
Ursprungligen postat av
Oskar
Detta verkar på något sätt vara kärnan. Jag är helt och hållet med på att man behöver frihet för att kunna agera, och att agerandet som sådant är nödvändigt för att människan ska kunna fortleva som människa. Om alla individer kedjades fast vid en vägg skulle de inte kunna utföra de handlingar som krävs för att de ska kunna överleva. Det håller Rand också med om, och det är det som är argumentet: rätten att agera i enlighet med sitt förnuft, och av det följer att man inte har rätten att hindra andra från samma sak, alltså: ingens rätt på en annans bekostnad, eftersom rätten att inskränka andras frihet inkräktar på just rätten till frihet. Min frihet börjar där din slutar och vice versa.
Men hur kommer nu detta "livskvalitet" in i bilden, vad innebär det, speciellt om det inte innebär rätten till konsumtion? Om det inte betyder rätten till mat för att man är hungrig eller rätten till sjukvård för att man inte är frisk, vad innebär det då? Och hur rimmar det med allas rätt till frihet att agera?
Här försöker socialister ofta sätta nån sorts motsatsförhållande mellan "människovärde" och "äganderätt", men äganderätten är en lika stor förutsättning för mänsklig överlevnad som rätten att agera. Om jag har rätt att arbeta för min överlevands skull men inte har rätt att äga frukten av detta arbete, vad är då den första rätten värd? Med Gewirths logik (som jag tror att ni har missförstått) skulle förnekandet av äganderätten verkligen vara ett sätt att förneka sitt eget "människovärde", dvs rätten att agera i egenskap av människa för sin egen överlevnads skull. Vad ger det mig att erkänna min rätt att arbeta men inte rätten att äga det jag skapar med mitt arbete? Ingenting så klart.
Poängen här är att äganderätten bara är en naturlig följd av det första nödvändiga kravet på människan, nämligen kravet att tänka och agera rationellt för sin överlevnads skull. Det räcker ju inte i sig, man måste också få konsumera de värden ens rationella handlingar ger upphov till.
Och säg då att Gewirth menar just det, men istället frikopplar frukten från arbetet, vad händer då? Ja då kan vi hävda att vi har rätt till mat för att vi är hungriga och att vi måste erkänna detta för annars erkänner vi att vi inte har rätt till mat när vi är hungriga, samt: när vi inte erkänner det för andra erkänner vi det inte för oss själva och därmed förklarar vi oss själva som rättslösa (eller "värdelösa" enligt den här retoriken).
Men återigen: varifrån kommer frukten? Om vi har rätt att äta så fort vi är hungriga och detta är en logisk rättighet som inte kan ogiltigförklaras, vad händer då om ingen "skapar" mat? Har vi ändå rätt att äta? Äta vad?
Man kan använda samma "logik" med vilket värde som helst: kläder, bostad, mediciner, eller gå ännu längre och prata om att jag "behöver" en bil för att kunna "agera" på det arbete jag har, annars kan jag inte ta mig dit. Erkänner jag inte att jag behöver en bil så erkänner jag mig själv som värdelös osv. Men det stämmer ju inte, jag kan arbeta nån annanstans, och där öppnar man upp för ganska mycket godtycke kring vad som egentligen "behövs" för att vi ska kunna "agera". Det enda riktigt rationella svaret är "frihet", från fysiskt våld. Ingen får kroppsligen hindra oss från att genom aktiga handlingar följa vårt eget förnuft.
Jag kan inte begripa varför man skulle ha någon annan rätt än den att agera fritt och konsumera de värden man själv skapar, eller får tillgång till genom frivilligt utbyte. Om det handlar om ett "behov" så kan man rimligen hävda rätten till nästan vad som helst, och de mest "grundläggande" behoven öppnar upp för ett otroligt godtycke och kan heller inte fastslås på ett universellt plan: alla har olika behov.
Så, vad är det för rätt man har utöver friheten att agera, om det inte är äganderätt? Hur motiverar man den, och hur förnekar man äganderätten med överlevnadslogiken, dvs att vi måste ha frihet att göra det som säkrar vår överlevnad? Hur motiverar man att man inte har äganderätt över det man skapar med sitt arbete, om man hävdar att en rättighet följer av det nödvändiga för mänsklig överlevnad?
En annan faktor är detta att det skulle vara rationellt för alla att vilja ha något "gratis", dvs på en annans bekostnad. Omfördelning av pengar är alltid enbart ett nollesummespel där den enes bröd är den andres död. Det är en omöjlighet att få ut mer aggregerat än vad man lägger in i en offentlig sektor eller motsvarande. Någon måste förlora, varför det per automatik inte blir universellt rationellt att vilja ha statens hjälpande hand. Några tjänar, men inte alla, av nödvändighet. Där gick den logiken förlorad.