har haft en relation i många år...dvs innehar erfarenhet så var de bara en tanke som jag ville förmedla. att försöka förändra någon funkar aldrig. de bästa är att bara ta dom som dom är och inte reta upp sig för mycket på småsaker. (detta trots att jag nu listade en del av de jag irriterar mig på med min sambo)
oftast så finns de ju kanske en god bakgrund. inte många som är medvetet elaka liksom. jag tror verkligen inte att oskar är en sån som är medvetet elak och de visade ju sig att så var de ju inte heller.
så god jul till er båda och alla andra här också. speciellt de som tyvärr är ensamma och inte mår bra osv..extra mycket god jul till er...
Oskar önskade någon gång att en oberoende betraktare skulle göra en bedömning av vilken sida som förde den mest korrekta debatten. Jag måste erkänna att jag inte tyckte att det var en tillräckligt intressant fråga för att lägga någon större energi på den (och Oskar krävde heller inte så mycket energi, endast en magkänsla). Nu har jag tagit mig lite tid för att studera den här tråden, fast inte så mycket för att agera domare över parterna, utan mer för att (om möjligt) väcka några nya vinklingar i den eviga debatten.
Först några ord om just Oskars debatteknik.
Antar att ni som har läst lite i den här tråden känner igen Oskars argumentationsteknik. Oskar må ha många goda poänger i den här debatten, men den här sortens överdrivna argumentation gör nog att många har svårt att ta honom på hundraprocentigt allvar. Den sista meningen (riktad till The Plague) illustrerar det faktumet väldigt väl. Till Oskars fördel måste vi självklart säga att hans argumentation är oändligt mycket tydligare än det mesta hans meningsmotståndare brukar uppbringa. Dock kan jag tycka jag att det har gjorts en hel del bra poänger från ett betydande antal meningsmotståndare (vad mitt tyckande nu ska tjäna till ...).
Nu till något betydligt intressantare. Lite (förhoppningsvis) nya vinklingar på det sanningssökeri som deltagarna i den här tråden ägnar sig åt.
FÖRST EN KORT SAMMANFATTNING AV HUR MÄNSKLIGHETEN FUNGERAR.
Människor behöver mat för att överleva och sex för att fortplanta sig, två grundläggande behov som vid tillfredsställelse ger upphov till njutning (en av de grundläggande krafterna i dagens värld). Tillgången till njutning är emellertid ändlig, varför människorna tvingas tävla i styrka och hävda sina identiteter mot varandra. Skapande ger något som andra människor behöver eller önskar. Individens val av produkter, tjänster och livsinnehåll grundar sig framförallt på dennes identitet. Således mäts individens och gruppens styrka i deras förmåga att skapa något som är viktigt utifrån andra individers identitet. Alla individer och kollektiv strävar efter att överleva och alla aktiviteter som tryggar den framtida försörjningen – vare sig det handlar om att maximera styrkan (göra sig åtråvärd), påverka omgivningens identitet (reklam, mode) eller upprätthålla lönsamheten genom stabilitet är därmed förståeliga. Den individuella och kollektiva fixeringen vid den egna identitetens styrka blir samtidigt en förbannelse. Det efterföljande tillväxtsvansinnet tär på resurserna utan att ta någon nämnvärd hänsyn till vilken njutning som verkligen är nödvändig eller vilka lösningar som minimer de skadliga effekterna.
En grundpelare är förstås att vi måste skapa något av "värde" för att tjäna vårt uppehälle. Det är ingen tvekan om att den tillgängliga arbetskraften är tillräcklig för att skapa det värde som mänskligheten behöver för att överleva (det är lätt att föreställa sig hur mycket tid vi lägger på att inte producera alls eller att producera sådant som inte är direkt avgörande för vår överlevnad). Då den effektiva produktionstekniken minskar behovet av mänsklig arbetskraft riskerar allt fler människor att bli utan jobb, varför vi tvingas hitta på ännu fler varor att sälja för att tjäna vårt uppehälle. Nyföretagande och tillväxt är av godo, osv. Men om vi redan producerar tillräckligt med värden för att överleva borde det då inte rent teoretiskt vara möjligt att nöja oss med detta eller t.o.m. nöja oss med mindre, att alla människor får bidra litegrann med sin arbetskraft och därmed får del av den nödvändiga konsumtionen. Nu ger tyvärr inte de fria krafterna automatiskt arbete till alla människor, eftersom det är mer effektivt för en arbetsgivare att anställa 30 personer x 40 timmar per vecka än 40 personer x 30 timmar per vecka. Men är det verkligen så? Är det inte bara en följd av vår tradition, en reglering likt vilken lag som helst? Uppenbarligen finns det lagar för att styra våra liv så varför kan vi inte använda dessa lagar för att alla människor ska få arbeta för sitt uppehälle i stället för vissa ska sitta ensamma hemma och sakna den gemenskap som ett arbete ger?
Ja, hur är det egentligen med lagar och regleringar. Det här är ett ämne som har diskuterats flitigt på forumet genom åren. Vissa forumiter förespråkar frihet, men samtidigt bör det finnas lagar som begränsar människors rätt att kränga andra individers frihet (Oskar m.fl.). Mången tid har lats på diskussionen om skatter. En vanlig åsikt (namokab, The Plague m.fl.), är att skatterna inte används på ett optimalt sätt. Varför ska myndigheterna bestämma vilka ändamål mina pengar ska gå till? Här finns det ett inslag av tvång, för även om jag tycker att vissa av skatternas ändamål är goda betyder inte det att jag gillar alla ändamål. Vissa menar att det skulle bli för krångligt om alla fick välja själva vad de vill betala skatt till. Bättre då att politiker/tjänstemän bestämmer åt oss vad som är viktigt, för de har ju säkert bäst koll ... Nja, risken här är att myndigheterna inte inser vad som verkligen skapar något av värde. En företagsledning kan (i bästa fall) belöna sådant som ger det största bidraget till företagets välgång. Men hur kan vi vara säkra på att skattepengarna används till sådant som verkligen är av godo? Här kommer vi in på frågan om majoriteten ska få bestämma över en minoritet - en annan vinkling av den här trådens huvudtema - som jag för stunden avstår från att ge mig in i.
Då vill jag istället fokusera på en annan huvudfråga, den om människovärde. Är det inte så att vi blandar Williamspäron och glasäpplen här?
Några psykologiska begrepp som är centrala här:
- moderskärlek = när föräldrarna villkorslöst ger till sina barn (jämförbart med socialism där myndigheterna ger till sina medborgare)
- faderskärlek = när föräldrarna börjar ställa krav på sina barn för att de ska förtjäna kärleken och överleva på egen hand
- självförtroende = när en människa tror på sin förmåga att skapa något som en annan människa vill ha (och därmed bli älskad)
- självkänsla = när jag (eller vem det än må vara) ser mitt unika värde som människa, oberoende av om jag har förmågan att väcka kärlek hos en viss annan människa; att jag är trygg med mig själv
Det jag menar är att det finns en milsvid skillnad mellan människovärde och pengavärde på samma sätt som det finns en skillnad mellan självkänsla och självförtroende. De "mest lämpade individerna" i dagens evolutionära spel har förmågan att tjäna mycket pengar i en högteknologisk värld genom att vara "produktiva", vilket är förutsättningen för att vi överhuvudtaget ska ha något välstånd. De mindre lämpade har möjligheten att utföra sådant arbete som vem som helst klarar av, men då dessa arbeten är lågavlönade kan dessa individer bli lockade att uppnå storhet på något annat sätt. Intressant i sammanhanget är att kulturen i den här världen (medier, hiphop mm.) blåser upp bilden av den rika människan som den lyckade människan, den som förtjänar kärlek. Vad händer då om den "mindre lämpade individen" dras med i denna jakt på rikedom? Jo, han tar till vilka knep som helst för att bli produktiv, om det så innebär att han måste sälja barn för sexuella ändamål, sälja narkotika eller helt enkelt stjäla från andra. Naturligtvis finns det en koppling till självkänsla här. För när ens människovärde inte handlar om att bli bäst (rikast) utan om att se sitt människovärde oberoende av rikedom, först då kan världen bli mer balanserad och mindre exploaterad.
--------------
Tyvärr är det svårt att ta upp alla aspekter av de diskussioner som förts i den här tråden genom åren, men det skulle onekligen vara intressant om någon försökte sammanfatta de huvudsakliga elementen i diskussionerna, helt objektivt och mindre emotionellt fäktandes.
God nytt debattår!
När ni äntligen kan se vem som drar i alla trådar
Så blir ni aldrig rädda mer
När ni äntligen kan se kejsaren stå naken
Så vänder allt igen
Jag går ensam genom mörkret
/Jo©ke\
Gott initiativ!
Nå, det antyds ju ofta att jag tycker att den som förespråkar 0,1% skatt är socialist. Det är naturligtvis inte sant, poängen är att jag inte kompromissar med det som är gott. Antingen är det gott eller så är det det inte, det går inte att säga att något som är gott kan vara ont ibland, om man bara byter synvinkel. Att stjäla andras pengar är aldrig gott eller rätt, oavsett hur mycket man stjäl eller varför. Det är lika självklart att det är ett mindre ont att stjäla lite vatten när man törstar ihjäl än det är att stjäla allt som någon äger, men det betyder inte att man plötsligt befinner sig på den "goda" sidan. Gott är inte det som gynnar en själv eller som är "bra", vilket vissa här gärna tror, utan det som kort sagt är just "gott".
Nja, tillgången till njutning är inte per definition begränsad, och den är definitivt inte något nollummespel där min njutning är en annans lidande.FÖRST EN KORT SAMMANFATTNING AV HUR MÄNSKLIGHETEN FUNGERAR.
Människor behöver mat för att överleva och sex för att fortplanta sig, två grundläggande behov som vid tillfredsställelse ger upphov till njutning (en av de grundläggande krafterna i dagens värld). Tillgången till njutning är emellertid ändlig, varför människorna tvingas tävla i styrka och hävda sina identiteter mot varandra.
Delvis sant, men en rationell tillväxt byggd på långsiktighet och sant egenintresse är inte skadlig. Det ligger i sakens natur. Dessutom betyder inte tillväxt att man använder en större mängd resurser, utan att de resurser som används används mer effektivt. Man ska skapa enorm tillväxt och ändå förbruka en mindre del naturresurser.Skapande ger något som andra människor behöver eller önskar. Individens val av produkter, tjänster och livsinnehåll grundar sig framförallt på dennes identitet. Således mäts individens och gruppens styrka i deras förmåga att skapa något som är viktigt utifrån andra individers identitet. Alla individer och kollektiv strävar efter att överleva och alla aktiviteter som tryggar den framtida försörjningen – vare sig det handlar om att maximera styrkan (göra sig åtråvärd), påverka omgivningens identitet (reklam, mode) eller upprätthålla lönsamheten genom stabilitet är därmed förståeliga. Den individuella och kollektiva fixeringen vid den egna identitetens styrka blir samtidigt en förbannelse. Det efterföljande tillväxtsvansinnet tär på resurserna utan att ta någon nämnvärd hänsyn till vilken njutning som verkligen är nödvändig eller vilka lösningar som minimer de skadliga effekterna.
Sant, människans potential är enorm.En grundpelare är förstås att vi måste skapa något av "värde" för att tjäna vårt uppehälle. Det är ingen tvekan om att den tillgängliga arbetskraften är tillräcklig för att skapa det värde som mänskligheten behöver för att överleva (det är lätt att föreställa sig hur mycket tid vi lägger på att inte producera alls eller att producera sådant som inte är direkt avgörande för vår överlevnad).
Nja, det är snarare så att utvecklingen från industri- till tjänstesamhälle gör oss rikare, eftersom vi effektiviserar vår arbetstid och låter maskiner göra det de kan göra snabbare, bättre och billigare än vi kan. Därmed kan vi lägga vår tid och energi på något som ger högre avkastning, det är uteslutande positivt.Då den effektiva produktionstekniken minskar behovet av mänsklig arbetskraft riskerar allt fler människor att bli utan jobb, varför vi tvingas hitta på ännu fler varor att sälja för att tjäna vårt uppehälle.
Jo, om man anser att meningen med livet är att precis överleva och sedan lägga all sin kraft på att tillfredsställa andras behov utan att få något tillbaka. Det anser inte jag, jag tänker aldrig leva mitt liv i armod varken för min egen eller någon annans skull.Nyföretagande och tillväxt är av godo, osv. Men om vi redan producerar tillräckligt med värden för att överleva borde det då inte rent teoretiskt vara möjligt att nöja oss med detta eller t.o.m. nöja oss med mindre, att alla människor får bidra litegrann med sin arbetskraft och därmed får del av den nödvändiga konsumtionen.
Ja varför inte, det är väl bara att starta ett företag och anställa folk? Det finns inga regler som säger att man inte får det, i princip, även om de regler som finns gör det mer kostsamt och komplicerat än det skulle behöva vara.Nu ger tyvärr inte de fria krafterna automatiskt arbete till alla människor, eftersom det är mer effektivt för en arbetsgivare att anställa 30 personer x 40 timmar per vecka än 40 personer x 30 timmar per vecka. Men är det verkligen så? Är det inte bara en följd av vår tradition, en reglering likt vilken lag som helst? Uppenbarligen finns det lagar för att styra våra liv så varför kan vi inte använda dessa lagar för att alla människor ska få arbeta för sitt uppehälle i stället för vissa ska sitta ensamma hemma och sakna den gemenskap som ett arbete ger?
Ja, för friheten är inte relativ. Antingen finns den eller så finns den inte. Lite ofrihet är bara en grad av ofrihet som sträcker sig till den totala. Frihet är frihet, det går inte att kompromissa på den fronten. Inskräningen att inte få kränka andras frihet är bara ett naturligt steg.Ja, hur är det egentligen med lagar och regleringar. Det här är ett ämne som har diskuterats flitigt på forumet genom åren. Vissa forumiter förespråkar frihet, men samtidigt bör det finnas lagar som begränsar människors rätt att kränga andra individers frihet (Oskar m.fl.).
...och framför allt förstår jag inte varför jag skulle tvingas att betala skatt bara för att du gärna gör det. Varför inte använda logiken tvärtom: du ska inte behöva betala skatt bara för att jag inte vill betala skatt. Det blir lika skevt. Alla ska få bestämma utifrån sina egna premisser.Mången tid har lats på diskussionen om skatter. En vanlig åsikt (namokab, The Plague m.fl.), är att skatterna inte används på ett optimalt sätt. Varför ska myndigheterna bestämma vilka ändamål mina pengar ska gå till? Här finns det ett inslag av tvång, för även om jag tycker att vissa av skatternas ändamål är goda betyder inte det att jag gillar alla ändamål.
De har heller inga incitament att skapa värden, bara att säga att de kan göra det, nån gång i framtiden, om de bara får (tar) lite pengar.Vissa menar att det skulle bli för krångligt om alla fick välja själva vad de vill betala skatt till. Bättre då att politiker/tjänstemän bestämmer åt oss vad som är viktigt, för de har ju säkert bäst koll ... Nja, risken här är att myndigheterna inte inser vad som verkligen skapar något av värde.
En viktig fråga, för varför skulle några individer ha en rätt som andra saknar, nämligen att bestämma över andra individer?En företagsledning kan (i bästa fall) belöna sådant som ger det största bidraget till företagets välgång. Men hur kan vi vara säkra på att skattepengarna används till sådant som verkligen är av godo? Här kommer vi in på frågan om majoriteten ska få bestämma över en minoritet - en annan vinkling av den här trådens huvudtema - som jag för stunden avstår från att ge mig in i.
Jo, antagligen.Då vill jag istället fokusera på en annan huvudfråga, den om människovärde. Är det inte så att vi blandar Williamspäron och glasäpplen här?
Glöm inte att myndigheterna först tar från sina medborgare. Socialismens politiska funktion skapar inget välstånd, den fördelar bara det som redan finns.Några psykologiska begrepp som är centrala här:
- moderskärlek = när föräldrarna villkorslöst ger till sina barn (jämförbart med socialism där myndigheterna ger till sina medborgare)
Vilket också är rationellt: vilken förälder vill inte att deras barn inte ska klara sig själva?- faderskärlek = när föräldrarna börjar ställa krav på sina barn för att de ska förtjäna kärleken och överleva på egen hand
Yes.- självförtroende = när en människa tror på sin förmåga att skapa något som en annan människa vill ha (och därmed bli älskad)
Det ena brukar ju leda till det andra...- självkänsla = när jag (eller vem det än må vara) ser mitt unika värde som människa, oberoende av om jag har förmågan att väcka kärlek hos en viss annan människa; att jag är trygg med mig själv
Detta har jag diskuterat mänger med gånger, och det är så roligt att populisterna tårögt bedyrar att människovärde inte kan mätas i pengar men motiverar omfördelning av pengar med människovärdet. Om människovärdet inte har med pengar att göra behövs väl ingen omfördelning av pengar?Det jag menar är att det finns en milsvid skillnad mellan människovärde och pengavärde på samma sätt som det finns en skillnad mellan självkänsla och självförtroende.
Jajo, det man har är ju sina egna förutsättningar, och det man kan göra är det bästa av situationen.De "mest lämpade individerna" i dagens evolutionära spel har förmågan att tjäna mycket pengar i en högteknologisk värld genom att vara "produktiva", vilket är förutsättningen för att vi överhuvudtaget ska ha något välstånd. De mindre lämpade har möjligheten att utföra sådant arbete som vem som helst klarar av, men då dessa arbeten är lågavlönade kan dessa individer bli lockade att uppnå storhet på något annat sätt.
I princip är det ju så, man är rik för att man har förtjänat något, inte tvärtom. Ibland låter det som att man blir rik för att man är rik, men rikedomen har ju en källa: det produktiva arbetet som gynnar både den som utför det och den som betalar för det. Det är just därför de betalar, för att det gynnar dem.Intressant i sammanhanget är att kulturen i den här världen (medier, hiphop mm.) blåser upp bilden av den rika människan som den lyckade människan, den som förtjänar kärlek.
Ja visst, och framför allt måste man förstå kopplingen mellan pengar och produktion: självkänsla och stolthet över sin rikedom kommer av att man vet att man faktiskt har producerat något som är värdefullt, inte genom att stjäla eller bedra.Vad händer då om den "mindre lämpade individen" dras med i denna jakt på rikedom? Jo, han tar till vilka knep som helst för att bli produktiv, om det så innebär att han måste sälja barn för sexuella ändamål, sälja narkotika eller helt enkelt stjäla från andra. Naturligtvis finns det en koppling till självkänsla här. För när ens människovärde inte handlar om att bli bäst (rikast) utan om att se sitt människovärde oberoende av rikedom, först då kan världen bli mer balanserad och mindre exploaterad.
http://foto.stilren.se - portfolio
fast alla som jobbar röven av sig blir ju aldrig rika ändå så de är ju att förenkla ett problem..kaaaaanska mycket.
sen är de ju inte allt jobb som är speciellt trevligt även om det är otroligt produktivt att jobba så kan ju en del bli rika på väldigt sjuka och omoraliska vägar typ knark, sexhandel, lureri osv osv...
alla som är rika har definitivt inte förtjänat att vara rika oskar.
Det har jag heller aldrig påstått. Jag ids inte ta en debatt med dig eftersom du inte har en aning om vad jag står för, men om du verkligen vill ta reda på det och diskutera på lite mer vuxna villkor kan du läsa, ta till dig och besvara det här inlägget:
http://forumet.kent.nu/showpost.php?...postcount=7904
.
http://foto.stilren.se - portfolio
Man måste bortse från människans dåliga sidor för att tycka att total frihet är bra.
Ba-ba-da-ba-da-ba-di-di
E de så? Varför har ingen kommit på de innan? Menar du att de finns någon som för en debatt för en ideologi där människan förväntas enbart vara god? Nä... De kan du ju inte mena. Ett sådant resonemang håller ju aldrig. De tror ja tom att bubbles skriva under på... Common sense ju ^^
Gör om gör rätt:
"I princip är det ju så, man är rik för att man har förtjänat något, inte tvärtom. Ibland låter det som att man blir rik för att man är rik, men rikedomen har ju en källa: det produktiva arbetet som gynnar både den som utför det och den som betalar för det. Det är just därför de betalar, för att det gynnar dem."
Intressant rapport apropå detta:
https://www.repository.utl.pt/bitstr...1/ecbwp242.pdf
"It is also now possible to focus on some specific interesting cases, such as Sweden. It reports a PSP indicator of 1.04, above the average of the country sample. High public spending pushes down the PSE indicator to a value of only 0.82, well below the average. The input efficiency score of 0.57 suggests that little more than half the current spending would be sufficient to achieve the same public sector performance.
[...]
When weighing performance by the resources used to achieve it, i.e. public expenditure, there are important differences across countries in the resulting public sector efficiency (PSE) indicators. Countries with small public sectors report significantly higher PSE indicators than countries with medium-sized or big public sectors. All these findings suggest diminishing marginal products of higher public spending.
The results that we get from the production-frontier-related FDH analysis, which uses the PSP indicators, are also in line with the aforementioned conclusions. Small governments tend to show better results. Spending in big governments could be, on average, about 35 per cent lower to attain the same public sector performance."
Tänkvärt för de som tror att mer pengar = bättre.
http://foto.stilren.se - portfolio
Tack för ditt långa svar, Oskar.
Du står verkligen i en klass för sig då det gäller jag utförlighet här inne.
Förstår poängen. Det jag menade var att ditt argument var lite saftigt. Onekligen är det skrattretande när vänstern målar upp de produktiva/rika (skattebetalarna) som skurkarna i dramat när de redan betalar hur mycket skatt som helst, men det betyder inte att dina meningsmotståndare anklagar skattebetalarna för att vara ondskefulla (för att de vill behålla mer av sina surt förvärvade pengar). Kan dock ge dig en poäng här: visst folk verkar tycka att det är helt självklart att alla som är "lyckligt lottade" ska betala förmögenhetsskatt och allt vad "stölderna" kallas för att konsumtionen ska bli mer jämnt fördelad. Om de inte gör det så blir de i princip anklagade för att vara ondskefulla. Detta är förstås helt galet och därför ligger det någonting i dina ord.
Tillgången till mat på jorden är helt klart ändlig och tillgången till kvinnor som Oskar kan tända på är betydligt mer begränsad, men självklart ska den som har möjlighet ta för sig av världens njutning (förhoppningsvis utan att någon blir lidande). Om världen vore helt rättvis skulle alla ha rätten att få uppleva den njutning som de önskar, men det är inte riktigt så enkelt i praktiken. Det enda logiska är att människor måste kämpa för att förtjäna den njutning de så hett eftertraktar. Eller ska vi införa statliga bordeller så att alla får förverkliga sina hetaste drömmar? (ursäkta det lilla sidospåret här men jag tycker faktiskt att det borde startas en tråd som heter Parlamentet eller dylikt, där folk kan diskutera politik som i TV-programmet, på ett mer skämtsamt sätt - go ahead, det är fritt för vem som helst att förverkliga denna idé!Nja, tillgången till njutning är inte per definition begränsad, och den är definitivt inte något nollsummespel där min njutning är en annans lidande.)
Det jag menar är att myndigheterna med all rätt kan sponsra initiativ som är hållbara och miljövänliga; de kan till och med leda denna utveckling. Men jag uppfattar inte att så sker i praktiken, eftersom den fria marknaden inte alls är så intelligent som vissa verkar tro. Det finns faktiskt företag som tjänar mer på att begagna icke-optimala/icke-minimalistiska (för att inte säga miljöfarliga) lösningar och därför har jag inget problem med att myndigheter begränsar friheten i det här fallet. Regleringar är givetvis av godo om de sker på rätt sätt. Jag har t.ex. inget problem med att man spärrar in traffickingbossar på livstid under Gulagliknande förhållanden, eftersom de tjänar pengar på andra människors lidandes bekostnad (för att ge ett exempel på en reglering som är av godo).Delvis sant, men en rationell tillväxt byggd på långsiktighet och sant egenintresse är inte skadlig. Det ligger i sakens natur. Dessutom betyder inte tillväxt att man använder en större mängd resurser, utan att de resurser som används används mer effektivt. Man ska skapa enorm tillväxt och ändå förbruka en mindre del naturresurser.
Precis, och det bästa vi kan göra är att tro på vår förmåga att göra det bästa av situationen. Vilket innebär att folk ska stimuleras och uppmuntras att förverkliga en livskraftig vision för den här planeten, inte att gräva ned sig i sorgen över våra många misslyckanden. Att ta ansvar för sitt eget handlade (istället för att fokusera det negativa och skylla allt på andra).Sant, människans potential är enorm.
Det är positivt så länge som vår livsstil är hållbar på längre sikt. Men det finns ändå en gräns för hur mycket välstånd vi blir lyckligare av att bygga upp. Ett rikare liv handlar inte bara om materiellt välstånd och det tror jag att väldigt många förstår, även om det är lätt att dras med i den konsumtionscykel som kallas för ekorrhjul. Jag skulle gärna se att folk har större möjlighet att välja själva vilken materiell standard de vill lägga sig på. Nu är vi snart inne på ett annat ämne - t.ex. finns det mången människovärde som inte mäts i pengar, såsom att jag kan känna en glädje att fira jul med mina föräldrar trots att vi kommit överens om att inte köpa några julklappar till varandra, helt utan klappkonsumtion! Det är självklart vårt fria val om vi vill konsumera i onödan och frågan är vad jag tjänar på att försöka övertyga andra om att konsumtion är överskattad. Om nu t.ex. kvinnor blir lyckligare av shopping (eller män blir gladare av att köpa en BMW - same shit, different name), så kan jag inte besluta åt dem att de är ute och cyklar. Men är det inte lite märkligt att alla diskussioner om att njuta av livet är så starkt kopplat till pengar och konsumtion? Till en viss del så påverkar självklart tillgången till pengar möjligheten till njutning, men det viktigaste är väl ändå att ha människor omkring en som man älskar?Nja, det är snarare så att utvecklingen från industri- till tjänstesamhälle gör oss rikare, eftersom vi effektiviserar vår arbetstid och låter maskiner göra det de kan göra snabbare, bättre och billigare än vi kan. Därmed kan vi lägga vår tid och energi på något som ger högre avkastning, det är uteslutande positivt.
Minns inte vad du svarade på här, men det låter som ett typiskt Oskar-argument: att vrida debatten till den enda frågan du vill diskutera ...Jo, om man anser att meningen med livet är att precis överleva och sedan lägga all sin kraft på att tillfredsställa andras behov utan att få något tillbaka. Det anser inte jag, jag tänker aldrig leva mitt liv i armod varken för min egen eller någon annans skull.
Jag håller med. Regler ska finnas till för att begränsa företags och individers skadliga verksamhet, men i den mån de försvårar för företagen att anställa fler individer till vilken arbetstid löntagaren än föredrar så ser jag bara byråkrati, arbetsgivaravgifter osv som bortkastade resurser. Skattefinansierade tjänster bör minimeras till sådant som är absolut nödvändigt för att hålla ihop samhällsapparaten.Ja varför inte, det är väl bara att starta ett företag och anställa folk? Det finns inga regler som säger att man inte får det, i princip, även om de regler som finns gör det mer kostsamt och komplicerat än det skulle behöva vara.
Att äga mark är att inskränka andras frihet till att överleva, bla bla bla osv osv osv, fast jag orkar inte ta den stora filosofiska debatten just nu. Vi kanske borde ställa oss samma fråga som Di Leva: Vad är frihet?Ja, för friheten är inte relativ. Antingen finns den eller så finns den inte. Lite ofrihet är bara en grad av ofrihet som sträcker sig till den totala. Frihet är frihet, det går inte att kompromissa på den fronten. Inskränkningen att inte få kränka andras frihet är bara ett naturligt steg.
Fint, jag håller med om att alla skattebetalande människor faktiskt borde ta ansvar för vad de faktiskt är med och bidrar till. Så länge som vi fortfarande betalar skatt så ska vi kunna ställa krav på dem som bränner skattepengarna. Sedan får vi se hur långt vi klarar av att minimera dessa godtyckliga stölder....och framför allt förstår jag inte varför jag skulle tvingas att betala skatt bara för att du gärna gör det. Varför inte använda logiken tvärtom: du ska inte behöva betala skatt bara för att jag inte vill betala skatt. Det blir lika skevt. Alla ska få bestämma utifrån sina egna premisser.
Lustigt att detta kopplade an till det jag kom fram till i mitt förra inlägg.De har heller inga incitament att skapa värden, bara att säga att de kan göra det, nån gång i framtiden, om de bara får (tar) lite pengar.
Nej, de som bestämmer över andra borde verkligen ta och ägna sig åt mer självrannsakan. Har jag verkligen rätten att bränna de här skattepengarna till detta ändamål? Så länge som höga skatter anses som något självklart och orubbligt är risken överhängande att myndighetsutövare fortsätter att begå övergrepp. Vi ska inte tro att det kostsamma rättsväsendet i det här landet är några moraliska sanningssägare heller.En viktig fråga, för varför skulle några individer ha en rätt som andra saknar, nämligen att bestämma över andra individer?
Skatteintäkter kan vara nyttiga om de används för att leda skutan i rätt riktning, men för det krävs mer öppen debatt om vad som är rätt och fel.Glöm inte att myndigheterna först tar från sina medborgare. Socialismens politiska funktion skapar inget välstånd, den fördelar bara det som redan finns.
Min parallell till föräldraskap var inte så mycket mer än en filosofisk tanke. Föräldrar tar av egen fri vilja hand om sina barn men på sikt vill de självklart att barnen ska klara sig på egen hand. Tillsammans har vi möjlighet att av egen fri vilja hjälpa de människor som har det svårt men på sikt vill vi vi självklart att de ska klara sig på egen hand. Vad kan vi då göra för att alla ska klara sig på egen hand? Ja, om inte varje människa eller barn har drivkraften, modet (eller vad som nu krävs) för att starta ett eget vinstdrivande företag så borde vi till varje pris stimulera ett näringsliv som uppmuntrar att fler människor blir delaktiga i det experiment som rimligen bör göras så hållbart som möjligt.Vilket också är rationellt: vilken förälder vill inte att deras barn inte ska klara sig själva?
Onekligen kan självförtroende leda till bättre självkänsla, men att bli helt besatt vid att bevisa för sig själv och andra att man är så fantastiskt åtråvärd och lyckad behöver inte nödvändigtvis leda till att man blir mer tillfreds med tillvaron.Det ena brukar ju leda till det andra...
Nej, det finns onekligen en begreppsförvirring här. Människor som av egen fri vilja skapar något som andra är beredda att betala för har onekligen skapat ett ekonomiskt värde. Detta ekonomiska värde kan de sedan använda för att köpa njutning, gemenskap (eller vad de nu önskar), alternativt försörja sina barn eller andra nödlidande (om de så önskar). Men individer kan även känna att de har ett värde såsom de vackra och underbara människor de är, helt oberoende av ekonomiska värden. Det är visserligen sådant som kan få en annan människa att ge av sina ekonomiska värden, helt villkorslöst till dem. Jag kan inte med säkerhet säga att alla handikappade skulle överleva om det var upp till deras föräldrar och närstående (eller frivilliga organisationer) att förverkliga deras livsdrömmar men jag kan inte bevisa motsatsen heller. Att av egen fri vilja hjälpa behövande borde egentligen uppfattas som något naturligt och medmänskligt, men när det av somliga anses som fult att ta emot allmosor och hjälp då är det tydligen bättre att med skatter tvinga alla "mer lämpade människor" att bidra med sin del av biståndet (givetvis med oproportionerligt mycket mer pengar om du eller dina förfäder är synnerligen väl lämpade). På sätt får vi inte heller uppleva glädjen av att ge ...Detta har jag diskuterat mänger med gånger, och det är så roligt att populisterna tårögt bedyrar att människovärde inte kan mätas i pengar men motiverar omfördelning av pengar med människovärdet. Om människovärdet inte har med pengar att göra behövs väl ingen omfördelning av pengar?
Jag är i och för sig inte så säker på att alla människor som blivit rika har blivit det på egna förtjänster eller att de fortsätter att vara lika produktiva och skapa så mycket värde som lönen deras antyder. Pengar ger makt och makten behöver inte vara rättvis ... Däremot kan jag hålla med om att produktivt arbete ska löna sig. Därför är jag inte så mycket för slaveri eller sjukt dåliga löner, hur man nu ska reglera det ...I princip är det ju så, man är rik för att man har förtjänat något, inte tvärtom. Ibland låter det som att man blir rik för att man är rik, men rikedomen har ju en källa: det produktiva arbetet som gynnar både den som utför det och den som betalar för det. Det är just därför de betalar, för att det gynnar dem.
Nej, och just därför är det beklagligt att piraterna i Somalia är de mest åtråvärda männen i sitt land. Å andra sidan kan man förstå om män i ett så pass outvecklat land gör sitt bästa i sin fria värld av "kämpande djur" för att få uppleva det överflöd och den njutning som faktiskt är möjlig, om man bara struntar i alla de regleringar som myndigheterna försöker pracka på en. Män som vill bli störst, bäst och rikast skyr inga medel för att nå sina mål. Och det vette fan om de inte blir lyckligare av att ta för sig av allt det goda i livet, oavsett moraliska regler. Det är lätt för mig att säga att man borde nöja sig med så mycket mindre ...Ja visst, och framför allt måste man förstå kopplingen mellan pengar och produktion: självkänsla och stolthet över sin rikedom kommer av att man vet att man faktiskt har producerat något som är värdefullt, inte genom att stjäla eller bedra.
Lysande referens med tanke på det diskuterade.
PS. Tack för svaren, Oskar. Nu går vi vidare och hoppas att någon skapar tråden "Parlamentet" där vi kan diskutera sådana här frågor helt hämningslöst, humoristiskt och med glimten i ögat - fast ändå strukturerat och med målet att förstå lite mer av oss själva.
Senast redigerat av namokab den 2010-12-27 klockan 19:57.
När ni äntligen kan se vem som drar i alla trådar
Så blir ni aldrig rädda mer
När ni äntligen kan se kejsaren stå naken
Så vänder allt igen
Jag går ensam genom mörkret
/Jo©ke\
Mycket trevligt.
KD och C får gärna åka ut.
Du och jag ☠
Varför det?KD och C får gärna åka ut.
"Jag har inte längre något vettigt att säga med min jävla signatur"
Ja, i vanlig ordning hamnar de små partierna under spärren strax efter valet. De enda som behöver vara oroliga ordentligt är de som ingen kan tänka sig att stödrösta på - V.Mycket trevligt.
KD och C får gärna åka ut.
Skojare där : )
Ba-ba-da-ba-da-ba-di-di
Behörigheter för att posta
Svara med citat