Ja jo, det var den extrema kortversionen. Så här har jag skrivit förut, lite mer utförligt:Ursprungligen postat av Sundance_Joel
Det är ju väldigt tacksamt att skrika "vad då, tycker du att de fattiga ska dö?! Tycker du inte att alla har rätt till ett drägligt liv?! Tycker du inte att man ska hjälpa varandra?!", för det får en själv att framstå som en god människa. Om någon vill att de fattiga ska få pengar och en annan inte vill det så är det en lätt match för de flesta människor att avgöra vem som har den bästa människosynen. Man är helt enkelt "pragmatisk" och inser vikten av att en viss politik "fungerar".
Men vad då "fungerar"? I vilket avseende?
tigertindra säger att det är "bra" att ha en filosofi, men det är ett falskt påstående. Man måste ha en filosofi, och alla har en varesej de tänker på det eller ej. Det går inte gärna att bortse från grundläggande existentiella frågor: vilka är vi, var är vi, hur vet vi det, vad borde vi göra nu? Människan har inte den kunskapen inbyggd i sig, hon måste ta reda på den. Hur gör man det? Genom sina sinnen och sitt förnuft. Vi kan inte utan anledning veta att jorden är rund, vi måste ta reda på det. Att jorden är rund har ingenting med våra åsikter eller förhoppningar att göra, den är rund. Kunskapen finns oberoende av oss, och vi måste använda de medel vi har för att ta till oss den.
Samma sak gäller precis allting: rättigheter såväl som moral. Vi kan inte veta vilka rättigheter vi har, eller vilken moral som är mänskligt god, utan att vi först tar reda på det. All mänsklig kunskap måste vara förenlig med verkligheten, annars är den värdelös. Och varför behöver vi kunskap? Ja, testa själva att leva en dag i total ignorans av den kunskap ni har. Låtsas som att ni inte vet någonting om någonting. Ni kommer inte ens komma upp ur sängen, än mindre lyckas laga mat eller ringa en kompis. Kunskap måste vi ha för att överleva, och för att överleva måste vi skaffa oss kunskap.
Om människans existens och fortsatta överlevnad är ett självändamål (försök gärna argumentera emot att det övergripande målet med människans liv är hennes överlevnad), vilka lagar måste hon då rätta sig efter? Naturlagarna. Verkligheten. Vill hon flyga måste hon rätta sig efter gravitationen. Om hon vill överleva måste hon rätta sig efter det faktum att hon behöver dricka, äta, skydda sig mot väder och vind osv. Det räcker inte att tycka att man ska sluta vara hungrig eller törstig eller önska att man kunde sluta frysa.
Är dessa saker självklara och givna, sådant som alla människor vet instinktivt? Nej, det är kunskap som måste förvärvas genom en aktiv, medveten och frivillig process. Vill människan bygga ett vindskydd måste hon veta hur man gör det, hon kan inte bara förvänta sig att själva behovet av ett vindskydd skapar ett vindskydd. Vill hon odla potatis måste hon veta hur man gör det, själva behovet av potatis kommer inte skapa rika skördar. För att kunna veta hur allt detta går till och fungerar måste hon tänka, hon måste använda sin hjärna - sitt intellekt - till att analysera verkligheten och förstå den.
Ergo: rätten att tänka.
När hon har tänkt färdigt och analyserat förutsättningarna måste hon agera. Att veta hur man bygger ett vindskydd eller odlar potatis kommer inte skapa varken ett vindskydd eller en framgångsrik skörd, människan måste använda sin kropp till att förverkliga de tankar och idéer hennes intellekt har skapat.
Ergo: rätten att agera fritt utan hot om fysiskt våld från andra.
När hon med sin kropp har förverkligat resultatet av sina tankar måste hon konsumera det. Att ha byggt ett vindskydd eller drivit upp potatis ur marken räcker inte för att skydda henne mot vind och hunger, hon måste använda sig av båda dessa skapelser.
Ergo: rätten att äga det hon skapar med hjälp av sitt intellekt och sin kropp.
Dessa tre rättigheter är fundamentala för människan om hon vill överleva på jorden som människa. Utan dem är hon chanslös inför verklighetens objektiva förutsättningar och naturlagarna. Får hon inte tänka, agera fritt och behålla frukten av sitt arbete kan hon inte överleva. Detta är ett faktum och ingenting som förändras av något tyckande om det.
Därför måste människan i meningen varje enskild individ ha dessa tre fundamentala och okränkbara rättigheter om hennes liv ska kunna upprätthållas. Eller rättare sagt: människan har dessa rättigheter, formulerade av den objektiva verkligheten. Inga andra "rättigheter" kan existera som någon annat än en kränkning av dessa, och därmed som antiliv.
Vad innebär det för minoritet respektive majoritet? Jo, att varje individ har dessa tre rättigheter betyder att hon aldrig får agera för att kränka någon annans lika rättigheter. Hon får aldrig stjäla, tvinga, slå, osv, för då har hon kränkt en annan människas rätt till det denna människa behöver för att upprätthålla sitt eget liv. En sådan kränkning kan aldrig någonsin vara god sett ur ett mänskligt perspektiv. "Rätten" att kränka sådana rättigheter, tex genom ett "demokratiskt" beslut som du förespråkar, kan aldrig vara gott givet att människans liv är ett mål i sig självt. För att kunna motivera varför det är mänskligt gott att majoriteten kan kränka minoriteten hur den vill måste du motivera hur det hjälper människan att överleva som människa.
Om tre personer befinner sig på en öde ö hävdar du att den mest fundementala principen för deras överlevnad - det viktigaste de har att göra - är att ge två "rätten" att bestämma över en. Vad de än beslutar så är det gott, för att själva principen om majoritetens rätt att bestämma över minoriteten är god. Men vad leder den principen till, för dessa tre på en öde ö? Vad är det för resultat av demokratin som är gott för dem? På vilket sätt, enligt vilken måttstock?
Människans överlevnad som människa kräver tänkande, rationellt handlande och konsumtion av resultatet av rationella handlingar. Rätten att agera i enlighet med detta - för varje individ - följer naturligt av att hon måste göra allt detta.
Precis samma sak med moral:
Objektiv moral betyder inte att det ska finnas ett omfattande regelverk som bestämmer i detalj vad varje människa ska göra och tycka eftersom det är "rätt" eller "sant". Folk vänder sig vanligen mot uttrycket objektiv moral för att de tror att med det menas att de måste ha en viss musiksmak, tycka om en viss typ av kläder, äta en viss typ av mat osv. Att alla åsikter ska samordnas enligt en objektiv sanning så att ingen tycker något avvikande. Det stämmer naturligtvis inte.
Objektiv moral betyder moral baserad på objektiva fakta, alltså det som är sant och inte bara vidskepelse eller fantasier. I sig är den ett förhållningssätt, en vägvisare, dels i samspelet med andra människor men också individuellt inför den sk verkligheten. Du behöver en moral när du ska interagera med andra, för att avgöra hur du kan och inte kan bete dig, men du behöver den lika mycket när du själv ska avgöra vad konsekvensen av dina handlingar blir för dig. Hamnar du på en öde ö så måste du ha ett förhållningssätt till den situation du befinner dig i, du kan inte bara agera helt slumpmässigt eller baserat på godtyckliga åsikter om hur saker och ting bör fungera. Vad du gör, hur du agerar (i enlighet med din moral) får högst verkliga konsekvenser, och pga detta måste din moral baseras på någonting som förutser och värderar de konsekvenserna.
Någon säger att han "tycker" att alla ska tjäna lika mycket eftersom det vore en ideal situation. Jaså säger jag, enligt vilken måttstock? Enligt vilka basala fakta? Om det är en subjektiv uppfattning och jag har en annan subjektiv uppfattning så finns det inget annat sätt att lösa den konflikten på än genom att slåss om saken. Om uppfattningar och åsikter inte baseras på något som existerar objektivt oberoende av åsikter, då kan heller ingen någonsin hävda sin "rätt" till någonting. Om någon vill stjäla mina pengar och dela ut till någon annan för att han "tycker" att det är rätt, och jag inte "tycker" att det är rätt, ja då kan vi bara komma till en slutsats genom att använda våld: den som slår ned den andre vinner.
Det är den reella konsekvensen av att säga att moral är någonting subjektivt som bara beror på individens infall och godtyckliga åsikter om någonting.
Säg att någon här påstår att nu måste vi konsultera demokratin. Det majoriteten anser är rätt är rätt, och det får den som har fel rätta sig efter. Vad betyder det?
Ett samhälle ska bygga en bro. En ingenjör har en åsikt om hur den ska byggas, en annan har en annan. Majoriteten får rösta och bestämmer att den andre har rätt, varvid bron byggs enligt hans instruktioner. Betyder det att bron kommer rätta sig efter åsikten att det var rätt? Nej, den kommer rasa samman oavsett, givet att personen ifråga hade fel. Åsikten måste även här baseras på vad som faktiskt är sant om brons hållfasthet, om materialet, om naturen omkring osv. Dessa fakta förändras inte av åsikter, oavsett hur många som delar dem.
Viktigt att påpeka är att det inte är ett moraliskt fel att analysera verkligheten fel. Så länge man har intentionen att undersöka saker och ting vetenskapligt kan man ha fel i sina slutsater, men det är ambitionen som utgör moralen. De som påstår att Rand var en fascist menar ofta att hon tyckte att människan alltid ska uppnå storverk och föraktade de svaga som inte har möjlighet av bli företagsledare, men det stämmer inte heller. Hon sa att varje människa har en skyldighet inför sig själv att agera moraliskt oavsett sina förutsättningar. Den potentiellt intelligente och kompetente person som förnekar sin potential och lägger sig på soffan är mindre "perfekt" än den svage som konsekvent agerar moraliskt, för sitt eget bästa.
Obs också att människan behöver en moral för att hon har en fri vilja. Hennes överlevnad är inte automatisk, man kan inte bara förvänta sig att överleva för att man lever. Ens överlevnad hänger på de fria val man gör i livet, alltså hur man väljer att agera i en given situation med bestämda förutsättningar.
Vidare: säg att subjektivisterna har rätt, det är en subjektiv åsikt att det är rätt att låta alla tjäna lika mycket pengar oavsett vad de sysslar med i sina liv. Vad säger det egentligen? Ingenting, eftersom det inte baseras på någonting. Det finns ingen grund till själva resonemanget, det tyckandet är bara taget ur luften. Lite som att säga att man tycker att människan kan flyga genom att flaxa med armarna, eller att gravitationen inte existerar. Det är en subjektiv åsikt, oberoende av objektiva fakta. Vad är den åsikten värd för mig? Om jag följer den (alltså om jag agerar efter min subjektiva moral som säger att jag kan flyga genom att flaxa med armarna och att gravitationen inte finns) så kommer jag dö. Det finns inget alternativ, verkligheten struntar fullständigt i vad jag tycker om saken.
Alltså, om jag ska ha en åsikt om att flyga eller om gravitationen så måste jag för att den ska göra någon nytta vara baserad på fakta. Återigen: moralen är till för att vägleda oss i livet. Vad leder en moral baserad på det subjektiva tyckandet att jag kan flyga till? Jo, till döden. Om jag istället baserar min åsikt om gravitationen på det objektiva faktum som säger att den existerar, då kan jag utforma en strategi som hjälper mig att överleva. Då kan jag exempelvis säga "jag gillar inte gravitationen eftersom den gör att jag inte kan flyga, men jag accepterar att den finns och försöker övervinna den genom att bygga en helikopter".
Förstår ni skillnaden? Någon svarar nu kanske att verkligheten har modifierats, men verkligheten har alltid varit densamma. Gravitationen har alltid funnits oberoende av min åsikt. Jag måste alltså basera min åsikt om den på att den de facto existerar.
Detsamma gäller naturligtvis all moral: den måste vara baserad på fakta, annars är den värdelös förutsatt att livet i sig är ett värde för människan.
Subjekvisten kanske nu säger att det är ett objektivt faktum att någon mår bra av att få pengar utan att arbeta. Ja visst, men ett objektivt faktum enligt vilken måttstock? En mänsklig? I så fall måste man också ta hänsyn till mig, att jag inte mår bra av att någon stjäl de pengar som jag själv har skapat för min överlevnad och genom mitt eget arbete.
Det är inte bara fakta i sig som inte är godtyckliga, även måttstocken utifrån vilken man värderar saker och ting är objektiv. Vad är det mest grundläggande valet i livet? Det mellan liv och död. Att leva å ena sidan, och att dö å andra sidan. Alla andra val är modifikationer av det valet. Det man gör i sitt liv syftar på ett eller annat sätt till att gynna just livet. Om det förhöll sig på något annat sätt skulle människan vara utdöd för längesen, om det var så att valet mellan liv och död var godtyckligt och om allting berodde på ren subjektivitet.
Visst kanske någon säger, men om man vill dela med sig då? Ja, om du vill dela med dig så gör du det för att det får dig att må bra; det gynnar ditt liv på det sätt att du känner en tillfredsställelse av dina aktiva handlingar. Däremot, om du delar med dig för att du tror att någon annan kräver det av dig, utan att du själv vill, så har du offrat dig själv och ditt liv (i förlängningen), för att gynna någon annan. Är det det moraliska syftet med ditt liv, att offra det för en annans vinning? Varför det? Varför har den du offrar dig för större rätt än du att eftersträva liv, överlevnad och i slutänden lycka? Och ännu tydligare: varför har du rätten att gynna ditt liv (eller någon tredjes) på en annans bekostnad genom att, exempelvis, stjäla hans pengar?
För att skapa en objektiv moral baserad på fakta och med livet som den ultimata måttstocken, så måste man reducera ner allting annat till just den grunden. Att påstå exempelvis att det är ett objektivt faktum att man tjänar på att stjäla innebär att man tar sig en rätt på någon annans bekostnad och skapar en subjektiv moral, alltså en moral som inte är allmänmänsklig. Vad innebär det att alla människor är "lika mycket värda" som subjektivisterna brukar babbla om? Att de har samma grundläggande rättigheter eller att de ska få lika mycket pengar oavsett hur mycket pengar de själva skapar med hjälp av arbete?
Den viktigaste poängen att utgå ifrån är att en åsikt är subjektiv, men anledningen till den är objektiv. Du tycker något för att det innebär någonting, baserat på någonting. Dessa någonting måste vara 1) objektiva fakta och 2) livet som den ultimata måttstocken varifrån alla andra val utgår.
Det kräver en hel del tankearbete för att acceptera detta, inte för att det är krånglig utan för att det är så självklart. Man måste överge gamla uppfattningar som att åsikter är strikt subjektiva och oberoende av fakta, eller att man kan utgå från en godtycklig grupps bästa när man formar en mänsklig moral. Det är inte helt enkelt, men när man väl har gjort det faller allt annat på plats
Så kom nu inte säg att min moral och mina rättigheter inte har med verkligheten att göra. Kom inte och säg att det är mer "verkligt" att den svältande behöver mat, det är ingen giltig premiss. Motivera istället vad i ovanstående som inte stämmer, vad som är fel. Försök att hitta självmotsägelser och formulera en annan filosofi som är fri från sådana. Försök att formulera rätten till liv utan rätten till ägande, eller pragmatism utan objektiv verklighet. Försök formulera alla människors lika värde och rättigheter utan rätten till liv, eller en förnuftsstyrd moral utan den fria viljan.
Svara med citat
