http://di.se/Artiklar/2011/3/7/22948...as-pa-Handels/
Det finns hopp inför Kvinnodagen, för den som bryr sig om sånt. Jag gör det personligen inte, men tycker det är roligt att fler tjejer tar sig fram på egen hand. Inte för att nån regering har sett dem som offer och kvoterat in dem, utan för att de vill och kan av sig själva. Om 10-20 år kommer det se annorlunda ut på högre nivåer.
Tycker det är lite delat. Från politiskt håll är det en massa daltande och invandrare ses redan från början som hopplösa fall som måste försörjas och tas om hand som små barn. "Vanligt folk" är mer inskränkta (eller inskränkta på ett annat sätt) och ser med skräck till det "svenska" som håller på att upplösas. Tycker det är märkligt, för Sverige har ju också till stora delar byggt på invandring under 50- och 60-talen. Vet inte hur kulturskillnaderna uppfattades då, men de som kom hit från tex Italien och Ungern är ju i regel rätt väl anpassade och jobbar osv.
Juholt hade rätt om en sak, och det är att Alliansen har slut på idéer. Det är därför det är så lätt att angripa dem genom att säga att sänkta skatter inte är "bäst för alla". Kan man visa att en enda människa kommer i kläm och får det "sämre" tack vare Alliansens reformer finns det ett motargument, då kan man stå där och säga att man minsann vill att den som fick det sämre ska få det bättre. Det är också därför Alliansen måste ifrån sitt "pragmatiska" perspektiv och börja prata ideologi och idéer. De måste förklara varför sänkta skatter och mindre stat är en fråga om rättvisa, inte om resultat. Tyvärr lär det aldrig hända.
När det gäller lönen, menar du att alla ska förhandla själva med sin arbetsgivare då? Frågan är ju hur det systemet skulle se ut. Vill du egentligen att hela staten ska slopas då? Jag kanske är trög men jag förstår inte på vilket sätt det skulle kunna genomföras att alla sköter sig totalt på egen hand. Blir det inte väldigt otrygga förhållanden om den enda länken ligger mellan dig själv och den du jobbar för? Vad händer om du inte får den lönen ni kommit överens om? Och vad händer om du helt sonika blir utan jobb? Min personliga åsikt är att genom att ha ett utarbetat lönesystem så kommer man åt orättvisorna bättre. Jag har absolut inte någon förhoppning om att alla ska tjäna lika mycket, det låter ju bisarrt. Men det ska ju finnas vissa ramar inom varje yrkeskategori som kan vägleda företag om vad du som anställd har rätt att få. (Om du sedan förhandlar dig till en högre lön så är det väl inget problem) Jag tror ju att många löner skulle bli väldigt mycket lägre om vi själva ska förhandla direkt med den som anställer oss.Ursprungligen postat av Oskar
Ändå är det så de socialistiska idealen måste fungera i praktiken. Det kan aldrig vara en överenskommelse mellan arbetstagare och arbetsgivare hur mycket man ska tjäna, för risken är då att en "orättvisa" uppstår när någon tjänar mer än en annan. Frågan kvarstår då, varför ska de som faktiskt är inblandade inte få komma överens själva? Varför måste staten kliva in och korrigera besluten, och med vilken rätt?
Först och främst fungerar den uppenbarligen eftersom fler kommer i arbete, att ett försvinnande litet fåtal kommer i kläm och får stora rubriker i Aftonbladet ändrar inte de stora dragen.
Sen får du det att låta som om det är mitt eget val hur mycket skatt jag ska betala. Det är det inte. Jag skulle gärna ha ett samhälle där man får bestämma utifrån sen egen altruism hur mycket man vill bidra till andra, men det är ju inte det vänstern vill. Så varför ska mina val och handlingar styras av dina ideal, eller någon annans? Varför ska jag inte få bestämma över mitt eget liv?
Jag har aldrig suttit och tänkt att alla som jobbar som bagare måste få exakt samma lön eller att alla som jobbar som läkare måste ha exakt samma lön. Jag tror inte på att vi alla ska kunna dela lika eftersom vi har olika förmåga, olika intresseområden, vi är inte beredda att jobba exakt lika mycket etc. etc.
Men du kan ju inte säga att skatten är någon slags välgörenhet till andra. Du har och kommer i framtiden att behöva utnyttja skattepengar i form av både sjukhusbesök och annat. Tycker du att vi ska slopa varenda statligt sjukhus och alla bibliotek tex? Hur fungerar det om du blir påkörd av en bil och behöver akutvård? Om du inte har någon form av försäkring, vad händer då? Och alla människor har ju inte samma förutsättningar. Du kanske är stark, jobbar bra och är frisk. Alla föds inte med de förutsättningarna och var hamnar de om något går fel innan de hunnit jobba ihop sin egen trygghet?
Fresh meat. Nu gnuggar Oskar sina händer å tänker "äntligen. De var fan på tiden. Nu ska här ägas"
Förlåt miss K.Engdahl. Det är internt. Vi är många här som gått den vägen du är på väg att gå. Och vi är många här som vet exakt vilken insikt du kommer komma till MEN ja önskar dig stort lycka till ändå... På fullaste och seriösaste allvar
Kanske eller kanske inte
Kanske så är du The One som får honom att förstå. Att lära sig nåt nytt. Komma till insikt. Ja håller tummarna för dig
Och vad de gäller politik så delar jag din syn till 100%. De är oerhört sorgligt att vi håller på och rustar ner den markplatta som vi under så många år gjutit. Att kunna känna trygghet om man blir sjuk eller skadad. Oerhört sorgligt.
Vet inte om de är så att man måste ha erfarenheten av sjuka människor som blir vidrigt orättvist behandlade för att empatin i kroppen ska ge sig till känna.
Saker som man läser om i tidningen som människor drabbats av kan drabba en själv. Precis när som helst och hursomhelst.
Om man inte förstår det så är man i min mening oerhört korkad.
det tvivlar jag dock på, jag tror att han står rätt hårt för eget ansvar. Av det jag läst i alla fall. Jag kan bli så frustrerad av människor som tror att bara för att jag röstar rött så är jag en person som helst vill göra så lite som möjligt och utnyttja andra människor. Jag har inte utnyttjat en enda jäkla krona från FK eller soc, har aldrig behövt. Men bara för att jag varit lyckligt lottad som haft stöd från familj, haft lätt för skolan, klarat mig från sjukdomar (psykiska och fysiska) så betyder ju inte det att alla andra klarar av samma arbete som jag. Och alla kan bli sjuka. Svårt sjuka. Och alla föds inte med samma förutsättningar för ett bra liv.
Ska alla behandlas exakt likadant trots detta? En person som föds handikappad eller ett barn som behöver extra resurser i skolan... hur går det för dem?
Ja, det kan diskuteras i evigheter så klart.
Det är så beklämmande att du fortsätter att ljuga om mina åsikter. Jag har ett dussintal gånger hänvisat dig till ett inlägg där jag förklarar varför du har fel om nästan allting du påstår om mig och vad jag faktiskt säger.
http://forumet.kent.nu/showpost.php?...postcount=7904
Du har nu två val, antingen läser du det och tar till dig vad som står där (varifrån du kan välja att hålla tyst eller argumentera mot det jag faktiskt säger) eller så håller du helt enkelt tyst allt som allt. Att fortsätta ljuga om vad jag säger och står för utan att ens rikta dig till mig är bara löjligt, och den enda som luras är Oktjabrj. Alla andra ser igenom dig, tro mig.
Jag menar inte att man "ska" nånting. Om ett gäng människor bestämmer sig för att gå ihop och förhandla gemensamt så får de göra det, om ett företag vill låta varje anställd bestämma över sin egen lön så får de göra det, I couldn't care less. Det enda jag förespråkar är varje enskild individs frihet att bestämma över sitt eget liv, varken mer eller mindre. Vad du gör med min frihet ger jag blanka fan i, så länge du respekterar alla andras rätt till exakt samma sak. Svårare är det inte.
Ja, det är det ingen som vet av ovanstående anledning. Ingen vet hur varenda människa skulle välja att agera om de var fria.Frågan är ju hur det systemet skulle se ut.
Nja. Jag vill ha en "stat" vars enda uppgift är att se till att individens frihet skyddas enligt lag.Vill du egentligen att hela staten ska slopas då?
MEN! Obs detta, för det är det nästan ingen som vill begripa: om du, tigertindra, Oktjabrj och några andra vill gå ihop och bilda en egen "stat" där ni solidariskt delar med er till varandra så gör det! Ingen kommer hindra er, det är er frihet att komma överens precis hur som helst inbördes, så länge ni inte utövar tvång gentemot någon annan som inte vill vara med.
Det är ingen som har sagt att alla ska sköta sig totalt på egen hand, bara att tvång inte ska få förekomma.Jag kanske är trög men jag förstår inte på vilket sätt det skulle kunna genomföras att alla sköter sig totalt på egen hand.
Återigen: ingen har sagt att det måste vara så, vad jag säger är att överenskommelser mellan arbetsgivare och arbetstagare måste ske på frivilliga grunder. Ingen, varken stat eller fack eller nån annan, får ogiltigförklara en överenskommelse mellan arbetsgivare och arbetstagare, och ingen får driva igenom sina krav med hot om våld om den andra parten inte lyder.Blir det inte väldigt otrygga förhållanden om den enda länken ligger mellan dig själv och den du jobbar för?
Då griper så klart staten in, avtal ska alltid gälla.Vad händer om du inte får den lönen ni kommit överens om?
Då får du söka ett nytt jobb. Men obs en till grej här: om du verkligen utgör ett värde för din arbetsgivare kan du se till att skaffa dig bra villkor på frivilliga grunder. Du kan tex be om en uppsägningstid så att du är förberedd, eller tom förhandla fram att arbetsgivaren hjälper dig till ett nytt jobb. Det enda kravet är återigen att avtalen kommer till på frivilliga grunder.Och vad händer om du helt sonika blir utan jobb?
Vad är en "orättvisa" då? Ge ett exempel så ska jag se om det faller inom ramarna för den fria marknaden.Min personliga åsikt är att genom att ha ett utarbetat lönesystem så kommer man åt orättvisorna bättre.
Bra! Och varför? Jo, därför att ett sådant system skulle kräva oerhört omfattande tvångsåtgärder, och det skulle förmodligen leda till att ingen ville utföra mer arbete än absolut nödvändigt.Jag har absolut inte någon förhoppning om att alla ska tjäna lika mycket, det låter ju bisarrt.
Nja, men det faller sig säkert naturligt att vissa yrkesgrupper har inofficiella riktlinjer eftersom vissa arbeten skapar vissa värden.Men det ska ju finnas vissa ramar inom varje yrkeskategori som kan vägleda företag om vad du som anställd har rätt att få.
Det tror inte jag. Grunden till en lön är vilket värde som skapas av den som arbetar. Om du plockar 10 apelsiner kan du aldrig få betalt mer än 10 apelsiner, även om det är socialismens stora mål (ta in mer än du ger ut). Men tänk också på att alla skatter och lagar kring anställningar skulle försvinna, vilket skulle göra friktionen på marknaden otroligt mycket lägre. Och tänk dessutom på att det inte finns något värde för en arbetsgivare i att hela tiden sparka folk, att försöka luras eller att betala orimligt låga löner. För vad händer om de gör så? Jo, en konkurrent som också vill tjäna pengar kan erbjuda lite bättre villkor, och en annan kan erbjuda ännu lite bättre osv tills man når en jämvikt.(Om du sedan förhandlar dig till en högre lön så är det väl inget problem) Jag tror ju att många löner skulle bli väldigt mycket lägre om vi själva ska förhandla direkt med den som anställer oss.
Precis, det är helt och hållet orimligt av flera skäl, och det vore därtill orättvist.Jag har aldrig suttit och tänkt att alla som jobbar som bagare måste få exakt samma lön eller att alla som jobbar som läkare måste ha exakt samma lön. Jag tror inte på att vi alla ska kunna dela lika eftersom vi har olika förmåga, olika intresseområden, vi är inte beredda att jobba exakt lika mycket etc. etc.
Nej, det har jag heller inte sagt, jag säger bara att skatt bygger på tvång som moralisk princip och politisk praktik, och jag vill inte ha ett sådant samhälle.Men du kan ju inte säga att skatten är någon slags välgörenhet till andra.
Ja, men det kan jag göra även på frivilliga grunder genom tex privata försäkringar.Du har och kommer i framtiden att behöva utnyttja skattepengar i form av både sjukhusbesök och annat.
Jag tycker att vi ska slopa all tvångsfinansiering.Tycker du att vi ska slopa varenda statligt sjukhus och alla bibliotek tex?
Då får jag köpa en försäkring.Hur fungerar det om du blir påkörd av en bil och behöver akutvård?
Då kan du gå in och dela med dig för att du ser andras rättigheter och behov före dina egna.Om du inte har någon form av försäkring, vad händer då?
Det vet jag inte, men varför är det mitt tvingande ansvar? Notera tvingande, jag kan välja att ta det ansvaret om jag vill, och jag är rätt övertygad om att väldigt många andra också skulle göra det i ett fritt samhälle. Vad jag inte förstår är varför en annans misslyckande skulle leda till en skyldighet för mig. Hur ser den moraliska principen ut?Och alla människor har ju inte samma förutsättningar. Du kanske är stark, jobbar bra och är frisk. Alla föds inte med de förutsättningarna och var hamnar de om något går fel innan de hunnit jobba ihop sin egen trygghet?
**
Förresten, läs gärna inlägget jag länkade till ovan. Där bemöter jag det mesta av det du också säger men lite mer utvecklat.
jo egentligen så gör jag väl det medmen de känns så pretto att säga 100% man vet aldrig...ibland kanske grisar kan flyga
jag förstår dig och jag delar dina åsikter till 100% även i det här inlägget. Jag kommer nog aldrig förstå de människor som enbart vill föra en politik utifrån sin egna plånbok. visst de funkar väl för de som är väldigt rika. de har väl inget direkt intresse av att delta i en stor social plattform baserad i trygghet. de låter sina barn gå i privata skolor. de har privata läkare. de tecknar stora privata försäkringar osv. för dom så är det inget problem att bli sjuk/bli av med jobb osv. men för en vanlig dödlig så är det ju katastrof. och kan rasera ett helt liv.
jag skulle aldrig kunna resonera så kallt utan att ta in människans värde av att bara vara en människa med känslor utan att sätta det i paritet till vad människan ekonomiskt bidrar till. dvs att de enda värdet är dennes plånbok.
jag hoppas att de människorna som resonerar så får uppleva de nya reglerna på nära håll...det är nog enda sättet för dom att förstå är jag rädd.
för de handlar inte om enstaka fall som har blivit utförsäkrade. det är en massutförsäkring som har skett. men hur ska sjuka människor orka med att fightas mot de som är kalla/cyniska och inte ser nåt värde i dom utan tycker att de är okej, det som sker och att de är okej att de ska behöva sälja ett hus som de haft i 20 år. att de ska tvingas till socialen å leva på existens minimum.
jag skäms verkligen för Sveriges utveckling...det är så sorgligt att se hur en grund som byggt upp under många många år. kan helt raseras på 4 år...och alla verkar bara blunda och tro "de händer aldrig mig".
och när de väl gör det...för de kommer det göra. först DÅ så förstår de...
sorgligt är det enda ordet som jag nu kan säga...