
Ursprungligen postat av
Oskar
Ganska många fel, jag börjar från början:
1. "Rättvisa och solidaritet innebär för en socialist inte något offer"
Nej, inte för dig själv, men problemet är att socialistisk politik går ut på att offra andra för din egen vinning. När du tar mina pengar med hjälp av våld utan att jag vill det, för att du eller någon annan ska kunna nyttja dem, så är jag ett offer. Du har offrat mig, och det kan din "åsikt" inte ändra på.
2. "Om någon nu säger att det är icke-socialister som får offra sig med socialistisk politik, så gäller det samma för socialister (enligt deras synsätt) med icke-socialistisk politik"
Ja, om man bara ser resurser som något som existerar helt utan anledning. I en sådan värld finns tex en morot, och den som inte får moroten har offrats för den andres skull. Nu är ju ekonomi inget sådant nollsummespel där den enes bröd är den andres död - att jag blir rik genom eget arbete innebär inte att du automatiskt blir fattig. Omfördelning med hjälp av våld är däremot ett nollsummespel: du kan inte stjäla mina pengar utan att jag blir fattigare. Alltså, eftersom resurser måste skapas innan de kan fördelas är det inte skapandet som utgör något offrande utan det att omfördela det som redan skapats mot skaparens vilja.
3. "Offer är när man frivilligt ger något som man själv behöver för sin överlevnad - vilket inte är fallet om man lever solidariskt med andra"
Nej, men för det krävs heller ingen socialism, tvärtom är frånvaron av socialism själva förutsättningen för att det du pratar om ska fungera. Solidaritet genom frivillighet - utan självuppoffring - kan bara komma av just frivillighet, inte genom tvång och våldshandlingar. Dessutom är det inte bara sin "överlevnad" man kan offra, men kan även offra sin egen lycka. Om jag av din gudomliga nåd tillåts att leva på vatten och bröd (dvs överleva och inget annat) trots att jag producerar mycket större rikedom än så så offrar du min lycka, alltså min rätt till ett för mig bättre liv än det du tillåter mig att ha. Jag producerar till slut naturligtvis bara det du låter mig leva på, allt annat tillfaller ju någon annan och gynnar inte mig och mitt liv.
4. "för då både ger man och får om man själv behöver"
Inte nödvändigtvis, det kan lika gärna bli så att några lägger in sin produktion i en pott - av ren frivillighet - medan andra bara plockar ut utan att själva lägga in nåt. Vad vet du om det, och hur ska du hindra det? Ska du ens hindra det, eller ser du det inte som ett problem? Vad händer om de som bara lägger in och sällan plockar ut börjar tycka att det är orättvist att andra konsumerar deras produktion utan motinsats? Vad finns det för incitament att producera mer när det bara tillfaller andra och man själv aldrig gynnas av det?
Du blandar alltså ihop korten ganska rejält och pratar om vad DU anser vara ett offer för ANDRA människors räkning, men det är inte din sak att avgöra. Om du stjäl mina pengar mot min vilja så är det inte upp till DIG att avgöra om jag har offrats eller ej, det är upp till MIG. Du missar att berätta att din "solidaritet" inte handlar om att människor av egen fri vilja delar med sig till varandra (vilket skulle fungera fint i ett liberalt samhälle), utan om att de tvingas lämna ifrån sig sin egen produktion i enlighet med DIN vilja, och det motiverar du med att DU inte tycker att de du stjäl från offras. Din subjektiva bedömning blir alltså andras lag, medan liberaler hävdar att det moraliska alternativet är att varje människas egen bedömning blir den personens lag, och följdaktligen också att min frihet slutar där din börja. Jag får inte offra dig mot din vilja, och du får inte offra mig mot min vilja. Och som sagt: det är inte jag som avgör när du offras utan du själv, och vice versa.