
Ursprungligen postat av
Oskar
Det är nog ytterst få som tycker att begåvning i sig ska ge hög lön. Varför det? Av samma anledning som ansträngning ska ge det mer någon sorts automatik. I så fall kunde vi ju låta alla människor i Sverige gräva stora hål och sen fylla igen dem: alla anstränger sig jättehårt och bör därför få hög lön, eller?
Nej, och här har vi återigen den där diskussionen om värde och förtjänst, som egentligen inte är en diskussion. Vänstern tycker att alla ska tjäna (ungefär) lika mycket eftersom alla har lika människovärde, och vem ska förresten avgöra vem som "förtjänar" mer än nån annan?
Detta är ett bevis för hur viktigt det är att kunna diskutera principer och fördjupa sig lite i en fråga.
Säg att du äger ett hus som behöver restaureras. Du tar dit två hantverkare, en som målar, tapetserar, tätar, putsar och gör huset beboeligt, och en som har fikarast. När det är dags för avlöning, vem ger du den största summan pengar? Antagligen den förste, och varför det? Jo, för att han har skapat ett värde med sitt arbete, ett värde för dig.
Säg att jag nu skulle trampa in på din gård och säga att hördu, nu tycker jag att du är väldigt orättvis här, båda dessa hantverkare har ju samma värde, vem är du att avgöra vem som förtjänar mest pengar?
Ja, vem är jag att avgöra det? Ingen av dem har ju skapat några värden för mig, så hur ska jag kunna säga vem som har gjort sig förtjänt av dina pengar?
Samma sak med begåvning eller ansträngning. Vilken arbetsgivare vill ge någon pengar för att han eller hon är begåvad eller har ansträngt sig? Det är irrelevanta faktorer, det som spelar roll är huruvida personen i fråga har skapat något värde eller inte, åt den som betalar. Och vad är ett värde? Det som gör livet lite bättre för den som förvärvar det. Det är ingen automatisk process, värden existerar inte bara utan anledning, de skapas, och arbete är metoden man använder sig av. När jag arbetar och skapar ett värde gör jag det för att mitt liv ska bli lite bättre, antingen genom att själv konsumera det eller genom att byta det mot ett annat värde i frivillighet med en annan människa. Win-win och förtjänst, värde mot värde.
Hänger du med? Frågan om vem som förtjänar vad är inte en politisk fråga, helt enkelt för att den är individuell. Den förtjänar det som han eller hon skapar åt någon som betalar, svårare än så är det inte. Om jag arbetar och skapar ett värde åt en arbetsgivare så förtjänar jag min lön, som en följd av det första, nämligen att jag har skapat ett värde med mitt arbete. Vad ger då någon annan rätten att bestämma åt mig och min arbetsgivare att detta värde ska tillfalla någon annan, att en annan har "förtjänat" det?
Om jag arbetar ensam och skapar ett värde åt mig själv, vad ger då någon rätten att bestämma att det ska tillfalla någon annan, att en annan har "förtjänat" det? Förtjänat i vilken mening?
När man börjar diskutera principer blir det tydligt hur ihålig vänsterns argumentation är, och det är därför inte så konstigt att de försöker undvika just principer. Det är så mycket lättare att låtsas som om den som inte röstar vänster vill att de fattiga ska dödas, för det går att bemöta. Återigen: det handlar inte om oförstånd utan om oärlighet.