Politik

[Oskar]

Jag tycker självklart att man ska lyssna på annat. Mycket dåligt i samhället idag kommer av att folk tänker för mycket på sig själva. Då menar jag inte att vi behöver mer välgörenhet: för mig är det en form av matande av ens ego. Solidaritet är bra men långt ifrån uppenbart i ett splittrat samhälle som dagens.

Ja men precis, vad du kräver av människor är att de de facto offrar sig. De ska ge ifrån sig sin egen lycka och sina egna skapade resurser för andras vinning, och de ska göra det utan motkrav och utan att själva vilja det. Varför det? Vad är det egentligen för människosyn du representerar, där man som individ inte har rätt att försöka eftersträva sina egna intressen? Jag tycker det påminner väldigt mycket om principen bakom slaveri.

Då säger vi väl som du vill: jag är inte för att tala om objektiva sanningar inom samhällslära eller humaniora. Faktum är dock att för mig betyder det mycket om många håller med om en sak - men mindre så om de har blivit manipulerade av en demagog som Mugabe.

Haha, just det, alla är egentligen socialister och om de inte är det så är de lurade av överklassen tro mig, det där argumentet har jag hört förut.

Jag läste allt och konstaterade att du "svamlade" om vad mina åsikter är. Rättvisa vill jag ha - alltså lika möjligheter. Två sätt att åstadkomma detta är genom stöd och skatter.

Och vad innebär detta "lika möjligheter", hur ska du utjämna dem? Och återigen, läs vad jag skriver: du utjämnar inte möjligheter när du stjäl från människor, du utjämnar förtjänst. När du jobbar och får en lön så är det inte en möjlighet utan en förtjänst, som du tar ifrån personen i fråga och ger till den som inte har förtjänat den. Möjligheter har inte med saken att göra, det enda du baserar din omfördelning på är intjänade pengar, alldeles oavsett vem som har tjänat dem och hur. Om en homosexuell svart ensamstående blind trebarnsmamma lyckas tjäna pengar så omfördelar du dem till en rikemansson som har valt att varken plugga eller jobba utan lever för att spela Xbox hela dagarna. Du tar från den som har och ger till den som inte har, oavsett möjligheter eller förutsättningar. Du jämnar ut förtjänst, inget annat.

Jag kan hävda motsatsen av ideologiska skäl. Att låta äganderätt gå före rätten till liv är helt vettlöst enligt mig och mitt motiv till det är mina etiska värderingar/min moral. För övrigt sade jag bara att min omformulering av vad du skrev lät nazistisk (tja, snarare fascistisk menade jag); jag vet att du inte är nazist och skulle aldrig påstå det utan klara belägg.

Nej, inte rätten tilll liv. Att jag äger mina egna pengar betyder inte att jag dödar dig. Lär dig att skilja på liv och överlevnad, de är inte synonymer oavsett hur många gånger du hävdar det. Om jag inte hade skapat mina resurser hade du dött oavsett, så din överlevnad är inte beroende av mitt ägande, utan av ditt eget arbete. Ditt liv är ditt ansvar, och om du inte klarar av att försörja dig själv så är det ditt problem, inte mitt.

Offra är ett för starkt ord för mig i det här sammanhanget. Absolut äganderätt har inget värde kopplat till mitt ego på samma sätt som för dig.

Och varför är det det? För att DU inte tycker att ägande är så viktigt, men mina preferenser då? Varför spelar de ingen roll? Varför ska din åsikt snarare än min egen styra mitt liv? Och hur kan du vara så förbannat fräck att du hävdar din rätt att förslava mig för dina intressen i rättvisans och solidaritetens namn? Det gör mig upprörd.

Du tror på objektiva sanningar som inte finns, är allt jag kan säga.

Exempelvis?

Inom naturvetenskaperna håller jag med dig. Vad gäller vår diskussion citerar jag Palme: "Politik är att vilja".

Aha, då förstår jag. En sanning är en sanning om man ser den genom ett naturvetenskapligt perspektiv, men om man väljer ett politiskt på samma företeelse så blir den något subjektivt? Leksand existerar rent naturvetenskapligt, men om man tänker på det politiskt så försvinner staden om man bara vill det tillräckligt mycket. Intressant...

[Oskar]

Säger dina källor: "efter det (1975) har processen bara gått åt ett enda håll: mot mer liberalism."?

Läs själv, det är bara att klicka dig fram. Hitta sen gärna en källa som bevisar att Chile i början av 80-talet var världens mest marknadsliberala land i världshistorien. Det räcker ju inte att bara hävda det utifrån vad dina fördomar om marknadsekonomi säger dig på ett personligt plan.

[Myrpou]

Läs själv, det är bara att klicka dig fram. Hitta sen gärna en källa som bevisar att Chile i början av 80-talet var världens mest marknadsliberala land i världshistorien. Det räcker ju inte att bara hävda det utifrån vad dina fördomar om marknadsekonomi säger dig på ett personligt plan.

Din första länk kommer jag inte in på, kan skumma igenom den långa texten på den andra lite senare.
Jag är tyvärr dålig på att hitta källor, men jag ska försöka hitta något.

[Oktjabrj]

Ja men precis, vad du kräver av människor är att de de facto offrar sig. De ska ge ifrån sig sin egen lycka och sina egna skapade resurser för andras vinning, och de ska göra det utan motkrav och utan att själva vilja det. Varför det? Vad är det egentligen för människosyn du representerar, där man som individ inte har rätt att försöka eftersträva sina egna intressen? Jag tycker det påminner väldigt mycket om principen bakom slaveri.

Haha, just det, alla är egentligen socialister och om de inte är det så är de lurade av överklassen tro mig, det där argumentet har jag hört förut.

Du tar från den som har och ger till den som inte har, oavsett möjligheter eller förutsättningar. Du jämnar ut förtjänst, inget annat.

Ditt liv är ditt ansvar, och om du inte klarar av att försörja dig själv så är det ditt problem, inte mitt.

Varför ska din åsikt snarare än min egen styra mitt liv? Och hur kan du vara så förbannat fräck att du hävdar din rätt att förslava mig för dina intressen i rättvisans och solidaritetens namn? Det gör mig upprörd.

Aha, då förstår jag. En sanning är en sanning om man ser den genom ett naturvetenskapligt perspektiv, men om man väljer ett politiskt på samma företeelse så blir den något subjektivt?

Ju mer solidariskt och jämlikt samhället är, desto mindre lika slaveri blir tvångsmetoderna som staten använder.

Mugabe är kanske överklass. Det har jag inte tänkt på ...

Möjligheterna påverkas av förtjänsten, inte tvärtom som du verkar tro att jag har påstått.

Människors ansvar gäller moraliskt sett andra människor. Att begränsa sig till sin familj och sina vänner är oförnuftigt, då solidaritet med andra grupper minskar konflikter med dessa.

Min åsikt styr bara delvis över din och det beror på att jag ligger närmare majoritetens åsikt. Hört talas om demokrati? Gå ut och torgför dina åsikter, så kanske du får gehör för dem - och känner dig mindre arg.

Du vill ha exempel på vad du har fört fram som objektiv sanning och som jag anser felaktigt. Kunde du inte själv inse, att det var sådant som absolut äganderätt och människans ansvar för bara sin egen överlevnad, jag syftade på.

Självklart menade jag inte att naturvetenskapliga fakta försvinner i en politisk kontext. Var fick du det ifrån? Politiker och filosofer kommer dock inte med ovedersägliga fakta, även om man tror på vissa mer än andra.

[Oskar]

Ju mer solidariskt och jämlikt samhället är, desto mindre lika slaveri blir tvångsmetoderna som staten använder.

Så slaveri är okej så länge det syftar till att den som inte arbetar ska få mer pengar på bekostnad av den som arbetar? Är det det du menar med "solidaritet"? Återigen: vem är det som är solidarisk när du stjäl mina intjänade pengar och ger till någon annan?

Mugabe är kanske överklass. Det har jag inte tänkt på ...

Mugabe är en politiker som skor sig på vanligt folk, vilket är politikens enda funktion.

Möjligheterna påverkas av förtjänsten, inte tvärtom som du verkar tro att jag har påstått.

Nej, förtjänst påverkas bara av insats, och du förstår inte vad jag säger: när du omfördelar pengar så omfördelar du inte möjligheter utan förtjänst. Oavsett vilka möjligheter en människa har så stjäl du de pengar han eller hon tjänar och ger till den som inte har arbetat själv, oavsett dennes förutsättningar.

Människors ansvar gäller moraliskt sett andra människor. Att begränsa sig till sin familj och sina vänner är oförnuftigt, då solidaritet med andra grupper minskar konflikter med dessa.

Det kan du försöka övertyga mig om på ett rationellt plan, men tvinga mig inte. Jag tilltalas för övrigt inte av utpressning.

Min åsikt styr bara delvis över din och det beror på att jag ligger närmare majoritetens åsikt. Hört talas om demokrati? Gå ut och torgför dina åsikter, så kanske du får gehör för dem - och känner dig mindre arg.

Då var vi tillbaka där igen då... varför har majoriteten rätt att kontrollera individen och bestämma över individens liv?

Du vill ha exempel på vad du har fört fram som objektiv sanning och som jag anser felaktigt. Kunde du inte själv inse, att det var sådant som absolut äganderätt och människans ansvar för bara sin egen överlevnad, jag syftade på.

Nej, eftersom du konsekvent vägrar att argumentera för din sak eftersom du anser det "överflödigt".

Självklart menade jag inte att naturvetenskapliga fakta försvinner i en politisk kontext. Var fick du det ifrån? Politiker och filosofer kommer dock inte med ovedersägliga fakta, även om man tror på vissa mer än andra.

Då har du inte begripit vad jag skriver, antagligen för att du inte vill begripa.

[Oskar]

Din första länk kommer jag inte in på, kan skumma igenom den långa texten på den andra lite senare.
Jag är tyvärr dålig på att hitta källor, men jag ska försöka hitta något.

Lycka till. Alla källor jag hittar säger samma sak: liberaliseringarna påbörjades under Pinochet och togs sedan över och utvecklades av den demokratiskt valda regeringen 1990. Att Chile gick igenom en kris på 80-talet är välkänt, men den berodde snarast på en faktor som inte hör till en liberal politik, nämligen en fast växelkurs. Sverige hade exakt samma problem på 90-talet och fick devalvera valutan flera gånger innan den släpptes fri och problemen kunde lösas. Dessutom var krisen inte chilensk utan sydamerikansk, den drabbade alla länder i regionen.

[Oktjabrj]

Så slaveri är okej så länge det syftar till att den som inte arbetar ska få mer pengar på bekostnad av den som arbetar? Är det det du menar med "solidaritet"? Återigen: vem är det som är solidarisk när du stjäl mina intjänade pengar och ger till någon annan?

Gå tillbaka och se mina förklaringar, alternativt konsultera en ordbok! Det här går inte att diskutera vidare med dig märker jag, eftersom du aldrig lyssnar när man tydligt definierar en term som solidaritet för dig.

Mugabe är en politiker som skor sig på vanligt folk, vilket är politikens enda funktion.

Påstående taget ur luften.

Nej, förtjänst påverkas bara av insats, och du förstår inte vad jag säger: när du omfördelar pengar så omfördelar du inte möjligheter utan förtjänst. Oavsett vilka möjligheter en människa har så stjäl du de pengar han eller hon tjänar och ger till den som inte har arbetat själv, oavsett dennes förutsättningar.

Du förstår å andra sidan inte vad jag säger om möjligheter - inte förvånande med tanke på att du är anhängare av en rättvisedefinition, där vissa har det sämre av predestination.

Då var vi tillbaka där igen då... varför har majoriteten rätt att kontrollera individen och bestämma över individens liv?

Här kommer vi nog aldrig överens men jag tror på demokrati, rättvisa, frihet och solidaritet. Du tror bara på frihet och något som du kallar rättvisa.

Nej, eftersom du konsekvent vägrar att argumentera för din sak eftersom du anser det "överflödigt".

Allt vi har diskuterat har jag kommit med argument för utom mina grundläggande värderingar. Varför inte för dessa? Jo, för att de enligt mig inte behöver härledas som objektiva sanningar, liksom dina värderingar för övrigt. Det är den filosofiska diskussionen om existensen av objektiva sanningar som jag har kallat "överflödig" i den här tråden "Politik".

Utan demokratisk politik hade vi inte kommit dit vi har kommit idag och de flesta hade varit mindre jämställda med samhällseliten, mindre trygga och mer begränsade i sina liv.

[Oskar]

Gå tillbaka och se mina förklaringar, alternativt konsultera en ordbok! Det här går inte att diskutera vidare med dig märker jag, eftersom du aldrig lyssnar när man tydligt definierar en term som solidaritet för dig.

Enligt den definitionen är det du som är solidarisk eftersom du hjälper andra, men du gör det ju med mina pengar. Vore det inte mer soldariskt at dela med dig av dina egna?

Du förstår å andra sidan inte vad jag säger om möjligheter - inte förvånande med tanke på att du är anhängare av en rättvisedefinition, där vissa har det sämre av predestination.

Rättvisa är i min mening inte att vissa får leva på andras bekostnad, och för sista gången: resurser skapas inte genom möjligheten att skapa dem utan av det faktiska arbetet, den faktiska insatsen, den faktiska förtjänsten. Du bestraffar förtjänst och belönar oförtjänst, det är det enda du gör. Förutsättningarna har inte med saken att göra.

Här kommer vi nog aldrig överens men jag tror på demokrati, rättvisa, frihet och solidaritet. Du tror bara på frihet och något som du kallar rättvisa.

Vi kommer aldrig överens eftersom du vägrar både motivera och definiera dina åsikter. Du slänger dig med floskler för att låta som en god person, men när du utmanas är du svarslös och försvara dig med att det är "överflödigt" att diskutera vidare. Svagt, men inte oväntat.

Allt vi har diskuterat har jag kommit med argument för utom mina grundläggande värderingar. Varför inte för dessa? Jo, för att de enligt mig inte behöver härledas som objektiva sanningar, liksom dina värderingar för övrigt. Det är den filosofiska diskussionen om existensen av objektiva sanningar som jag har kallat "överflödig" i den här tråden "Politik".

Då kan du ju förklara varför de inte behöver härledas, och vad ett sådant påstående leder till i praktiken.

Utan demokratisk politik hade vi inte kommit dit vi har kommit idag och de flesta hade varit mindre jämställda med samhällseliten, mindre trygga och mer begränsade i sina liv.

Det är din åsikt som du inte kan gruna på något annat än rena fantasier, och det är fortfarande inget argument för varför just din åsikt snarare än min egen ska styra mitt liv.

[MrHenko]

Oscar, du undrar vad som ger mig rätten att ta din egendom. Vad ger dig (eller mig) överhuvudtaget rätt till någon egendom? Vad ger oss rätt till liv? Rätt till frihet? Vad hindrar den starkare från att stjäla från den svage? Finns det några objektiva rättigheter?

Detta är frågor som jag fortfarande väntar på svar på.

[Oskar]

Oscar, du undrar vad som ger mig rätten att ta din egendom. Vad ger dig (eller mig) överhuvudtaget rätt till någon egendom? Vad ger oss rätt till liv? Rätt till frihet? Vad hindrar den starkare från att stjäla från den svage? Finns det några objektiva rättigheter?

Detta är frågor som jag fortfarande väntar på svar på.

Som sagt, vi kan väl spränga en stor atombomb och göra slut på mänskligheten, vem bryr sig? Ingen vill väl leva ändå? Hur motiverar du dina åsikter? Är du förespråkare av eller motståndare till ägande, och varför i så fall? Om allting är subjektivt behöver ingenting någonsin diskuteras och ingen behöver någonsin ta hänsyn till nånting eller nån annan människa. Total anarki och nihilism, det låter som ett kul samhälle. Kort sagt: utveckla vad du egentligen frågar, jag fattar inte.

[Oskar]

Och jag har svarat på allt det där så många gånger att jag inte kan räkna dem, ändå vägrar vänstern att ta till sig något av det och svamlar vidare om samma saker jag redan bemött. Om du tycker att du har rätt att döda mig och stjäla mina pengar så tyck det, jag orkar faktiskt inte bry mig längre. Ondskan som visas upp i den här tråden är oerhört tung att acceptera, men det är väl så: människor skiter i varandra och tycker att deras egna rättigheter står över allt annat. Då blir der lätt att motivera varför man ska få stjäla och exploatera: JAG tjänar på det. Moralen är död, länge leve moralen.

[Oskar]

Det är ganska spännande egentligen, jag ber om något oerhört enkelt: att i fred och frihet få eftersträva min egen lycka genom eget arbete och frivilligt utbyte med andra lika fria individer. Jag vill inte leva på någons bekostnad, jag vill inte stjäla någons egendom, jag vill inte förslava någon för min egen vinning. Det enda jag ber om i utbyte är samma respekt mot mig: ge mig det du anser att jag förtjänar, ställ inte upp på mig för att jag behöver, vill, önskar eller kräver det utan för att du själv vill det. För det blir jag kallad iskall nazist och osolidarisk och orättvis. Det är fullständigt jävla obegripligt och otroligt deprimerande att folk kan vara så respektlösa i sitt kontrollbehov. Fy fan säger jag.

[MrHenko]

Som sagt, vi kan väl spränga en stor atombomb och göra slut på mänskligheten, vem bryr sig? Ingen vill väl leva ändå? Hur motiverar du dina åsikter? Är du förespråkare av eller motståndare till ägande, och varför i så fall? Om allting är subjektivt behöver ingenting någonsin diskuteras och ingen behöver någonsin ta hänsyn till nånting eller nån annan människa. Total anarki och nihilism, det låter som ett kul samhälle. Kort sagt: utveckla vad du egentligen frågar, jag fattar inte.

Tvärt om, om allting vore objektivt behövde vi inte diskutera något. Det är ju just för att det här är subjektivt som det är intressant att diskutera. Att Leksand finns har vi redan konstaterat som ett objektivt faktum. Alltså behöver vi inte diskutera det.

Enligt min tolkning så bygger dina åsikter på att ingen har rätt att ta din egendom utan ditt samtycke. Det kan mycket väl stämma. Det jag vill påpeka är att din (eller min) rätt till någon egendom överhuvudtaget är ett objektivt faktum. Du verkar såga dina kritikers åsikter just för att de är åsikter, inte fakta. Därför vill jag påpeka att dina åsikter inte heller är fakta. Som jag skrev tidigare, världen är inte svart och vit, den är i gråskala.

Min åsikt är alltså att det finns ytterst få sanningar. Dock gillar jag att leva och jag tycker att livet är värt att vårda, både mitt liv och andras. Jag tror att en samhällsstruktur där alla får som de vill är omöjlig. Därför är demokratin - där så många som möjligt får som de vill - den perfekta kompromissen.

Jag tror även att det bör finnas utrymme för privat ägande. Jag tror att det gynnar både samhället och individen. Dessutom tror jag på en gemensam välfärd. Jag är numera en arbetande människa som tjänar mina egna pengar och betalar min egen hyra utan att enligt din definition parasitera på någon. Jag hade inte varit i den sitsen idag om jag inte haft rätt till gratis skolgång och rätt till studiemedel.

Det är alltså svårt att placera in mig i ett politiskt fack. Jag är för socialistisk för att vara liberal, men samtidigt för liberal för att vara socialist. Jag tror att anarkin är dömd att misslyckas. Däremot tror jag inte på något objektivt värde i något eller någon mening med livet. Så sammanfattningsvis är jag nog en social-liberal nihilist med kärlek till livet.

Och jag har svarat på allt det där så många gånger att jag inte kan räkna dem, ändå vägrar vänstern att ta till sig något av det och svamlar vidare om samma saker jag redan bemött.

Om du menar mig med "vänstern" så är du lite ute och cyklar, som du ser ovan.

Om du tycker att du har rätt att döda mig och stjäla mina pengar så tyck det, jag orkar faktiskt inte bry mig längre.

Jag har inte sagt att jag tycker att det är rätt att döda dig. Jag har frågat varför det är fel och varför pengarna överhuvudtaget kan kallas dina.

Ondskan som visas upp i den här tråden är oerhört tung att acceptera, men det är väl så: människor skiter i varandra och tycker att deras egna rättigheter står över allt annat. Då blir der lätt att motivera varför man ska få stjäla och exploatera: JAG tjänar på det. Moralen är död, länge leve moralen.

Det där tycker ju dock jag snarare stämmer mer in på dig och dina åsikter än på mina.

För det blir jag kallad iskall nazist och osolidarisk och orättvis.

Har du verkligen blivit kallad det i den här tråden? Citera gärna. Och förklara också varför det är en större kränkning när du blir kallad osolidarisk än när du kallar mig för parasit.

Det är inte min mening att låta som att jag klappar dig på huvudet och kallar dig "lilla gubben" nu, men av dina senaste inlägg så verkar det som om du skulle behöva lugna ner dig lite. Inse att du inte har absolut rätt. Det har inte jag heller. Det finns ytterst få absoluta sanningar. Det är därför vi diskuterar det här. Släpp tanken på att du är god och jag är ond, för det är inte någon sanning. Om du tar illa upp för det här stycket så ber jag om ursäkt på förhand. Det verkar bara som att du tar det här på lite för stort allvar.

Du verkar vara en intelligent människa och det är intressant att diskutera med dig. Men du vinner inga poäng på att verka så upprörd.

(Jag ber även om ursäkt för att jag stavade ditt namn fel förut också. Vet inte varför, men jag får alltid för mig att du stavar med c.

[Oskar]

Jag blir förbannad när folk hävdar tvång som en överlägsen moralisk princip framför frivillighet, och skälet till det är enkelt: mitt liv är mitt liv att leva och inte någon annans. Det är min hjärna och mitt intellekt som avgör vad som är bra för mig, och när någon annan tvingar mig att göra något annat än det jag vill göra så tar den personen ifrån mig rätten till min egen lycka. Det kan kallas vad som helst, men inte solidaritet eller rättvisa. Sen är det inte du som är mest ond i den här tråden, men det kanske du förstod utan att jag behövde påpeka det.

Nåja, har människan några rättigheter? Om man vill bevisa något så måste man utgå från kända fakta, man kan inte bara påstå det och låta det bero på åsikter eller önskningar om vad som är sant. Antingen är något sant eller så är det det inte, och något som är på ett visst sätt kan inte samtidigt vara sin egen motsats. Att utgå från fakta är att utgå från axiom, annars skulle ingenting någonsin kunna bevisas. Den politik som Zimme och jag förespråkar utgår från tre axiom:

1. Existensen existerar
2. Medvetandet är medvetet
3. A är A

Man kan inte gärna hävda att ingenting existerar, att man själv är medvetslös eller att något inte är vad det är. Dessa tre satser är därför självklara och odiskutabla. De säger att motsägelser inte kan existera i verkligheten och att människan därmed måste anpassa sig efter detta faktum och inte kan acceptera motsägelser i sitt tänkande. Så länge människan är medveten och verkligheten existerar som ett objektivt absolut måste hon tänka logiskt för att kunna tolka verkligheten. Att kunna göra det är i sig själva grundpelaren för mänsklig överlevnad, vilket jag tidigare har hävdat och vilket tom Oktjabrj har hållt med om. Man kan inte agera på slump och irrationalitet, om man vill överleva. På så sätt är existens identitet, att vara är att vara något, och medvetande är identifikation, alltså: medvetandets funktion är att ta reda på vad något är. Detta genom logiskt tänkande: A är A, A är icke icke A. Utan motsägelser.

Kunskap, så som vi skaffar den, är objektiv. En sten är en sten, inte för att vi kallar den en sten utan för att det är vad den är. Vi skapar begreppet sten utifrån våra egna observationer av vad en sten har för egenskaper och hur den skiljer från andra företeelser i verkligheten. Någon som hävdar att kunskap är subjektiv menar att allting vi vet bara av slump och tillfälligheter sammanfaller med det som är objektivt sant utanför våra sinnen. En sten är en sten bara för att vi kallar den en sten, men den kan lika gärna vara en groda eller en låttext.

Detta gäller alla begrepp, inklusive vad som är gott och ont. Oktjabrj menar att gott är vad vi tycker är gott, och en sten är vad vi tycker att en sten är. Den kan lika gärna vara en groda, på samma sätt som något gott kan vara ett mord eller en våldtäkt om vi bara tycker att det är så. Jag och Zimme menar att det som är gott är det som är objektivt gott, alltså det som existerar i verkligheten och som är gott för ett värderande medvetande.

Alltså: vår moral bygger på verkliga fakta, så som de uppfattas och tolkas av ett rationellt medvetande, utan självmotsägelser.

Vidare bygger den på existensen av värden och det att människan ordnar dessa värden på en skala. kents musik är för mig värd mer än E-Types, exempelvis. Människan har alltså en värdemätare, och den yttersta värdemätaren är livet. Vilket liv? Det egna livet, naturligtvis. Denna värdemätare har ett syfte, annars vore själva graderingen helt meningslös. Livet är alltså den ultimata värdemätaren, och syftet med val mellan olika graderade alternativ är det egna livet. Det är själva livet som gör att värden kan existera, och hur skulle man resonera utan livet som värdemätare? I så fall spelar ju inga val någon roll, och ingenting man gör skulle betyda någonting eftersom allt får samma värde som något annat.

Av detta följer att egoism, alltså det att agera rationellt i syfte att gynna det egna livet, är en dygd, och att altruism, alltså självuppoffring, är en synd. Människan har dock det fria valet att agera irrationellt, men då får hon också ta konsekvenserna. Rationaliteten funkar inte automatiskt, kunskap kommer inte utan ansträngning, och det fria valet står mellan att tänka och att inte tänka. Ställs du inför ett problem kan du välja att strunta i att analysera det, eller att börja tänka på det och leta efter en lösning.

I förhållande till andra människor finns det därmed bara ett sätt att agera moraliskt, och det är genom rationell argumentation. Du måste tilltala mitt intellekt och får inte använda fyiskt våld för att få mig att agera på ett visst sätt. Om du gör det så sätter du mitt intellekt ur spel, jag kan fortfarande tänka rationellt men vad jag tänker är oväsentligt eftersom du rent fysiskt styr mitt handlande i enlighet med en annan värdemätare än mitt eget liv. Det är irrationellt och ont, rent objektivt ur ett mänskligt perspektiv.

Ett rationellt samhälle är ett samhälle som skyddar rationaliteten och förbjuder tvång, alltså det att sätta förnuftet ur spel medelst fysiskt våld. För människan som existens är detta det enda moraliska alternativet, allt annat är förkastligt. Av det följer också exempelvis äganderätten, eftersom människan måste kunna handla för att skapa och behålla de (materiella) värden som krävs för hennes överlevnad.

Att vara subjektivist som Oktjabrj innebär att man behöver härleda sina egna principer. Man måste tex försvara rätten till liv enligt en annan värdemätare än det egna livet, och hur gör man det? Man måste hävda att allting är vad vi önskar att det ska vara, att det inte finns några fakta, att existensen inte existerar, att medvetandet är medvetslöst och att A inte är A. Det är inte så konstigt att Oktjarbj tycker att sådana härledningar är "överflödiga", eftersom han bygger sin argumentation på motsägelser som inte kan existera i verkligheten. Han frikopplar sig själv från verkligheten och säger i princip att människan överlever oberoende av sina handlingar och sitt tänkande, vilket naturligtvis är fullständigt absurt.

[Oktjabrj]

Oskar, när du i din senast drapa börjar tala om dygd och synd undrar jag än mer vad du har för källor till din världsförklaring. Jag har tidigare tänkt att du har förläst dig på objektivism à la Ayn Rand - och det kan väl stämma men kanske är du kristet påverkad också (vilket jag har mer förståelse för).

Hur som helst tror jag att du saknar dels förankring i praktisk politik, dels kunskap om ideologierna som styr samhället idag. Kanske skulle du kunna inse mängden felslut i din "härledning" ovan om du läste en kritik av objektivismen, alternativt något om eller av filosofer från andra riktningar.

Liksom Ayn Rand är en författare för redan övertygande, är dina härledningar ovan av noll värde, för det första för att dina två första axiom är språkliga konstruktioner, för det andra för att ditt vidare resonemang för in andra premisser (åsikter).

Du verkar på vissa punkter klara att tolka mina åsikter rätt, på andra fortsätter du med misstolkningar som du inte kan citera mig på. Jag tycker i alla fall det märks att ju längre tid jag inte skriver här, desto bättre inser du vad jag har skrivit - och det känns bra!